Kvinnan i Bibeln

– hur ser Gud på henne?
– hur såg samtida män på henne?
– hur hade hon det egentligen?
– vad kan vi lära av henne?

Bibeln skildrar kvinnans vardagliga liv, i samhälle och familj – präglat av den aktuella tidens kvinnosyn. Guds syn på kvinnan är inte självklart densamma. Dessutom är hans avsikt att mannen och kvinnan skall leva i en hel och öppen relation med varandra, sida vid sida. En bruten ordning, som i dag präglar såväl kyrka som samhälle. Om detta skriver här Johanna Nyholm Skoglund, teolog, redaktör för Församlingsförlaget i Göteborg samt tvåbarnsmor.

De senaste tio åren hade inte alls blivit som hon hoppats. Då hennes man dog hade hon i alla fall sina söner att glädjas åt och genom dem kunde hon se framtiden an med tillförsikt. När också de dog såg hon ingen anledning att längre stanna i det främmande landet, där hon saknade socialt nätverk. Hon fick ta skammen att återvända utblottad till sin hemstad. Efter lång bortavaro möter hon kvinnorna i byn, modigt tar hon själv initiativet och berättar. Först ger hon sig själv namnet Mara (Mara betyder den bittra men de har känt henne som Noomi, den ljuvliga). Hon förekommer kvinnorna och riskerar på det viset inte att de av okunnighet ska såra henne.

Trots allt som hänt tror hon fortfarande. ”Den Allsmäktige” är hennes namn på Gud. Han är inte alltid möjlig att förstå, det är han som låtit det gå henne illa enligt hennes egna ord och ändå talar hon om honom som trofast, en stor Gud som ser till de små. Hennes tal om och till Gud är utan omskrivningar. Det är säkert ett av skälen till att hon tror trots alla prövningar. Hon hjälper sina gamla vänner att ta emot henne på rätt sätt.

Själva blir vi ofta besvikna när vi inte möter förståelse från människor i vår närhet, men kanske en del av skulden får sättas upp på vårt eget konto, då vi inte som Noomi berättar om vår längtan och våra sår.1 Detta är bara en av de saker vi kan lära av Noomi, som i sin tur bara är en av alla de kvinnor i Gamla testamentet som förmedlar många lärdomar för livet och tron.

Kvinnor, visst finns de!

Alla kvinnor? Dem får man väl leta noga efter?

Ja, kanske får man anstränga sig och leta lite – precis som när man ska finna kvinnor i svenska bolagsstyrelser eller bland världens statschefer…

Det hebreiska samhället var ett starkt kollektivt samhälle, vilket leder till en mental kulturkrock för oss när vi läser Bibeln, precis som det lätt blir kulturkrockar i det vanliga livet i mötet mellan människor som vuxit upp i olika kulturer. Det kollektiva liv människor levde förklarar också varför kvinnorna tycks lysa med sin frånvaro i samhällslivet. Individen var bara betydelsefull i relation till den kollektiva strukturen i familjen, stammen och nationen. Man identifierade sig genom att tala om sin ”faders hus”. Med tanke på det borde vi kanske i stället förvånas över att så många enskilda människor porträtteras i bibelberättelserna och att många kvinnor faktiskt nämns och agerar.

Gamla testamentet är till sin karaktär sådant att det beskriver Guds handlande med ett helt folk, och det blir därför oftast de människor som har en position som texterna handlar om. I regel skildras speciella händelser och vi får därmed endast ett fåtal glimtar ur vardagslivet.

Att kvinnor ofta hamnar i periferin i bibeltexterna beror inte på att Bibeln nedvärderar dem utan snarare på att kulturen var mansdominerad, och Bibelns författare skildrar ju sin samtid. Kvinnor beskrivs aldrig i nedvärderande ordalag i texterna, det är viktigt att konstatera, och även att kvinnor finns med genom hela frälsningshistorien och har ”nyckelroller”. Kvinnorna är påtagligt närvarande från Första Moseboken till Uppenbarelseboken och många av dem har ett mod, en tro och en beslutsamhet utöver det vanliga.

