Många ungdomar tar i dag ett sabbatsår och går på bibelskola. De flesta vuxna har inte ofta haft den möjligheten – men sista veckan i oktober var det dags. Ett tjugotal personer deltog i en bibelskola på Vikbolandet, öster om Norrköping.
Många ungdomar tar i dag ett sabbatsår och går på bibelskola. De flesta vuxna har inte ofta haft den möjligheten – men sista veckan i oktober var det dags. Ett tjugotal personer deltog i en bibelskola på Vikbolandet, öster om Norrköping.
Är du en av dem som blev nyfikna när Falketorp Missionsgård inbjöd till en veckas bibelskola? Vi blev det – och vi bestämde oss för att stilla vår nyfikenhet genom att åka dit.
På Falketorp möttes vi av en blandad klass, med allt från 18-åringar till pensionärer. Vi kom från spridda delar av landet och hade väldigt olika bakgrund. Alla verkade vara förväntansfulla och spända på hur veckan skulle komma att bli.
På lektionerna gick vi tillsammans med Lars-Åke Nilsson igenom hur Gud i Gamla Testamentet (GT) ledde sitt folk. Som en kontrast till överblicken av GT, fick vi med hjälp av Harald Waldemarson fördjupa oss mer i Lukasevangeliet. Även Markus Hector och Lars Artman bidrog till den varierade undervisningen.
Förutom lektioner hade vi också många chanser att samtala och umgås med varandra, både kring matborden och ute i den vackra naturen. En eftermiddag gjorde vi en utflykt till en stor sten som delats på mitten av en tall, som slagit rot ovanpå den. På en lektion hade vi talat om såningsmannen (Luk. 8) som sådde, inte bara i den goda jorden utan också på stengrunden. Den delade stenen fick påminna oss om att Guds ord kan slå rot också där det verkar som mest omöjligt.
Att gå en bibelskola, kortare eller längre, är något vi kan rekommendera alla att göra. Vi fick med oss mycket både vad gäller undervisning och gemenskap. Det är svårt att sätta fingret på vad som har betytt mest, det har varit en helhet där alla delar har fått lyfta fram varandra. Under en sådan här vecka får man verkligen tid och möjlighet att fundera vidare på sin tro, både för sig själv och tillsammans, och det är något vi alla kan behöva i en vardag som alltför ofta bara går på.
Vi vill tacka alla er som gjorde bibelskolan möjlig, genom er planering, undervisning och inte minst ert härliga engagemang i köket. Vårt största tack går dock till Gud, om vilken det står: En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar (5 Mos. 33:27).
Ida Nilsson, Janna Sjödahl