Behöver jag Jesus?

I psalmens sista vers (v. 28) återfinner vi i hebreiskan Guds egennamn, JHVH, och det är detta namn som Svenska Folkbibeln alltid återger med HERREN (skrivet med stora bokstäver). Huvudbudskapet i Nya testamentet är, att det är denne HERRE som har blivit människa i Jesus Kristus.1 Vi kan därför överallt i Gamla testamentet läsa in namnet ”Jesus” där det talas om ”HERREN”. Även om vi nu läser en psaltarpsalm i Gamla testamentet har vi alltså med Jesus att göra, och rubrikens fråga om vi behöver Nya testamentets Jesus är därför högst relevant.
Asaf, psalmens författare, hörde till dem som ville hålla sig nära Gud och följa honom, men vad hade han för glädje av det? Orden: Förgäves höll jag mitt hjärta rent (v. 13), vittnar om den anfäktelse Asaf kände. Runt omkring sig kunde Asaf se hur väl det gick för dem som levde utan Gud: jag såg att det gick de gudlösa väl (v. 3). Det hjälpte inte hur mycket han rådbråkade sitt huvud: Jag grubblade och sökte förstå, men det blev mig för svårt (v. 16). Det misstag Asaf gjorde var att han såg på livet utifrån ett mänskligt perspektiv, och därför fick han problem.
Människans perspektiv (v. 1–16)
På vad sätt gick det då bra för de gudlösa (v. 12)? Det första svaret på den frågan är att de verkade gå fria från olyckor (v. 4–5): de vet inte av några hinder och de råkar inte i nöd som andra. För det andra var de högmodiga och självsäkra (v. 6–9): högfärden är deras halskedja och de hånar och talar ondsint, överlägset och hotfullt. För det tredje blev de populära i världen (v. 10–11): Därför kommer folket till dem och suger i sig deras ord. När det gäller det sistnämnda, så är detta särskilt tydligt i vår egen tid. Villoläror och ’kristna’ budskap som inte stämmer med Bibelns vittnesbörd sprider sig mycket fortare och lättare än de bibliska sanningarna. Om detta har profeten Malaki gjort precis samma iakttagelser som Asaf: Ni har sagt: Det är meningslöst att tjäna Gud … Nej, nu är det de fräcka vi skall prisa lyckliga: de handlar orätt men frodas ändå, de klarar sig fast de sätter Gud på prov!2 Ändå visste Asaf att han inte kunde svika sin tro och sina andliga syskon: Hade jag sagt: Jag vill tala som de [gudlösa], då hade jag svikit dina trogna (v. 15).
Så länge Asaf hade fel perspektiv på livet, det vill säga sitt eget mänskliga synsätt, gjorde han åtminstone tre olika misstag. Först ser vi att han var frestad att ge upp (v. 2), ty han säger att han var nära att snava och tappa fotfästet. Vidare erkänner han att han kände avund (v. 3). Också en kristen kan frestas till att känna avund inför de gudlösas ’frihet’ att synda – inte minst på det ekonomiska och det sexuella området. Till sist blev Asaf även bitter och det framkommer mot slutet av psalmen (v. 21–22). Vad Asaf behövde var en perspektivförskjutning där han fick nåd att se på livet ur Guds synvinkel, och den nåden gav också Gud honom.

Guds perspektiv (v. 17–28)
Den stora vändningen för Asaf skedde när han kom … till Guds helgedom (v. 17). Då förstod han hur livet verkligen är. Innebörden i orden att komma till Guds helgedom fångas, som jag ser det, bäst i 1917 års bibelöversättning där det heter: till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut. Asaf fick ett helt nytt ljus över sitt liv när han förstod hur Gud tänker. Våra tankar sträcker sig inte längre än till livet på jorden – Guds tankar sträcker sig in i evigheten bortom tid och rum. Och det är ur de perspektiven vi skall se på livet här på jorden. Vad Asaf förstod, när han trängde in i Guds heliga rådslut, var de gudlösas slutstation: du störtar dem i fördärvet. Vi människor är kortsynta och begränsade. Vi kan blomstra nu och leva utan Jesus, men vi klarar oss inte utan Honom sedan, det vill säga inför den kommande domen. Utan Jesus är vi på den breda vägen som slutar i förtappelsen borta från Gud.3 Detta är en ohygglig verklighet, men det är så det står: De som är fjärran från dig går under (v. 27). På den breda vägen går det att välja fil men inte mål.

Den kristna vägen
Utifrån Guds perspektiv insåg Asaf hur nödvändigt det är att hålla sig till Herren Jesus. Psalmens avslutande verser (v. 23–26, 28) uttrycker en kristens tro och visshet i gemenskapen med Gud: nu är jag alltid hos dig (v. 23) och du leder mig efter din vilja (v. 24). Vem utom en kristen kan tala och leva så?
Så framstår till sist bara två livsalternativ för mig: antingen lever jag fjärran från Jesus och går under (v. 27), eller så tar jag min tillflykt till Herren Jesus, JHVH, och blir räddad (v. 28). Det kortfattade bibliska svaret på frågan om jag behöver Jesus är alltså detta: det kan se ut som om jag klarar mig utan Jesus, men det gör jag inte. Inte på Den Dagen.

Ingemar Rådberg, universitetslektor, Lödöse