Kvinnans ställning och situation

Den som är uppmärksam vid sin läsning av Bibeln märker snart att kvinnorna ofta var utsatta. Ann Brown skriver i boken Se kvinnan (s. 114) om hur den öppna och hela relationen mellan mannen och kvinnan skadades i samband med syndafallet: ”Gamla testamentet berättar Adams och Evas och deras ättlingars historia. För kvinnornas del utgör detta en ganska nedslående läsning, för så snart mannen och kvinnan förvisats från Guds gemenskap var det mannen som fick övertaget. En av följderna av att mannen och kvinnan blev fjärmade från Gud är att de också blir fjärmade från varandra. På flera ställen i Gamla testamentet skildras på ett målande sätt hur aggression, list och svek präglar förhållandet mellan syndfulla män och kvinnor. (– – –) Många gammaltestamentliga berättare skildrar den hårda verklighet som kvinnorna har att utstå i en värld som behärskas av syndfulla män.”

Intet nytt under solen alltså, det här känner vi ju igen från vår värld i dag. Många av vår egen tids texter visar också på en värld som behärskas av synden. Då kommer inte minst de svagare i samhället i kläm: kvinnor, barn, gamla, invandrare m.fl. Det räcker att titta i en dagstidning: Tre flickor våldtogs i helgen, Svagt skydd för hotade flickor, Baby duschad med tårgas…

Bibeln skildrar verkligheten

Alla vet att tidningstexter beskriver händelser utan att därmed föreskriva att de skulle vara ett mönster att följa – påpekandet blir näst intill löjligt. Men när det gäller Bibelns texter, och då särskilt Gamla testamentets, tror många att allt som beskrivs också föreskrivs, att det är Guds uttryckliga vilja – även om det inte alls står så och även om det vid en noggrann genomläsning visar sig att människorna handlade rakt emot Guds vilja! Vad hemskt, tänker vi (och får vi tänka), när vi läser en del gammaltestamentliga episoder. Ja, det är verkligen hemskt vad mycket ont människor kan göra, så mycket som strider mot Guds vilja. Detta är helt tydligt både då och nu, enligt de verklighetsbaserade berättelser vi kan läsa om utsatta kvinnor och barn.

Det är skillnad på att beskriva och föreskriva, annars skulle man absolut behöva avråda män från att läsa Bibeln! Tänk på de män som beskrivs! Centralfigurerna i Gamla testamentet är verkligen inga dygdemönster, Abraham ljög, Jakob lurades, Mose mördade, David begick äktenskapsbrott. I Nya testamentet finner vi Judas som förrådde Jesus, Petrus som förnekade honom och Pilatus som saknade ryggrad. Det är viktigt att inte ”fastna i” lösryckta verser utan att läsa texterna i deras sammanhang och att skilja på vad som beskrivs och vad som föreskrivs!

Kyrkans syn inte alltid Bibelns

Tro Gud om gott! Bibeln nedvärderar inte kvinnor! Att inte detta påstående känns självklart för oss kan bero på att vi lätt förväxlar kyrkans kvinnosyn med Bibelns kvinnosyn – de har inte alltid varit densamma! Detta belyser boken Inte oordningens Gud på flera sätt, bl.a. Christina Pettersson i sitt kapitel ”Ur kvinnligt perspektiv” (sid. 28): Finns det ”någon anledning att misstro Gud och Guds ’syn’ på kvinnor? Nej, vi kan misstro den kyrka vi lever i och teologi som skapats av män. Vi kan t.o.m. misstro många av de bibliska män som, i andra avseenden än deras förhållningssätt till kvinnor, är våra exempel och föredömen. Ta t.ex. Abraham, trons fader. Hans tro är stark men det utesluter inte att den rymmer tvivel. När han tvivlar avslöjar han en inte alltför uppmuntrande syn på kvinnan.”

