ELM-BVs årsmöte

Nyligen hemkommen från Peru styrde jag mot ELM-BVs årsmöte. Äntligen skulle jag få träffa massor av missionsvänner! Och dela glädjeämnen och visioner med dem. Så spännande det skulle bli att höra en del om vad som hänt på hemmafronten under de två år som gått sedan jag sist var i Sverige. Dessutom skulle jag få vara ombud för ELM Halmstad, trots mitt ’diasporadiska’ för­hållande till föreningen.
Först var det ju planerat att årsmötet skulle hållas i Ängelholm, men hastigt och (o)lustigt hade man tvingats byta ort. Jag undrade om det skulle komma upp till diskussion under årsmötet. Hur som helst kändes det roligt att få komma till Sveriges första kristna friskola, Solängsskolan i Örkelljunga. Kvällen före årsmötet mötte jag ett par vänner som också skulle dit – och jag förstod att det fanns en hel del spänningar inför mötet. Men jag frågade inte så mycket, morgondagen skulle väl avslöja hur det låg till.

Predikan och inledning
Johannes Lyche inledde årsmöteshelgen med att predika över Gal. 6:1–7. Ur texten lyftes fram hur vi är kallade till att upprätta kristna syskon i mildhet (tänk: det kunde lika gärna varit jag), att dela bördan av andras problem och bekymmer, att ta och hantera vårt eget ansvar och slutligen hur viktigt det är att uppskatta den kristna undervisningen. Så gott att få börja med att inför Guds ord samla sina tankar.
De enskilda årsmötesförhandlingarna inleddes sedan av ELM-BVs tillförordnade ordförande Harald Waldemarson. Denne riktade ett tack till medarbetare som slutat under året som gått och i tacksamhet omnämndes hemgångna mis­­sionärer och predikanter. Inte helt över­raskande lästes också Rosenius Dag­­betraktelse för innevarande datum. Och så valdes Nils-Göran Nilsson till årsmötesord­förande.

Öppenhet och kritik
Jovisst fanns det spänningar. En del som jag kände till och andra, för mig, mer överraskande. (Den intresserade läsaren kan så småningom ta del av årsmötesprotokollet – så jag ger ingen detaljrapport.) Flera ombud uttryckte en besvikelse och frustration över hur styrelsen agerat i några ärenden. Misstro riktades mot styrelsens sätt att arbeta, samtidigt som man undrade vilket förtroende styrelsen i sin tur har för ELM Syd och missionsvänner på olika håll. Många inlägg gällde ett specifikt tillsynsärende, men också predikantrekrytering och den så kallade kyrkofrågan kom upp till diskussion.
På min plats ganska långt bak i den stora, ljusa salen funderade jag kring begreppsparet ”nåd och sanning”. Jag hörde så många ”sanningar” från talarstolen och från den ambulerande trådlösa mikrofonen. En del handlade om hur man kände sig och hur man upplevt olika saker. Sådana sanningar kan vara lika viktiga som de sanningar som handlade om rent faktiska skeenden och varanden, inte minst i en organisation som arbetar med människor och med målet att sprida ett gott budskap. Men jag saknade ofta, inte alltid, nådesperspektivet i inläggen. En sanning som kommer ensam, utan kompanjonen nåd, sårar så lätt. Och jag tänkte tillbaka på morgonens predikan om att upprätta i mildhet.
Möten vid matbordet
Avbrott för lunch – tack till Strandhems kök! – och för kaffe gav möjlighet till samtal på tu eller tre man hand. Jag fick många kära återseenden. Tänk att så många missionsvänner bär oss i bön! Men jag fick också möjlighet att fråga flera ombud, från norr och söder, öst och väst, om deras tankar om det pågående mötet, om vad som händer i deras föreningar och om vägar framåt. Dessa korta möten och samtal under dagen gladde mig mycket. Sådana möten är värdefulla inte bara för den enskilde, utan också för hela rörelsen.

