Martyrernas mod och lydnad

Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört. ur apg. 4:18–31.

Temat för annandag jul är ”martyrerna” – ett ord som i dag leder tankarna åt ett annat håll än bara för tio år sedan. Anledningen är att nyhetssändningarna nästan dagligen berättar om människor som offrat sina egna liv i religionens namn. Nästan uteslutande rapporteras det då om hur främst fundamentalistiska muslimer spränger sig själva i luften och dödar oskyldiga människor. Dessa människor blir av vissa kallade martyrer.

När bibeltexterna som valts för Annandag Jul beskriver martyrskap, så är det viktigt att slå fast att det absolut inte handlar om det martyrskap som tyvärr många i dag tänker på när oskyldiga människor dödas. Nej, snarare är det den totala motsatsen.

Annandag Jul har också namnet ”den helige Stefanos dag”. Alla med namnet Stefan har namnsdag denna dag. Stefanos var den förste kristne martyren. Han blev falskt anklagad för att ha hädat Gud. Stefanos fick chansen att förklara sig samt ta tillbaka det han sagt. I stället för att i rädsla träda tillbaka förklarade Stefanos lugnt och tydligt Guds frälsningsplan för världen (Apg. 7). Han berättade också om vilken plats Jesus spelat och spelar i Guds plan. Han visste säkert att detta skulle skapa irritation och ilska i det sammanhang han talade, men han teg inte.

De religiösa makthavarna, inklusive Saulus som senare fick namnet Paulus, kunde inte ta detta budskap till sig, utan hetsade upp folket mot Stefanos. Det ledde till att han blev stenad.

Traditionen säger också att nästan alla de tolv apostlarna dog martyrdöden. Varför gjorde de det? För att de skulle få någon slags berömmelse? Eller vinna något på det – att detta hjältedåd kunde öppna vägen för dem till himmelen? Nej! Att så inte är fallet blir man övertygad om då man läser bibelordet. Dessa lärjungar och andra martyrer vi minns denna dag litade på Guds frälsande nåd. Himmelen var öppen för dem på grund av vad Jesus gjort – inte genom deras martyrskap – och det var honom de ville följa och lyda.

Petrus och Johannes blev vid ett tillfälle förhörda på ungefär samma sätt som Stefanus. I sitt svar till dem som hade makt att fängsla och döda säger de lika enkelt som tydligt: Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört (Apg. 4:19–20). Uppfyllda av den helige Ande fortsätter de sedan att leva ett frimodigt liv i Guds tjänst.

Vi får låta Bibelns frimodiga martyrer bli inspirerande förebilder framför allt i att leva nära Gud, men också i att berätta om vad vi har sett och hört i våra liv tillsammans med Gud.

Bön: Gud, du som med din Ande styrker martyrerna, ge oss kraft att bekänna vår tro på dig.

Ola Johansson

Präst, Helsingborg

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan