Mission möjlig

För ett halvår sedan kunde vi, dvs. hela familjen Göransson, efter en tids längtan och väntan äntligen resa till Etiopien. Även om vår vistelse i Asella 1997 blev kort kändes det ändå som att komma hem. Vi hade kvar många gamla vänner här och vi har fått nya så vi har tagit vårt hem med oss hit.
Att vi är placerade just i Asella beror på att här finns Etiopiens Evangelisk-Lutherska Kyrkas (EELC) seminarium för utbildning av evangelister och präster där min huvuduppgift är att undervisa på seminariet (LTS).
Under våren har jag studerat amharinja, som trots den ökande etniska regionaliseringen av landet fortfarande är ett lingua franca i städerna. Jag skulle behövt studera betydligt mer för att slippa ur det språkfängelse det är att inte kunna utrycka sina tankar för den man talar med. Men jag hoppas att jag lär mig med tiden.
Sosso har varit lärare för våra tre skolbarn under vårterminen. Hon hoppas kunna studera språk under höstterminen.

Gud hör bön!
En svensk skola finns bara i Addis Abeba och därför måste vi ha en filialskola för våra barn här i Asella. Till den har MBV ganska länge sökt en utbildad lärare. Vi och många med oss har bett mycket om att en lärare skulle känna sig kallad till tjänst. Det dröjde ganska länge innan vi fick svar på våra böner, tyckte vi. När nu Kerstin Johansson, tillsammans med sin man Lasse, har kommit hit förstår vi att de är det goda bönesvar som Gud berett under tiden vi väntade. Lovat vare hans namn!

Mellan hopp och förtvivlan
När man återvänder till ett land efter ett antal år upplever man de förändringar som skett.
Etiopien är ett land som på många sätt står och väger mellan hopp och förtvivlan. Man hoppas att ekonomisk utveckling och modernisering skall lyfta landet ur fattigdom och beroende. De satsningar som gjorts har också skapat frihet och ekonomiska möjligheter för många. Men baksidan av denna utveckling är ökade klyftor i samhället. De fattiga blir ännu fattigare och många förlorar sina traditionella försörjningskällor.
En av följderna har blivit ökad kriminalitet med inbrott, rån och stölder. I den stadsdel där vi bor har de senaste veckorna gjorts 15–20 nattliga inbrott. En av våra anställda fick nyligen sin dörr insparkad två gånger under samma natt. Eftersom mycket vapen finns i omlopp trappas våldet upp.
Ett gigantiskt hot mot hela samhället är HIV/AIDS-epidemin. Här är de flesta beroende av släkt och vänner när de drabbas av sjukdom och olyckor. Det är ett traditionellt, socialt skyddsnät. När nu många drabbas av att familjeförsörjarna blir sjuka och dör blir bördan ofta för stor och traditionella mönster bryts sönder.
En i grunden positiv inställning till att erkänna de olika etniska folkgrupperna har också vållat problem. Den ökade etniska självmedvetenheten skapar språkbarriärer och spänningar mellan olika regioner. Ibland har dessa spänningar lett till oroligheter. I Asella har det nyligen förekommit skottlossning från polisen när de grep studenter på en av stadens skolor.

Vem ger människor hopp?
I denna osäkra och förvirrande situation verkar Gud. Det är tydligt att det inte minst i den yngre generationen finns en stor längtan. Många söker en stabil grund för sitt liv, när de tydligt ser att den inte finns i samhället och i vad den enskilda individen kan åstadkomma.
Till att möta denna längtan och berätta var det säkra hoppet för tid och evighet finns, är vi kallade. Herren vill att vi tar detta på allvar! Dörrarna till människors hjärtan står öppna och han sänder oss, som redan fått del av det eviga livet. – Vad kallar Herren Jesus dig till att göra för dessa människor som söker efter ett hopp?

Seminariet öppnas igen
Seminariet är ett viktigt redskap för att utrusta arbetare till evangelisations- och församlingstjänst. Vi arbetar nu med att återöppna seminariet, som varit stängt under några år. I det arbetet behöver vi mycket förbön och offrande.
Planerna för den närmaste framtiden är vidareutbildning och inspiration för de evangelister och präster som redan är i tjänst. Detta är viktigt eftersom församlingarna på de flesta platser är utsatta för påtryckningar från baptistiska kyrkor och islam.
MBV har lovat att bidra ekonomiskt, dels till en tvåveckorskurs för sextio ledare från olika församlingar i en av kyrkans synoder och dels till två fyramånaders kurser för evangelister och präster från olika delar av kyrkan.

Att veta men inte kunna
Det har varit besvärligt att nå fram till att seminariet skall kunna starta verksamheten igen. Alla är överens om att fler utbildade evangelister och präster behövs i dag och än mer om några år. Det är ett överlevnadsvillkor för EELC. Men tyvärr präg­las kyrkan av modlöshet och oro och då är det svårt att planera och ha visioner för framtiden.
MBV har under många år bidragit med den allra största delen av EELC:s ekonomi. När kyrkans arbete har utvidgats har anslagen också ökat. Sedan några år har MBV beslutat att successivt reducera anslagen i förhoppning om att kyrkan skulle ta ett större ansvar för verksamheten. Denna tanke är riktig på många vis. Men det har skapat en situation där kyrkans ledning i dag brottas med att hålla sig ekonomiskt flytande. Den som haft det ekonomiskt svårt en tid vet hur ekonomin då slukar all energi och att man får mycket svårt att se framåt.
Samtidigt har den etiopiska ledarskapskulturens sämsta sidor dessvärre präglat EELC under ett antal år. Allvarligast har enligt min mening varit rädslan för att ge förtroende och ansvar till yngre generationer. Av rädsla för risken att de gör felaktiga val har man inte uppmuntrat de yngre, som varit initiativrika och velat engagera sig. Följden har blivit att kyrkan saknar många duktiga och frimodiga medarbetare, både lekmän och präster.
Arbetsbördan för kyrkans ledning blir orimlig eftersom det inte finns nya förmågor man kan eller vill delegera arbetsuppgifter till.

Vem skall hjälpa?
Många skickade hälsningar med Ps. 121 till oss i samband med utresan. Här ställs frågan: Varifrån skall min hjälp komma? Hade vi var och en, MBV, EELC och LTS, varit beroende av att själva finna lösningarna på våra problem och behov hade det varit hopplöst och ute med oss. Men mitt i alla svårigheter som möter oss har vi ett bergfast hopp och kan frimodiga bekänna: Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
Vår Herre är mäktig i det svaga och lovar att höra bön. Jag vill uppmana dig att prisa honom för att du är friköpt med Jesu blod. Be att Herren får bevisa sin styrka i EELC så att hans namn blir ärat och många människor blir frälsta.

Olof Göransson
MBV-missionär och präst i EELC