Ett nytt hjärta

Gamla testamentet innehåller många löften, löften om Messias, om Guds frälsning och om syndernas förlåtelse. Bland profeternas löften finns hos Jeremia och Hesekiel också löftet om ett nytt hjärta, om ett hjärta av kött och om en förnyad människa. Det nya hjärtat kopplas samman med ett liv i enlighet med Guds lag, där ingen undervisning behövs. Hur ska vi förstå detta?

 

Jeremia 31:31–34

I samband med Jerusalems fall 587 f.Kr. eller strax därefter får Jeremia förmedla Guds löften om ett nytt förbund mellan Herren och Israel och Juda.1 Det är enda gången i Gamla testamentet som uttrycket ”nytt förbund” används, men saken finns på fler ställen. Detta nya förbund kännetecknas både av kontinuitet och av förändring, det har tydliga likheter med Sinai-förbundet, men det innebär också nya förhållanden.

I Gamla testamentet sammanfattas förbundet i ett uttryck för den ömsesidiga relation mellan Gud och Israel som brukar kallas förbundsformeln: ”Jag skall vara er Gud och ni skall vara mitt folk”.2 Jeremia anspelar på dessa ord, som alltså även gäller det nya förbundet.

Det ska inte vara ett förbund som det Gud slöt med Israel då han förde dem ut ur Egypten, det förbund som bröts av folket. Det ska vara ett förbund där lagen inte skrivs på stentavlor utan på människornas hjärtan. Bröder ska inte behöva undervisa var­andra utan alla ska känna Herren. Vidare ska syndernas förlåtelse vara kännetecknande för detta nya förbund.

Nya testamentets undervisning gör det klart att detta profet­ord har fått sin uppfyllelse i och med Jesus. Då Jesus instiftar nattvarden på skärtorsdagen anspelar han både på Sinai-förbundet och blodsutgjutelsen3 och på profeten Jeremias ord. Hebreerbrevet citerar direkt från Jeremia och visar att det inte längre behövs några syndoffer, eftersom vi har ett evigt giltigt offer i Jesus.4

Svårigheten med Jeremias profetia består inte i att vi med apost­larna kan se dess uppfyllelse i Jesus. Frågan är snarare vad det innebär att Gud ska skriva sin lag i människans hjärta. För att belysa denna fråga ska vi vända oss till två ställen i Hesekiels bok.

Hesekiel 11:18–21

Profeten Hesekiel verkade ungefär samtidigt med Jeremia. Han började sin profetiska verksamhet efter att ha blivit bortförd i fångenskap. I början av boken5 möter vi hans syn i templet i Jerusalem och den fruktansvärda avgudadyrkan som han återger. Synen leder fram till att män i linnekläder blir Guds redskap för en straffdom som består i att templet ska ödeläggas och ännu fler föras i fångenskap. Synen avslutas med en frälsningsprofetia som är av vikt för oss i detta sammanhang.6

I fångenskapen ska israeliterna skaffa bort sina avgudar och Gud ska ge dem ett och samma hjärta och en ny ande. Stenhjärtat ska bytas ut mot ett hjärta av kött, vilket leder till att folket ska vandra efter Guds stadgar och bud.7 Också här används förbundsformeln, vilket visar att Hesekiels ord handlar om förbundet mellan Gud och Israel och att kontinuiteten med förbundet på Sinai behålls.

Två saker är särskilt viktiga att notera i Hesekiels profetia:

• Det handlar om ett hjärta,8 en kontrast mot t.ex. Ps. 12:3 och Jes. 53:6 där varje individ styrs av sin egen vilja.
• Det handlar om ett hjärta av kött, inte av sten. Den beskrivning av stenhjärtat som finns i Hesekiel använder ord som ”hårda” (2:4), ”förhärdade” (3:7) ”trolösa” (6:9), och ”följde av­gudar” (20:16).

Löftet om ”en ny ande” bör i detta sammanhang förstås som en förnyelse av människans ande. Det stämmer också med språk­bruket i skildringarna av återvändandet från Babel, och arbetet med återuppbyggnaden av templet antyder att det är fråga om människans ande. 9

 

Hesekiel 36:24–38

Också i slutet av Hesekiels bok har vi ett avsnitt som handlar om att Gud ska ge människan ett nytt hjärta. Sammanhanget är åter knutet till återkomsten från fångenskapen (v. 24), folket ska renas. Denna gång talas det om att Gud ska stänka vatten på folket (v. 25), de ska få ett nytt hjärta av kött och en ny ande (v. 26). Det nya här är att Guds Ande ska komma in i människorna, och det leder till att de vandrar efter Guds stadgar och lagar.