Beslut, ekonomi och val
Också det ”stora samtalet” under ett årsmöte är viktigt. Det är en styrka om många röster hörs, om många ombud får komma till tals, och i år var det verkligen så. Omkring fyrtio ombud, enskilda medlemmar och styrelseledamöter, bad om ordet. Viktiga är förstås också de beslut som fattas. Årsmötet beslutade bland annat i år: Att styrelsen beviljades ansvarsfrihet. Att en fond, Parmenas, bildas för att fördela stora intäkter över flera års verksamhet. Att en motion om ett kunskapslyft för evangelisk-luthersk tro mottogs med tacksamhet och att styrelsen uppdrogs arbeta vidare med målet att en språklig revidering av Luthers Lilla katekes ska komma till stånd.
Många känner fortfarande smärta över de stora neddragningar vi tvingades till under föregående år. Därför mottog årsmötet med stor tacksamhet den ekonomiska redovisningen för år 2007. ELM-BVs resultat blev positivt, tack vare stora testamentsintäkter under slutet av året. En budget för år 2009 antogs utan större diskussion.
Samtidigt som Sverige i fotbolls-EM ställdes mot övermakten Spanien gick årsmötet till val av styrelseledamöter. Nya och omvalda ledamöter och ersättare blev Arne Engström, Eskil Engström, Sven Hammarberg, Lasse Johansson, To­bias Persson, Linus Sjödahl, Gösta Ek­lund (ers.), Mats Giselsson (ers.) och Harald Waldemarson (ers.).

Kväll om mission
Förhandlingarna drog ut på tiden (också jag bad om ordet – och är således medskyldig), men till sist var vi klara och mötesordföranden kunde slå klubban i bordet för sista gången. Smörgåsarna som serverades till kvällsmat höll högsta klass. (Tack till Er som slet bakom kulisser och förkläden!) Om vi som medverkade i kvällsprogrammet med yttre missionen i fokus, särskilt Peru, nådde samma höjder så är vi skyldiga vår Herre ett stort tack. Maggan och jag, tillsammans med Elinore Thuresson (volontär februari–maj 08), fick dela med oss av något från ELM-BVs missionsfält i norra Peru. Missionssek­reterare Fredrik Hector tog avstamp i vår historia – Till Galla eller dö – och lyfte fram en eventuell satsning i Indien som ett angeläget böneämne. Tänk om Gud leder ELM-BV in i arbete i ännu en världsdel – spännande!

Söndagsgudstjänst
På söndagsmorgonen var vi åter samlade i Solängsskolans aula. Från läktaren räknade jag till omkring 200 gudstjänstdeltagare som lyssnade till sång av Kers­tin Nilsson och till predikan av John-Erik Ekström över Luk. 13:1–5. Jesus talar med all­var om syndens konsekvenser och om omvändelsens nödvändighet. För alla är den nödvändig – till syndernas förlåtelse.
Lunch intogs från medhavd matsäck eller från något av Örkelljungas restaurangkök. Uppehållet bjöd, liksom resten av helgen, på ömsom sol, ömsom regn och tidvis kunde man se löftets båge i skyn. Gud håller sina löften och Han håller sin hand över oss.
Mer undervisning och mer mission
Eftermiddagen bjöd på mer undervisning. Utifrån Ef. 1 visade Stefan Ekström oss alla de fantastiska gåvor som Gud förberett för oss. De ligger som pre­senter på ett presentbord. Tänk att himlen är min! För allt vad Kristus har, har jag med Honom, eftersom jag är i Honom.
Etiopiensekreterare Jens Aage Nielsen och kenyamissionärerna Lina Jäm­storp och Sofia Nilsson hade alla tre nyligen kommit till Sverige. ”Vi ber för er …” var hälsningen till ELM-BVs årsmöte från kyrkan i Etiopien. Tänk vilket ämne för tacksägelse att Gud välsignat missionsarbetet så mycket att i dag kan en självständig kristen kyrka sända förbön ’i retur’. Lina och Sofia berättade om arbetet på och i anslutning till Bethesda. Nyligen har man flyttat till nya, egna lokaler, vilket medför en del nya möjligheter. Så spännande att höra om arbetet – och tänk om det också kunde öppnas möjligheter för ett arbete riktat mot flickor bland de så utsatta gatubarnen. Vilket böneämne!

Tacksamhet och framtidstro
Efter en avslutning av Olle L. Nilsson skingrades årsmötesbesökarna. Hemresorna påbörjades – några hade lång väg, andra bor nästgårds. Själv lämnade jag de två intensiva dagarna med en känsla av tacksamhet och framtidstro – visst finns det problem inom ELM-BV, och jag har stor respekt för alla mina syskon som är sårade på grund av saker som sagts och gjorts – men vi har en Gud som är så mycket större än allt vad vi kan ställa till med. Det finns enighet om att hålla sig till Guds Ord och en iver att nå vidare med evangeliet. Och jag tror att Herren vill använda ELM-BV många år till …

Erik J. Andersson
Ombud för ELM Halmstad på ELM-BVs årsmöte 2008,
missionär i Chiclayo, Peru