Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem. Luk. 15:2b.
Detta var en anklagelse riktad mot Jesus som fariséerna och de skriftlärda utslungade. Avsikten var troligen att visa för folket att ingen som var mån om sitt anseende borde umgås med Jesus, eftersom man då kunde bli förknippad med samhällets bottenskikt.
Fariséernas intention förverkligades inte. I stället blev det ett lysande tillfälle för Jesus att få förklara en av Guds rikes hemligheter.
Det som uttrycktes som en anklagelse, ”den mannen tar emot syndare och äter med dem”, blir i stället till ett evangelium. Fariséerna kände inte sig själva. Därför kunde de tala om syndare som en samling kräk, som inte ingick i deras bekantskapskrets. Men när Gud vänder sitt strålkastarljus mot en människas inre står det klart att syndare är rätta namnet på oss alla. Att då Jesus umgås med syndare, sådana som du och jag, blir ett fantastiskt budskap.
Att Jesus ”åt med syndare” indikerar att han verkligen ville ha en djup gemenskap eftersom man inte åt med vem som helst på den tiden. Han vill ha gemenskap med oss syndare därför att han älskar oss. Detta är den stora hemligheten; den helige Guden, himmelens och jordens skapare, han som inte behöver någonting av oss människor, söker kontakt med oss. Trots att det är vi som behöver honom är det han som söker upp oss.
Men att Jesus älskar syndare betyder inte att han accepterar synden. Att gå under beteckningen syndare anger att vi är misslyckade. Vi har misslyckats med att leva så som Gud avsåg. Vi har inte levt i enlighet med hans vilja. I gemenskapen med Jesus finns det upprättelse att få. Han har förlåtelse som räcker för oss. Han vill visa oss sin vilja med våra liv. Han vill också ge oss den kraft och de gåvor vi behöver för att förverkliga hans plan. Så, i gemenskapen med honom förändras vi.
Lite längre fram i texten ger Jesus oss liknelsen om de 99 fåren i fållan och det 100:e på vift. Den liknelsen ger oss en tydlig bild av Jesu kärlek till oss. Han lämnar de 99 övriga fåren för att söka efter det fåret som sprungit bort. Jesus nöjer sig inte med att ”många” följer honom. Han vill ha gemenskap med alla människor. Samma bild ger också uttryck åt hur allvarligt det är att inte leva i gemenskap med Jesus. Han vet att den som inte lever med honom är hopplöst förlorad.
Försöket att leda en människa till Jesus är därför värt all ansträngning. Detta är en påminnelse för oss som vill vara ljus och salt i världen. Jesus gjorde allt som kan göras för att vi människor skulle få leva i gemenskap med honom, när han dog på Golgata kors. Vad gör du och jag för att människor skall få upp ögonen för Jesus?
Johannes Lyche, predikant, Göteborg