Vila är en gåva från vår Skapare. Det borde inte förvåna oss att Sverige är trött och stressat. En välsignelse som Sverige förlorat är vilodagen. Gud har själv konstruerat sjudagarsveckan och avskilt var sjunde dag för vila.
Vila är en gåva från vår Skapare. Det borde inte förvåna oss att Sverige är trött och stressat. En välsignelse som Sverige förlorat är vilodagen. Gud har själv konstruerat sjudagarsveckan och avskilt var sjunde dag för vila.
När vi fyller vilodagen med saker som måste göras, så förlorar vi läkekraft. När vi vilar blir vi däremot välsignade.
Trötthet har också trängt långt in i kristna kyrkor. Var är kraften? Vi tror gärna att om vi bara kommer igång med olika kristna satsningar, så kommer kraften. Men kristendomens kraft är vilan – i korsets evangelium.
Håller vi oss till den viloplatsen? Herren säger genom profeten Jesaja till Samaria: ”Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här är vederkvickelse” (28:12). Tyvärr vill Samaria inte höra. I stället blir Herrens ord för dem ”bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där” (28:13).
När vi överger viloplatsen, så tränger träldomen in i våra hjärtan. Vi blir upptagna med allt Bibeln säger att vi bör uträtta. Och vad värre är: lagträldomen bär inte till himlen! Jesaja profeterar vidare: ”Så skall de, bäst de går, falla baklänges och krossas, bli snärjda och fångade” (28:13). Lagträlar når aldrig himlen, hur mycket de än engagerat sig för Jesus.
Jesu kors är viloplatsen för utslitna syndare. Där har han arbetat för att vi ska få vila. Vi är födda utan fruktan för Gud, utan förtröstan till honom och med ond begärelse. Den gamla naturen blir aldrig bättre och följer oss till vår grav. Därför är kristendom inte att vara anställd, utan att vara inlagd. Jesus har inte kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen (Matt. 20:28). I stället för att slita för Guds skull, så ska vi ständigt återvända till vilan och säga:
Tack Jesus, att din nåd är nog för mig!
Herren kör inte bort oss från viloplatsen vare sig nu eller i evighet. Jesus vill ha oss vid sina fötter. Maria hade valt den goda delen, säger Jesus till Marta (Luk. 10). Vi får för oss att vi fått nåden för att vi ska bli tacksamma och därmed göra goda gärningar. Men vägen går inte från nåd till gärningar, utan från nåd till nåd. Vi behöver nåden för att vi ska bli kvar i nåden och bli frälsta. Kristendomens början, mitt och slut är vilan i nåden.
Blir inte en ”Maria-kristen” slö? Det ligger en hemlighet i att bli tjänad av Jesus. De största välsignelser har – ofta utan att de själva märkt det – flutit ut just från människor som umgåtts mycket med Jesus i hans Ord.
Samma Maria fick tjäna Jesus före hans död. Hon hade sparat pengar och köpt dyrbar olja som hon smorde Jesu fötter med, så att huset uppfylldes av väldoft (Joh. 12). Maria har fått förhärliga Jesu namn för alla miljoner som läst Nya Testamentet.
Den 23:e psalmen börjar i vila på gröna ängar och slutar i den evig vilan i ”herrens hus”. Vi märker att psalmen kommer tätt efter den 22:a, som handlar om Messias kamp och seger på korset. Så är också de gröna ängarna tillredda i skuggan av det fullbordade verket på korset. Herren låter oss vila – därför att han arbetat!
En dag ska vilan vid korset blomma ut i en evig ”sabbatsvila” för Guds folk.
Daniel Brandt, Vännäs