Möt John Johansson – han är 88 år gammal och har hela sitt liv haft sin andliga hemvist i ELM-BV. Han brinner för missionens viktiga sak. De senaste 20 åren har en hobby han länge haft knutits till ELMs missionsarbete. Alltsedan barndomen har nämligen frimärkssamling varit ett stort intresse för John.
Berätta lite om dina rötter, din släkt och din familj!
Mina föräldrar hade en lanthandel i Stubbarp, Brunnby i Kullabygden. Vi var tio syskon och av dem är sju fortfarande i livet. 1944 gifte jag mig med Eva och några år senare övertog vi föräldrarnas lanthandel, en rörelse som vi drev tillsammans fram till 1970. Senare delen av mitt aktiva arbetsliv var jag vid Zoegas Kaffe i Helsingborg. Vi fick tre barn – min hustru dog 2005. Jag har 14 barnbarn och 19 barnbarnsbarn.
Guds Ord och missionen har varit en viktig del i ditt liv. Berätta!
Det är en stor förmån att få växa upp i en kristen familj. I med- och motgång finns en trygghet i livet som är ovärderlig.
I missionsföreningen fanns söndagsskola, predikan, månadstur och regelbundna större möten. Jag minns särskilt de bönemöten som hölls i hemmen, där många utgöt sin nöd och genom Kristus fick förvissning om syndernas förlåtelse och frid med Gud. Och jag har genom åren med särskilt intresse lyssnat till ELMs missionärer eller läst deras rapporter.
Hur korsades frimärkssamlandet med missionsuppdraget?
I slutet av 80-talet mötte jag vid ett tillfälle Sam-Arne Nilsson på Missionsgården Strandhem. Han undrade om jag var villig att ta emot en större samling frimärken som förvarades på BVs expedition i Stockholm. Jag kände att detta var Guds kallelse, att via min hobby få vara med och samla in medel till missionsarbetet. Nästan all min fritid ägnade jag därefter åt att tvätta, pressa, torka, sortera och sälja frimärken.
Finns det pengar att hämta i frimärken?
Modern kommunikation har lett till att det traditionella frimärket i dag är mer sällsynt. På så sätt var det bättre förr i tiden, men det finns fortfarande intressen och värden i branschen. Som gammal lanthandelsman har jag vanan inne att redovisa kostnader och intäkter. Missionsprojektet har hittills inbringat närmare 65 000 kronor.
Inte dåligt! Har du arbetat oavbrutet?
Under åren 2001–2007 var jag avsidestagen på grund av sjukdom – jag fick en depression. Då orkade jag inte tänka på något som hade med frimärken att göra. Men för ett år sedan grep Gud in i mitt liv på ett förunderligt sätt! Jag fick hälsa, glädje och livslust tillbaka. Med Guds nåd och hjälp har jag påbörjat en ny omgång i missionsuppdraget. Må Gud välsigna företaget!
Så du tar fortfarande emot frimärken?
Ja, gärna! Numera arbetar jag i något förenklad form. Jag tar med tacksamhet emot utklippta frimärken, men kom ihåg att det skall vara ca en centimeters marginal från ”tänderna”. Skadade frimärken har inget värde. För ett tag sedan sände jag iväg 1,5 kilo av god kvalité till firman i Helsingborg och erhöll 200 kronor. Beloppet går oavkortat till missionen.
Du bor centralt i Örkelljunga mitt emot ELMs missionshus …
Ja, jag har nära till missionshuset. Det är utmärkt eftersom jag är rörelsehindrad. Att regelbundet få samlas med Guds folk till predikan, sång och bön – det är varje gång ”högtidsfest” för mig!
Vad har burit dig i den kristna tron genom åren?
Som 14-åring fick jag på ett avgörande sätt syn på evangeliets underbara innehåll. Det var aposteln Paulus vittnesbörd om att … den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet (Rom. 4:5). Mitt i friheten hos Kristus väcktes förhoppningen att jag skulle bli en bättre kristen. Denna önskedröm har grusats gång på gång, jag har inte blivit bättre utan tvärtom sämre. Tänk att löftet håller fortfarande – frälsningen beror inte på mina gärningar, utan enbart på Herren Gud som för Kristi skull förklarar mig ogudaktige rättfärdig!
Har du någon hälsning till gamla och nya frimärkssamlare?
Varmt tack för förbön under min svåra sjukdomsperiod! Tack till er alla som under årens lopp försett mig med frimärken. Min brevlåda står fortfarande, så länge Gud vill, till ert förfogande!
Under samtalets gång har solen lyst upp den trevliga lilla lägenheten. Det är dags att tacka för angenämt samtal och gemenskap denna eftermiddag i början av februari. Ute lyser solen fortfarande, det är nästan vår i luften! Jag vandrar hemåt glad i sinnet. Vilken förmån att ha mött en broder, en Jesu vän som på ålderns höst fortsätter med sin hobby. Fri att församla till Guds rike – genom frimärken!
Roland Gustafsson, Örkelljunga