Maria, en jungfru
Redan efter människornas syndafall lovade Gud frälsning genom kvinnans avkomma (1 Mos. 3:15). Sjuhundra år före Kristi födelse profeterar Jesaja om ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son (Jes. 7:14).
Att Jesus föddes av en jungfru har helt avgörande betydelse för synen på Jesus. Guds Son existerade nämligen före Marias graviditet, av evighet. När han blev människa krävdes en unik födelse. Skriften säger dessutom att alla människor föds med synd, men att barnet i henne har blivit till genom den helige Ande (Matt. 1:20).
Maria, prisad salig
Liksom i Gamla testamentet väljer Gud det som ser litet ut. Maria prisar Gud för att han trots sin tjänarinnas ringhet gjort stora ting med henne. Hon trodde på löftet om världens Frälsare och tog ödmjukt emot uppgiften. Kristna världen över har prisat henne salig,1 när man läst om hur denna unga, oansenliga kvinna från hedningarnas Galileen får den välsignade, hisnande uppgiften att bli Herrens mor! ”Se, hur Gud på ett så överväldigande sätt ärar dem som föraktas av människor” (Luther).2 Maria fick se ett barn växa upp som alltid var lydigt mot föräldrarna.
Maria beskrivs som salig för att hon tror Gud på hans ord, trots att det Gud säger mänskligt sett är omöjligt – precis som i Abrahams och Saras situation (Rom. 4:18–20). Denna tilltro till Jesus uttrycker Maria också när vinet är slut vid bröllopet i Kana. Men vi skymtar också motsatsen, när man säger att Jesus förlorat förståndet och Maria och Jesu bröder går för att ta hand om honom (Mark. 3:20–35). Sedan ser vi henne vid Jesu kors och efter uppståndelsen i uthållig bön tillsammans med lärjungarna.
Bruk och missbruk
De tidiga kyrkofäderna nämner Maria bara på enstaka ställen; Justinus Martyren (d. 165) och Irenaeus (d. ca 208) kontrasterade Marias lydnad mot Evas olydnad.
På 300- och 400-talet kom en svängning. Kristendomen blev statsreligion i romarriket, men gamla religioner levde kvar under ytan. Anhängarna till gudinnan Isis, som kallades ”den stora jungfrun” och ”Guds moder”, tenderade att vända blicken mot Maria när hednareligionerna förbjöds och deras tempel förstördes vid 300-talets slut. Efesos, som före kristnandet tillhörde gudinnan Artemis, blev tidigt associerat med Maria.3 Detta påverkade sannolikt synen på henne.
Inom romersk-katolska kyrkan lär man att Maria föddes syndfri och efter livet blev upphöjd till ”drottning över allting”.4 Reformatorerna varnade för att tillskriva Maria krafter och funktioner som saknar bibelstöd. Det står t.ex. ingenstans att Maria var syndfri, utan tvärtom att alla har syndat – och själv prisar hon Gud som sin Frälsare (Luk. 1:47).
Maria, en förebild
Hur kan Maria vara en förebild för oss, utan att bli föremål för ’kult’? Abraham, Sara, Rut, David, Johannes Döparen och ”en hel sky av vittnen” (Hebr. 12:1) är också förebilder. Men Bibeln uppmanar oss inte att upphöja dem, utan att följa deras tro (Hebr. 13:7, Rom. 4:12). De är vittnen om att Guds Son har älskat mig och utgivit sig för mig.
På samma sätt är Maria en förebild: hon trodde Guds ord och ställde sig i lydnad till Guds förfogande. Även när hon inte förstod allt, så ”bevarade och begrundade” hon i sitt hjärta det hon hörde. Detta är ett skönt exempel som kan sporra oss. Välsignelsen ligger i att vi liksom Maria begrundar och tar vara på Guds ord.
En kvinna i folkhopen ropade en gång till Jesus: Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat. Men Jesus svarade att de hellre skulle säga: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det (Luk. 11:27–28).
Daniel Brandt
Lärare och teol. stud, Göteborg
- ”Salig” betyder överlycklig, privilegierad, välsignad. Den som tagit emot världens Frälsare är rättfärdig och därmed också salig.
- Genom tron allena. Predikoantologi redigerad av doc. Kjell Ove Nilsson. Stockholm 1967, s. 71.
- Introduction to the History of Christianity. Editor Tim Dowley. Minneapolis 2002, s. 141.
- Katolska kyrkans katekes. Vejbystrand 2000. Underartikel 966.