Jobs bok brottas med en svår fråga som följt Guds barn i alla tider: Varför drabbas vi av lidanden?
Boken är till största delen skriven på mästerlig poesi (kap. 3:1–42:6), men den inleds (kap. 1–2) och avslutas (kap. 42:7ff) med en ramberättelse på prosa.
Job utsätts för lidande
Först presenteras den rättfärdige Job. Mycket tyder på att han var ungefär samtida med Abraham. Han var from, god och enormt rik. Men så träder Satan, Åklagaren, fram inför Gud och får tillstånd att pröva Jobs tro och gudfruktiga liv. Skulle dennes tro bestå även om han utsattes för prövning? Var hans gudsfruktan osjälvisk?
Nu tas det mesta ifrån Job. Han förlorar sin rikedom, sina söner och döttrar. Ensam drabbas han av en sjukdom som drar skam över honom.
I samtal med vänner
Tre vänner kommer för att trösta. De visar ett äkta engagemang – i sju dagar sitter de tysta, bestörta. Men så brister Job ut i en klagolåt. Hellre skulle han vilja vara död än leva. Nu följer (kap. 3–31) en dialog återgiven i poesi mellan Job och hans vänner. I tur och ordning tar Elifas, Bildad och Sofar till orda. Var och en bemöts med ett försvarstal av Job. I nästan tre fulla ronder förs dialogen (Sofar tar bara till orda två gånger). Vännerna försöker överbevisa Job om att han själv är orsak till det lidande som drabbat honom. De menar utifrån sin obibliska vedergällningslära att lidandet alltid är resultat av någon konkret synd, som Job nu måste bekänna. Men Job försvarar sig och menar sig lida orättvist. Han jämrar sig och blir bitter. Han klagar inför Gud, ja, t.o.m. anklagar Gud.
I kap. 32–37 kommer så en fjärde vän, Elihu, in i bilden. Till skillnad från de andra har han en del god vägledning att ge. Han sysslar inte så mycket med lidandets orsak utan pekar på ett viktigt syfte: Lidandet kan få oss att mera lyssna till Guds röst, bekänna synd och föra oss närmare honom. Elihu avslöjar också Jobs högmod. Ingen människa är rättfärdig – inte ens Job! Han bör inte tro sig ha rätt gentemot Gud. Gud är alltid rättvis, även då vi tvivlar på det! Job svarar faktiskt inte Elihu. Han tiger.
Gud svarar Job
Så tar Gud själv till orda för första gången! (kap. 38:1–42:6) Nu skall väl ett uttömmande svar på alla frågor kring lidandet komma? Men – gåtan får ingen lösning! Inte med ett ord berör Gud Jobs svåra situation! I stället ger han en lång beskrivning av skapelsens skönhet, som avslöjar Skaparens makt och härlighet och människans ringhet.
Det märkliga är att detta faktiskt blir till hjälp för Job. Överväldigad anar han nya ting om Gud. Ödmjukt lägger han logiken och sina varför åt sidan. Han har ju fått möta Gud sådan han verkligen är – vår Förlossare, som lever.
Job ångrar sig och tar tillbaka sina anklagelser. Gudsmötet lär honom att lita på Herren, även när han ställs inför det oförklarliga. Övertygad om Guds makt och godhet behöver han inte tillgång till lösningen på lidandets problem. Job har ju lärt känna honom, som till sist – trots allt – ska visa sig ha haft allting under kontroll. Själv kan Job inte förstå lidandet, men i Guds perspektiv finns svaren, dolda för människan men klara för Gud. Så även om gåtorna för hans egen del förblivit olösta, vågar han nu lägga sitt liv i Guds hand, med förtroende.
Boken slutar med Jobs upprättelse. Han får igen dubbelt så mycket som han förlorat.
Fredrik Carlsson