Det är gripande att läsa de två artiklarna i detta nummer om gatubarnen i Kenya och deras nöd på alla plan. Om den kärlek och det engagemang, omsatt i handling, som växer fram hos missionärer och i församlingarna i staden Nakuru, där MBV nu startar upp ett arbete bland gatubarn. ”Guds folk har en särskild kallelse att ta sig an barnen som hamnat så fel och förmedla Guds kärlek till dem”, skriver Karin Gunnarsson så tänkvärt.
Samma kallelse har kristna med tanke på de utsatta i vårt land. I Domssöndagens huvudtext betonas att tron på Jesus driver fram sådana kärleksgärningar hos den troende: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, törstig och ni gav mig att dricka, naken och ni klädde mig.” (Matt. 25:31ff.)
Tänk om samma kärlek till dem som har det svårt i vårt eget land kunde drabba Guds folk i Sverige! Hur skulle livet te sig för enskilda, för församlingar, missionsföreningar och ungdomsgrupper, om tankar på och böner för den ensamma, den som kämpar i sitt äktenskap, den hemlöse, den ensamstående småbarnsföräldern eller a-lagaren, som hälsar oss med sluddriga svordomar, också kunde få leda till handling?
En artikel handlar om ensamhet – en av de företeelser som tynger många människor i vår tid. Henrik Gustavsson ger oss trådar att dra i (s. 10–12).
Uppbyggelse möter oss i rikt mått såväl i Jan Nilssons artikel om adventets och julens Konung som i Mats Giselssons betraktelse över Fader Vår (s. 6–7 resp. 19–21). Tänk, vilken rikedom det ligger i den bön Herren Jesus gav åt oss!
Så vill vi i redaktionen tacka våra läsare för det år som snart gått till ända och önska er och alla medarbetare en Välsignad Julhelg och ett Gott Nytt År. Om inte Herren kommer tillbaka dessförinnan, utkommer ett nytt nummer av Till Liv i början av januari. En ny årgång med samma inriktning, men med några små förändringar. Väl mött då!
Fredrik Carlsson