En av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: Ni förstår ingenting. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under? Joh.11:49–50.
Jag kommer ihåg hur jag i fem– sexårsåldern tyckte att alla var så orättvisa mot Jesus. Mina föräldrar, mormor, söndagsskollärare och många andra hade väckt kärlek till Jesus hos mig. Varför skulle Jesus lida och dö, han som hade gjort så mycket gott? Varför använde han inte sin allmakt och steg ner från korset? Jag förstod inte.
Petrus förstod inte heller när han högg örat av översteprästens tjänare för att ”rädda” Jesus. Och Kaifas förstod inte den djupa innebörden av sina egna ord.
Det fanns en utbredd rädsla för Jesus. Enligt Kaifas var han farlig. Började människor tro på honom, skulle romarna säkert reagera och ta ett fastare grepp om folket. Som överstepräst fick Kaifas profetera om Jesus som
Försonaren. Jesus skulle dö i stället för folket, i allas ställe. Utan att förstå det både tolkade och utförde Kaifas Guds rådslut. Försonaren, Jesus, framträder som segerhjälten mitt i det som mänskligt sett framstår som ett totalt misslyckande. Det verkar ju som om fienderna tar hem segern. Men här handlar Gud. Han segrar över synd, död och djävul.
Människosonen upphöjdes på ett kors och blev därigenom till välsignelse för alla folk. Djävulen miste sin makt trots sin skenbara seger. På syndafallets dag fick vi ormens gift i oss. Redan samma dag lovade Gud att frälsa människorna. Vår förstörda gudsrelation skulle återupprättas. Det sker i Jesu försoningsdöd. Guds vrede över vår synd utväxlas, förvandlas från fiendskap till vänskap i försoningen. Vi får en nådig Gud. Du får ta emot gåvan personligt, annars har du ingen del i Jesus! Tänk, att inte känna Jesus på den sista stora dagen!
En tänkt hälsning till dig från Jesus skulle kunna ha följande lydelse. Sätt gärna in ditt eget namn! ”Allt vad Sven-Erik förbrutit mot dig, himmelske Far, erkänner jag mig ansvarig för och allt det som han borde ha varit men aldrig kommer att vara det påtar jag mig ansvaret att göra och vara.”
C.O. Rosenius frågar: ”Är Gud försonad och nådig mot alla eller bara de fromma? Blev han försonad genom Kristi försoningsdöd eller blir han det genom vår omvändelse och tro? Är det vår tro eller är det Kristi död som är grunden för nåden i Guds hjärta?” Svaret är att ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv”. Det säger Guds ord.
Tack, du min himmelske konung,
för att du köpte mig fri!
Tack, att du är min försoning!
Din är jag , vill så förbli.
Sven-Erik Arvidsson, predikant, Näsum