Hos ingen annan än Jesus finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi kan bli frälsta. Apg. 4:12.
Där namnet Jesus står i centrum, där trivs Guds barn! Det är gott att få vara inför Guds ansikte i Jesu namn, att få sina tomma kärl fyllda av ord om honom. Det är stort att få vara bland trossyskon som håller av Jesus, att tillsammans få erfara Jesusglädje!
De organisationer som står bakom missionstidningen Till Liv är en Jesusrörelse. Det har alltid varit en del av vår andliga och inre identitet. Och det är av största vikt att detta får gälla också framöver.
Det är ju Jesus som har räddat oss till närhet, vänskap och ett nytt liv med den levande Guden, nu och i evighet, genom att lösa oss från syndens följder. Jesus har fullgjort allt det vi borde, gjort vår sak god inför Gud! Han har gjort det på ett helt och fullt sätt, fullkomligt och färdigt.
Det behövs rörelser som är tydliga i det centrala – i budskapet om Jesus. Jag tror att det behöver sägas: Jesus måste få stå i centrum. En självklarhet, som emellertid lätt kan gå förlorad. (Detta innebär dock inte att allt annat skulle kunna försummas. Samtidigt som vi skall låta det centrala i Bibeln vara vårt centrum, bör vi alltid eftersträva biblisk bredd.)
Två saker har fått mig att tänka kring detta:
- 1. I dag har många människor (även regelbundna gudstjänstbesökare) bara en allmän gudstro. De är religiösa. Men det är inte detsamma som att de är kristna. Jämför med fariséerna på Nya testamentets tid. Jesus stod ständigt i opposition mot dem. De hade en stark gudstro – men de trodde inte på Jesus. De var religiösa, men inte kristna. De ville inte bekänna sig som syndare och ta emot förlåtelsen ur Jesu hand. Det var det allvarliga misstag som fariséerna gjorde. Och en sådan allmän gudstro utan Jesus har inga evighetslöften med sig. Tvärtom: Utan en personlig förtröstan på Jesus går människor evigt förlorade. Förkunna inte ”bara” om Gud – namnet Jesus måste enkelt och klart förkunnas – till omvändelse och tro.
- 2. Många, kanske främst unga människor, bär på en ovisshet om de kan räkna sig som Guds barn. Vid samlingar och gudstjänster i vår tid får människans svar på evangeliet (lovsången, tillbedjan, tjänsten, överlåtelsen, helgelsen) mera plats och uppmärksamheten än förr, i både förkunnelse och uttrycksformer. Jag tror att det är riktigt, till viss del. Men detta får inte skymma vad vi har i Jesus! Jesus behöver förkunnas så att människor ser att i honom – bara i honom, i hans fullbordade verk – kan de vila helt och fullt. Tack vare Jesu verk kan vi vara vissa om att vi får räkna oss som Guds barn. Vi behöver inte se på något hos oss själva. Det är Jesus som räknas, inte vår överlåtelse, vår lovsång, vår tros styrka. Bara Jesus.
Att bekänna sin Gudstro väcker i dag sällan reaktioner. Men att vara en tydlig Jesusbekännare kan däremot kosta på. Många – även inom kyrkor och samfund – tål inte bekännelsen att endast namnet Jesus ger frälsning. Men frukta inte lidandet! Det lär bli mer och mer av det framöver i vårt land. Men i både med- och motgång ligger välsignelsen i att vara en del av Jesusfolket, att vara en Jesu vän och bekännare. Och framför allt: det bär med sig evighetsvälsignelse!
Fredrik Carlsson