Gavs då Guds Ande till folket i samband med återkomsten från fångenskapen? I detta sammanhang kan vi notera att problemet hos egendomsfolket efter återkomsten från Babel inte gäller avgudadyrkan på samma sätt som före fångenskapen. Fångenskapen i Babel var i detta hänseende en reningsprocess.10 Kanske finns det därför skäl att tro att löftet om Anden delvis gått i uppfyllelse i och med Serubbabel,11 eftersom problemet med avgudadyrkan då i det närmaste försvunnit?

 

Människan behöver ett nytt hjärta

Förutom skildringen av Sinaiförbundet12 är 5 Mos. 10 och 5 Mos. 30 två centrala bakgrundskapitel till löftena om det nya förbundet. Redan i samband med att Mose förmedlar tio Guds bud talar han om att det viktigaste är att älska Herren av hela sitt hjärta och hela sin själ. I 5 Mos. 30 förutsägs fångenskapen och också delvis den omvändelse och det nya som utifrån den situationen ska ske. Det görs klart att det är genom Guds omskärelse av hjärtat som kärleken till Gud och laglydnaden kommer till stånd. Eftersom Gud verkar detta föreligger det också ett val för människan att tacka nej eller att lyda Gud och svara i kärlek. Ett stenhjärta är ett förhärdat hjärta, och berättelsen om Mose och farao visar att den som avvisar Guds ord förhärdar sitt hjärta.13

 

En ny vilja

En människa som valt att ställa sig in under Guds lydnad och följa hans lag har fått en ny vilja. Hon har fått lagen skriven i sitt hjärta och vill inte längre bryta mot den – hennes vilja, planer och förnuft har förändrats.

Har då detta gått i uppfyllelse i och med Andens utgjutande på den första Pingstdagen och i dopets löfte om den helige An­de? I diskussionen mellan kristna teologer och judiska rabbiner i den tidiga kyrkan uppehöll man sig ofta vid detta. Rabbinerna menade att de kristna hade fel eftersom de inte lydde lagen. Det kristna svaret består av två delar:

• Det handlar inte om Mose lag som helhet eftersom Jesus och apostlarna tydligt sagt att den inte gäller för de hednakristna.14
• Vidare måste vi räkna med att profetiorna om mänskligheten i den messianska tidsåldern kan läsas parallellt med profetiorna om Messias själv. Nya testamentet visar att Jesus var Messias och att han är svaret på Guds löften.15 Vi vet också att inte alla löften om Messias gått i uppfyllelse än, eftersom han ännu inte kommit tillbaka.

På samma sätt har Jeremias ord delvis gått i uppfyllelse genom att Anden är given och att Gud verkar med och genom människors vilja. Samtidigt väntar vi på den fullkomliga uppfyllelsen av detta ord i en värld där människan alltid gör Guds vilja spontant!

johannes hellberg

Adjunkt vid Församlingsfakulteten, Göteborg

1. Jer 31:31–34. 2. Se t.ex. 3 Mos 26:12. 3. 2 Mos 24:4–8. 4. Hebr 10:11–18. 5. Hesekiel 8–11. 6. Hes 11:18–21. 7. Profeten anger inte hur detta ska gå till utan bara varför (för att …). 8. Räkneordet ”ett” är utskrivet på hebreiska, som för övrigt saknar den obestämda artikeln ”ett”, Bibel 2000 följer andra handskrifter än de flesta översättningar. Jfr. också Jer 32:39! 9. Både Esra 1:5 & Hagg 1:14 använder ordet ruach, ande, för att beskriva människornas ändrade inställning. 10. Notera att polemiken mot avgudar är vanlig hos alla profeter utom i de tre sista (Haggai, Sakarja och Malaki) som verkade efter återkomsten. 11. Serubbabel var ståthållare över Juda efter fångenskapen i Babel. ”Herren uppväckte en iver hos Serubbabel” (Hagg 1:14) kan översättas mer ordagrant: ”Herren uppväckte Serubbabels ande”. Mackabéerböckerna och de andra apokryferna brottas främst med andra problem än avgudadyrkan så som den framställs i GTs kanoniska böcker. 12. 2 Mos 19, 24. 13. Diskussionen om att Gud står som subjekt till faraos förhärdelse är inte så svår som den ibland framställs. Guds ord verkar förhärdelse hos den som inte lyssnar i tro, därför kan både människan och Gud stå som subjekt till förhärdandet. 14. Jfr. Apg 15. 15. 2 Kor 1:20.