Det har från ELM:s ledning varmt rekommenderats att delta i det landsomfattande upprop till stöd för äktenskapet som startades i början av året. Jag kan endast instämma. Uppropet går under namnet ”Bevara äktenskapet”. Det presenterades den 22 februari 2006 under Svenska Dagbladets vinjett ”Brännpunkt” i syfte att ”ange skäl, som för det stora flertalet är ganska självklara, för att bevara begreppet äktenskap åt det som det alltid har gällt: föreningen mellan en man och en kvinna”.
Om det är så självklart för en majoritet, varför då göra ett upprop? kan någon tänka. Svaret är att i mars 2007 kommer regeringens äktenskaps- och partnerskapsutredning att presentera sitt slutbetänkande. Uppdraget är att ta ställning till om ”par av samma kön bör kunna ingå äktenskap” och ”redovisa samtliga skäl som talar för och emot detta”.
Eftersom det huvudsakligen är skäl för en förändring av äktenskapsbegreppet som märks i debatten, kan intrycket bli att vi står inför fullbordat faktum. Det är mäktiga lobby-grupper som med medias benägna bistånd verkar för förändringen. Den tysta majoriteten är just tyst och i media är det också mycket sällan argument för status quo hörs. Tanken med uppropet är därför att ändra på detta sakernas tillstånd.
Uppropet har kommit till på initiativ av bl.a. biskop Anders Arborelius, Katolska kyrkan, pastor Sten-Gunnar Hedin, Pingströrelsen och generalsekreterare Stefan Gustavsson, Svenska Evangeliska Alliansen. Det är Evangeliska Alliansen som har det administrativa ansvaret för uppropet.
I en sak som denna är det lämpligt att bilda gemensam front (penna vid penna) med andra kristna. Det finns sakliga skäl att i denna fråga verka sida vid sida även med andra äktenskapets och familjens försvarare – oberoende av deras förhållande till kristen tro. Äktenskapet är en skapelseförankrad institution som gäller alla människor – inte endast kristna. Det äktenskap som ingåtts på rådhuset är lika giltigt inför Gud som det som ingåtts i kyrkan. Någon annan undervisning har aldrig hörts från reformatoriskt håll.
I skrivande stund har enligt uppgift på hemsidan www.bevaraaktenskapet.nu mer än 25 000 personer skrivit under uppropet. Det är bra. Men det kan behövas betydligt fler undertecknare än så för att någon märkbar opinionsmässig effekt skall uppnås. Jag tror personligen att det kommer att krävas att fler än kristna skriver på uppropet för att det skall lyckas med företaget att stoppa den äktenskapsneutrala lagstiftning som riksdagen kommer att ha att ta ställning under våren 2007.
Jag vill ge även ett hoppets tecken. Kan ärkebiskopens förtida avgång vara ett sådant? Viktigare är de intryck han har gett uttryck för i en intervju i Sydsvenskan: De blir fler ”som anser att kyrkans tro ska vara gemensam och vila på fasta formuleringar, vart tidens vindar än blåser”. ”De som levererar sanningar som är tidlösa har väldigt starkt stöd, i Svenska kyrkan och i religionsvärlden. Starkare i dag än för tio år sedan.” (SDS 13.5 2006). Så ser alltså K G Hammar saken. Jag är inte säker på att han har rätt. Men det är säkert så, att han är uppriktig när han säger att han upplever saken så. Det är alltså inte fåfängt att göra motstånd mot tidens strömningar.
Till syvende och sist är det så, att det inte ligger i barnens intresse att radikalt omdefiniera äktenskapsbegreppet, utan det handlar i första hand om att tillgodose vuxna människors önskemål. Det räcker för att göra motstånd.
Peter Henrysson