Med Jesus i livet – in i evigheten

Fride har arbetat som bonde i hela sitt liv, varit engagerad i politiken och tingsrätten i många år, och han har predikat de senaste 25 åren. Nu är han 80 och lever i livets skymnings­timmar. Hur påverkar det hans vardag? Hur ser han på evigheten? Vad har den för betyd­else i hans liv? Och vad har han att säga till mig som ung?

 

Fride, hur länge har du räknat dig som ett Guds barn?

– Jag tänker att det var i 20-årsåldern som det blev klart för mig. Jag gick hemma bland mor och far och syskon, och det var ju tryggt. Man behövde inte ta ställning till så mycket. Men så åkte jag till Gotland och gjorde värnplikten, och det blev ensamt där. Då läste jag mycket och det klarnade för mig: det finns något som är tryggt och som jag behöver. Det förstod jag redan då. Jag kan inte säga: den och den dagen skedde det en föränd­ring, utan det växte fram en säkerhet och trygghet som sedan har förstärkts.

 

När du ser tillbaka på livet – vad har det betytt för dig att du har levt med Jesus?

– Det har gjort att jag har vänt mig till Gud i bön inför vägval i livet – var jag ska bo och vad jag ska göra – och även om samhällsfrågor som jag varit engagerad i. Jag har velat använda bönen mycket. Det har blivit mer och mer med åren och nu tycker jag att vi känner varandra så pass väl att vi bara kan sitta och prata med varandra, Jesus och jag.

Vad betyder livet med Jesus för dig idag?

– Jag har förstått mer och mer av det ju längre jag har levt. Det allra bästa med att vara kristen är att för Jesu Kristi skull få vara en förlåten syndare. Det är livet! Och därför går jag mot evighet­en med trygghet!

Fride växte upp på en gård i Starby, och där har han bott större delen av sitt liv. Hans far var bonde och det har även Fride varit. Han har haft många olika uppdrag, varit kommunalt engagerad på flera sätt, också på riksnivå.

– Dessutom har jag blivit flitigt använd i våra kristna orga­ni­sa­t­ioners styrelser.

 

Hur länge har du varit aktiv inom politiken?

– Det började jag med när jag var 25 år. Det var fint att vara lantbrukare men jag kände att jag även behövde något att bry mig med. Och det var bra, för då kunde jag sitta på traktorn och fundera på vad som var klokt att göra i samhället. Men det störs­ta som har hänt mig är faktiskt att jag får vara predikant!

 

Men är det lönt att göra allt detta arbete när vi ändå lever för evigheten?

– Ja, det är väldigt viktigt! Det står i Titusbrevet 2: ”Ty Guds nåd … fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världs­­liga begär, och leva anständigt och rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar det saliga hoppet.” Medan vi väntar – det är den tid vi går här. Nu ska vi alltså använda de gåvor som Gud har gett oss, vi ska använda dem flitigt, utan att tänka: Det finns andra som kan göra det bättre. Brevet fortsätter: ”Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärning­ar.” Det för med sig att när jag har lärt känna Jesus, så vill jag också att min omgivning ska formas efter hans vilja.

Fride menar att arbetet i samhället är ett slags missionsarbete på den plats där Gud har satt oss. Israeliterna fick uppmaningen att söka ”den stads bästa dit jag har fört er i fången­skap” och samma uppmaning gäller oss – där vi bor, bland människor vi möter, säger han.

 

Men hur lever man då med evigheten för ögonen?

– Ur evighetens perspektiv är detta livet kort och det måste vi ha för ögonen. Dels är det viktigt för mig själv att jag är beredd när Jesus kommer, och dels får jag tänka att det som är jobbigt i livet tar slut med livet. Det är en stor tröst –– för det finns mycket sorg här i livet.

– Livet är en förberedelse för evigheten, fortsätter Fride, och därför behöver jag ha daglig vänskap med Gud. Man får sluta varje dag med att ta emot förlåtelse och be honom leda livet rätt. Och har jag sårat någon, medvetet eller omedvetet, så måste jag ställa det till rätta. När man lever med evigheten för ögonen är det viktigt att ha det klart i sitt hjärta! Dess­utom ska jag se till att använda de krafter som Gud har gett mig.

– Hela Bibeln talar om Gud som en evig Gud. Han har också lagt evigheten i våra hjärtan, som det står hos Predikaren. Även Jesus talar mycket om detta, säger Fride, och Jesus är tydlig med att det finns två vägar och två mål för alla människor.

– Att gå in i evig­­heten utan att ha Jesus med sig är förskräckligt. Det är att gå förlorad. Men har man följt honom i livet får man följa honom i evigheten!

 

Men Fride, hur viktigt är det att livet fortsätter in i evigheten och inte tar slut här?

– Det är det viktigaste som kan tänkas! Har vi gått över gräns­en och in i evigheten så ändras ingenting efter det, och det gör livet så allvarligt. Men det gör även att jag måste använda de krafter jag har, se till att jag har det rätt med Gud, och visar andra människor till Jesus.

 

Jag är ung och har mycket av livet framför mig, medan Fride har det mesta bakom sig. Han har hunnit uppleva mycket av både glädje och sorg, och vi kommer in på hur det var när hans fru Kerstin dog – vad hade evigheten för betydelse då? Fride berättar med värme om deras sista månader tillsammans. Han läser ur Joels bok: ”Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst”, och berättar om den frid som de orden gav honom och Kerstin. Han betonar att det står ”skall blir frälst” och säger: Det är Guds Ord och därför är det sant! Jag tar in vad Fride har sagt, och tänker att det ligger en särskild tyngd bakom de orden när de kommer från någon som har upplevt sorgen så nära.

 

Hur kommer det att bli i himlen?

– Det står inte så mycket om det i Bibeln. Jag har hittat ett par ställen och där står det att vi ska sjunga och tacka: Stora och underbara är dina gärningar … och Halleluja! Det kan ha varit dåligt med tacksägelsen i det här livet, men där kommer det att bli bättre. Och så tänker jag lite barnsligt att jag ska få hålla mina närmaste i händerna och att vi tillsammans ska sjunga Lammets sång (Upp. 5:9).

 

Har din bild av himlen och evigheten förändrats med åren?

– Den har förändrats på det viset att jag har läst mer i Bibeln och fått se att det som står där är sanning. Och så har evigheten kommit närmre – när jag var så gammal som du tänkte jag inte så mycket på det Men ju närmare målet man kommer desto mer lever man med det.

 

Fride, ser du med glädje fram mot evigheten?

– Ja. Jag är ju ganska gammal. Jag har inte så långt kvar och det är fint. O, ja. Det är mycket bra!

Daniel Ringdahl

Kristianstad