Jag kämpar mycket med tvivel. Framför allt tycker jag att det är svårt när man ska ta ställning i kontroversiella eller svåra teologiska frågor. Vissa verkar så bombsäkra. De har enkla svar på svåra frågor och jag upplever sällan att det är så enkelt! Det kan vara att svaren känns så fjärran från vår tid och vårt samhälle, eller bara att de inte riktigt når in till det i mig som frågar.
Ibland verkar kristna vilja ha konflikter – måste det verkligen vara så? Måste moralen eller läran vara på bekostnad av friden? Jag kan känna mig så vilsen. Bör man – kan man – som kristen ha en färdig ståndpunkt i alla teologiska frågor? Jag vill ju tjäna Gud, men jag är inte så bombsäker och jag vill knappt vara det heller när jag ser hur mycket splittring som uppstår när bombsäkra människor möts. Jag längtar bara efter fred.
Är jag helt fel ute? Var finns Gud i allt det här?
Trött
Kära vän!
Tack för att Du skriver. Du kämpar med tvivel och brottas med svåra teologiska frågor. Du möter andra som verkar säkra i sina uppfattningar. Du plågas av den splittring som Du ser, och du längtar efter frid. Du kan inte förstå hur det kan bli så när man vill tjäna Gud och leva som kristen. Jag förstår att Du har det svårt.
Jag tänker på hur det blev för de första kristna, t.ex. dem i Antiokia som tog evangeliet om Jesus till sig (Apg. 13). Men deras släktingar och grannar kunde inte tåla detta med Jesus. De fick det motigt. Men Paulus och Barnabas talade om för dem att så var det med det kristna livet: ”Vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike” (Apg. 14:22). Du undrar över detta. ”Måste moralen eller läran vara på bekostnad av friden?” Visst inte! Att det har blivit stridigheter hela vägen genom hela kristenhetens historia det beror på ondskans makter. De vill sabotera Guds verk. De kan inte tåla evangeliet, de väcker strid kring Guds ord.
Men de kan inte ta friden ifrån oss! Det ser vi på de kristna i Antiokia. Mitt i det svåra blev de uppfyllda av glädje och den helige Ande! (Apg. 13:52.) Det kom från Gud. Han har blivit människa i Jesus. Och när Jesus gick härnere var han utsatt. Många hyllade honom. Andra vände sig emot honom. Men mitt i detta korsdrag ägde han frid. Denna frid har han ”lämnat efter sig” till oss som tror på honom och har det kämpigt. ”Frid lämnar jag efter mig åt er”, säger han. ”Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa” (Joh. 14:27). Nu gäller detta dig. Herren Jesus är hos dig. Öppna dig för hans Ande och ta till dig hans ord. Då hjälper han dig.
När Herren Jesus är med dig hjälper han dig att möta kristna som har en annan uppfattning i den eller den frågan. Han hjälper dig att möta dem i ödmjukhet och kärlek. Samtidigt hjälper han dig med de svåra frågorna. Några av dem får du lämna. Och i de andra ger han dig klarhet, om inte genast så efterhand. Det står ett särskilt löfte om detta i Fil. 3:12–16. Där står att vi ska hålla fast vid det som vi har nått fram till. Och ifall vi i någon fråga håller på att hamna fel då kommer Gud att uppenbara det för oss. Det är i denna verklighet Du får leva.
Med varma hälsningar,
Gustav Börjesson