I sitt avskedstal lovar Jesus gång på gång: ”Vad ni än ber om i mitt namn, det skall jag göra (Joh. 14:13–14)… för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn” (Joh. 15:16).
Han t.o.m. bekräftar med en ed: ”Amen, amen (sannerligen, förvisso) vad ni ber Fadern om i mitt namn det skall han ge er” (Joh. 16:23; läs även v. 24 och v. 26).
Vi tänker kanske inte alltid på varför vi ofta likt en formel avslutar vår bön med ”i Jesu namn”, innan vi säger amen. Vad innebär det att be i Jesu namn? Katekesutvecklingen svarar: ”Att be i Jesu namn är att be i Jesu gemenskap, efter hans vilja och i förlitande på honom.”
Som kristen hör du samman med Jesus. Du lever i gemenskap med honom. Du är förenad med honom genom tron. Du lever i honom och han lever i dig. Som kristen kan du alltså inte bedja annat än i gemenskap med Herren Jesus. Om du av någon anledning kommit bort ifrån din Herre och Frälsare, kan du rimligen inte be i gemenskap med honom. Alltså bör vår ivrigaste bön och önskan vara att komma i gemenskap med Herren Jesus och att genom Guds nåd bli bevarade i en sådan gemenskap.
Att be i någon annans namn betyder att komma med den personens rättigheter. En fattig människa får bankens förtroende om en rik person ställer sig bakom med garantier. Inför Gud är vi skuldtyngda och har inte rätt att kräva något. I Kristus är vi upprättade, förlåtna och rika. När vi kommer inför Fadern i hans namn – dvs. i honom som är rättfärdig och helig för orättfärdiga – ser Gud på oss som sina kära söner och döttrar.
Räkna med att dina böners innehåll påverkas av om du lever i gemenskap med Jesus eller ej. Han tar ingen risk när han lovar så generös bönhörelse!
Alve Svensson, präst