Tyvärr fick många av Bibelns kvinnor – och får många kvinnor i dag – erfara att ingen annan än Gud är värd tilltro. Ha som grundinställning vid läsning av Bibeln och Gamla testamentet att alltid tro Gud (och Bibeln) om gott! Försök förstå svåra ställen utifrån detta perspektiv – det finns inte anledning till annat! Att Bibeln är en bok för män, skriven av män, där männen är hjältarna och enbart männens religiösa erfarenheter skildras är en populär, modern myt, som inte stämmer om man läser med ett öppet sinne.

Det finns människor (framför allt kvinnor) som har tagit med sig sin besvikelse och frustration över kvinnors situation in i sin bibelläsning och där tyckt sig finna ännu värre exempel. Ibland gör de då upp med hela kristendomen. I sin upproriskhet skapar feministteologin (faktiskt) en ny religion.

Det kan vara lätt att attraheras av vissa tankegångar som förs fram inom feministteologin, inte minst om man växt upp i en ganska konservativ miljö. Många som gjort det brottas med och ifrågasätter en del av de värderingar de vuxit upp med. De lever annorlunda än sina föräldrar och kämpar för att hitta ett eget förhållningssätt, inte minst i frågor som handlar om rollen som kvinna/man, rollfördelningen i relationen, deras roller på arbetet och i familjen. Det är lätt att man fortsätter sitt ifrågasättande och lyssnar på och attraheras av dem som säger att vi måste göra upp med Bibelns kvinnosyn och det traditionella sättet att läsa Bibeln. ”Bör vi inte när vi gör upp med det patriarkala förtryck som funnit i kyrkans historia även slå följe med de radikala feministteologerna och göra upp med kyrkans urkund, Bibeln? Jag tror inte det. Däremot måste vi lyfta fram och visa på att Bibelns kvinnosyn inte alltid varit kyrkans kvinnosyn.” (Fredrik Hector i Inte oordnings Gud, s. 19.)

Lär av Bibeln

Även Lena Artman har i boken Inte oordningens Gud en uppmaning att ta på allvar: ”Vi kvinnor (har) kanske ett extra stort ansvar att avgränsa oss mot all den teologi som frodas i feminismens namn och som inte är kristen tro.” Jag tror att det är jätteviktigt att det finns kristna kvinnor som gör detta, både för att det ger ett stöd till andra kvinnor som är osäkra och funderar kring dessa frågor, och eftersom många inte lyssnar när män försöker göra detsamma; de är diskvalificerade redan från början p.g.a. sitt kön. Vi kommer tyvärr att tvingas konstatera att i relation till Jesus ställs kvinna mot kvinna i alla de diskussioner omkring feminism och teologi som pågår i vår svenska kristenhet.

Det finns ett bra sätt att för egen del förvissa sig om Bibelns kvinnosyn, och det är att leta upp och läsa berättelserna om kvinnor i Bibeln tillsammans och se vad de berättar om mod och tro, om gudsfruktan som gör människor modiga, om stark förtröstan på Gud osv. Börja med Noomi, Rut och de andra kända kvinnorna men fortsätt också med Jeftas dotter och Gideons mor, med Pua och Sifra. Vilka var de? Hurdan var deras tro? Vad kan de lära oss? Läs och prata tillsammans med andra om detta! Det kan ge oss en ny frimodighet och då tänker jag särskilt på oss kvinnor. Vi behöver inte ducka eller haspla ur oss något urskuldande när frågor om Bibeln och kvinnor och kvinnosyn kommer på tal. Detta blir ännu mer uppenbart när man studerar Jesus och kvinnorna kring honom i Nya testamentet. Läs och se att Gamla testamentet inte särbehandlar kvinnorna när det gäller relationen till Gud. [Här är texten i numrets PDF-fil avklippt och alltså något förkortad.]

Johanna Nyholm Skoglund, Partille