KRÖNIKEBÖCKERNA präglas av att de står sist i den hebreiska Bibeln. Detta verks första del greppar i släkttavlans form hela historien från Adam till dem som lever i Juda Rike ungefär år 400 f. Kr. Budskapet i en svår identitetskris är: Kom ihåg att ni hör hemma i Guds utvalda folk och är arvtagare till de löften era fäder fått!
INNEHÅLL
Bokverkets andra del handlar om hur de två bärande institutionerna i folkets liv byggs upp: Davids kungadöme med dess messianska undertoner (1 Krön. 17:4–14) och Jerusalems tempel, som har löfte med sig om förlåtelse och bönhörelse (2 Krön. 7:12–22), och som Salomo får bygga.
Vi får intressanta inblickar i Davids stora engagemang för tempelbygge och gudstjänst samt en ovanligt rik bild av gudstjänstens höghet och skönhet.
Den tredje delen handlar om vikten av att hålla sig till Guds Ord och löfte i tillit och lydnad.
Ingen levande gemenskap kan fungera utan ömsesidighet. Gud sänder sina profeter för att påminna folket om vad förbundet med honom ger och kräver. De uppenbarar hans vilja i konkreta situationer och kallar folket tillbaka till Gud när de tagit livet i egna händer.
Kring templet ska de samlas för att tillbe och lovsjunga hela tillvarons Herre – han som också är historiens Gud. När de hjälplösa inför övermäktiga fiender ber: Vi förmår ingenting mot denna stora skara … till dig är våra ögon vända… får de höra: Frukta inte … striden är inte er utan Guds (2 Krön. 20:12–14). Den ogudaktige kung Manasse fick uppleva att omvändelsens väg tillbaka inte var stängd. Han blev mottagen och återupprättad. Uppriktig bön som griper tag i Guds löften lämnas aldrig ohörd.
BUDSKAP
En liten judisk folkspillra kämpar kring år 400 f. Kr. för sin existens i en orolig värld. Under stora svårigheter har de byggt upp ett enkelt tempel och fått landet i brukbart skick. De är till sin sorg lydfolk under främmande makt. De ska veta att de trots historiens omvälvningar är Guds utvalda folk. Förbundet med honom vilar på hans godhet och oföränderliga vilja, … hans nåd varar i evighet (1 Krön. 16:21). Exilen i Babel, som var en fullmogen frukt av generationers avfall, ligger nu bakom och Gud ger av nåd en ny början under enklare förtecken. De ska inte jämföra med fornstora dar utan söka Gud (2 Krön. 11:16), ödmjuka sig (2 Krön. 12:6) och tjäna honom med hängivet hjärta (1 Krön. 29:9). De äger Guds nåd och löfte och får i svårigheten hålla fast vid det faktum att med oss är en som är större (2 Krön. 32:7). De får inte heller tappa bort den glada förväntan på att Gud kan ingripa och oväntat röja väg (2 Krön. 29:36).
Vi, som lever i en kultur där kristendomen tycks vara på reträtt, behöver inte tappa modet när institutioner rasar samman och förändringar sker. Vår uppgift är att fästa blicken på Kristus och vara honom trogna. Hans Ord gäller, hans löften håller och hans kärlek ska bära oss hela vägen. Håller vi oss bara till honom i tro och kärlek ska vi finna öppningar och bli vittnen om hans verklighet och tecken till hopp i en förvirrad och omvälvande tid.
LARS-ÅKE NILSSON Redaktionsmedlem, Åsljunga