Jesus är – livets bröd

På de gräsbevuxna kullarna i ödemarken öster om sjön Genn­esaret hade Jesus gjort ett av sina mäktiga under. En pojkes matsäck hade under hans händer räckt till tusentals hungriga människor och det hade blivit tolv korgar över.

Entusiastiska människor vill nu göra Jesus till kung. Men en sådan kung vill han inte vara utan drar sig undan. Johannes berättar1 om det samtal Jesus har med människor dagen efter denna händelse. Det samtalet handlar om Guds bröd och människans hunger.

 

Människans hunger

Vi människor har olika behov. Vi behöver mat, vi behöver gemenskap och trygghet. Vi behöver också känna att vi betyder något för andra, annars upplever vi livet meningslöst. Gud har konstruerat skapelsen, så att det finns sådant som kan möta vår längtan på dessa områden.

Ändå är detta inte tillräckligt. Vi lever i ett välordnat samhälle med ett välstånd utan motstycke och likväl upplever vi en tomhet. Var det bara det? undrar vi när vi nått det vi strävat efter. Vi upplever gång på gång att det vi söker efter på något märkligt sätt glider oss ur händerna. Det är som att jaga efter vinden,2 som den vise Predikaren konstaterar. Det ger oss inte den djupa och varaktiga tillfredsställelsen. Vår hunger mättas inte och vår törst blir inte släckt. Vi tycks behöva något mer än det skapelsen och den mänskliga gemenskapen erbjuder.

 

Brödet vi kan få

Jesus vidgar vår snäva horisont, när han säger: Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er.3 Jesus säger sig komma från Fadern i himlen med mat som mättar och ger evigt liv. Bröd­undret var Faderns intyg på att Jesus kommer med detta bröd på hans uppdrag och ger det som en gåva. Det är alltså både en gåva och något som vi ska göra till vår viktigaste uppgift i livet att försöka få.

Vad ska vi då göra? Ja, så frågar vi människor inriktade som vi är på våra egna ansträngningar och vårt arbete. Jesu svar riktar intresset på vad Gud gör: Han sänder sin Son som ett bröd för vår hunger. Det är på honom vi ska fästa blicken och honom vi ska tro på. Han utför Faderns vilja på jorden. Detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.4 Detta är ett uppdrag som kostar på.

 

Jesus – Gud och människa

Uppdraget innebär först att Guds Son måste lämna himlen, platsen vid Faderns sida och stiga ned i människornas kampfyllda värld. Han blir en verklig människa, som kommer till oss på vårt plan. En människa som vi kan möta, lära känna, lyssna till, förstå och ta emot.

Jesus försäkrar att han tar emot oss. Hans öppna och innerliga inbjudan lyder: Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.5 Inkarnationen – att Gud blir människa – är den första förutsättningen för att Jesus ska kunna bli ett bröd för vår hunger.

Detta förargar människor. Den här Jesus – känner vi inte hans far och mor? Skulle han ha kommit från himlen? Så avfärdar de honom och ser inte det under av Guds makt och kärlek som är en levande verklighet mitt ibland dem. De missar också den heder och ära det nu är att vara människa, sedan Guds Son blivit en av oss. Och de går miste om de möjligheter som detta ger oss att lära känna Gud.

 

Jesus försonar oss med Gud

Det skulle kosta Jesus ännu mer. Den ovilja han möter, och som leder till att han slutligen blir förkastad, är ett resultat av att vi vänt Gud ryggen och försöker klara ut våra liv på egen hand. Därför avvisar vi Guds kärlek när den möter oss i Jesus Kristus. Ja, vi möter Guds kärlek med hat. Det är detta Bibeln kallar synd. Det innersta i synden är just oviljan att tro på Kristus. Av detta följer sedan alla andra synder och felsteg. Synden bygger en mur mellan oss och Gud. Den stänger oss ute från gemenskapen med Gud som är livets källa och ursprung.

För att övervinna syndens hinder måste Guds Son gå i döden för oss. Han måste sona synden och öppna vägen till Gud så att vi kan försonas och förenas med honom som är Livet. För att bli ett näringsriktigt bröd för syndare – som ger gemenskap med Gud, räddning från döden och evigt liv – måste Jesus-brödet så att säga bakas i lidandets ugn.

Inkarnationen och försoningsdöden måste alltså båda till för att bygga bron som förenar oss syndare med Gud.

Ät och bli mättad!

Jesus är alltså brödet från Gud. Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.6 Bröd måste tas emot. Det blir inte till nytta för mig och mättar inte min hunger om jag inte äter det. Jag måste öppna min mun, tugga och svälja – då tillgodogör jag mig brödet. Det går ut i hela min kropp och blir på ett förunderligt sätt ett med mig och bygger upp hela min varelse, ger nya krafter, mod och livsglädje. Det räcker inte att äta en gång. Brödet är daglig kost, det måste ätas under hela livet.

På samma sätt är det med brödet från himlen. I Jesus Kristus finns allt som behövs till evigt liv och gemenskap med Gud. Han är det bröd som mättar en människas inners­ta behov. Detta bröd måste tas emot personligt. Och det måste tas emot om och om igen. Han erbjuder sig åt oss på ett sådant sätt att vi kan ta emot och tillgodogöra oss honom i Bibelns levande ord, i bönen och i nattvardens heliga mysterium. Allt du behöver, nu och för alltid, finns i detta Jesusbröd. Här kan man verkligen säga att du blir vad du äter: ett med Jesus, påverkad av honom, uppbyggd på ett sådant sätt att han tar gestalt i dig. Du får i honom ett nytt liv som i sin tur påverkar hela sättet att leva och vara. Han tar ansvar för att du inte går förlorad utan får uppstå till evigt liv på den yttersta dagen.

 

Jesus – det enda och tillräckliga brödet

Jesus är livets bröd – han och ingen annan. Detta upplever många som ett hårt tal. Man förargar sig på inkarnationen, på försoningen, på att Jesus är den ende som kan rädda människan tillbaka till Gud. När skarorna kring Jesus efter detta samtal tunnas ut, ställer Jesus frågan så försynt och ömsint till de tolv lärjungarna: Inte vill väl också ni gå bort?7 Petrus, som upplevt att Jesus är den som mättar ditt begär med sitt goda,8 ger trons svar. Det svaret hade vuxit sig starkt under åren med Jesus och lyder: Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.9

Lars-Åke Nilsson

Präst och  bibelskollärare, Åsljunga