Min personliga åsikt är att julen kommer för tidigt. Inte så att det vore bättre att vi med en stor del av kristenheten firade Kristi födelses fest vid Epifania, det vill säga vid vår Trettondedag jul. Inte heller att det stör mig särskilt mycket att de här raderna kommer till i sommarens varmaste vecka. Jag förstår mycket väl att en jultidning måste ha lång pressläggningstid.
Men det är det här med julkommersen, som börjar så tidigt. För ett par år sen hade vi ärende till IKEA lördagen före Mikaelidagen, jag tror det var sista september. Helgen var varm och folk gick i T-shirts och kortbyxor. Men varuhuset hade julskyltat och när vi stod i kön till kassan var det fullt med granar och glitter runt omkring. Jag tänkte: så här är det väl att fira jul i Australien – eller nån annanstans på södra halvklotet. Men jag vill inte att det ska vara så här! Jag vill inte höra ”O, helga natt” i affärerna kring allhelgonahelgen. Kan ingen ändra på det?
Advent skulle vara julfasta. Alltså: en period av stillhet och eftertanke och att avstå för fördjupningens skull. Bibeltexterna på adventssöndagarna är ganska allvarliga, och namnsdagarna i december hjälper oss att minnas kämpande mänskliga föredömen, både från Bibeln och från kyrkohistorien. Men nu har julen flyttat fram till första söndagen i Advent och på många håll är det mer folk i kyrkorna då än under julhelgen. I gengäld börjar fastlagsbullarna säljas redan före jul.
Är det så viktigt med detta då? Ja, jag tror det. Med jämna mellanrum dyker det upp tidningsartiklar som med stor vetenskaplig tillförlitlighet klarlägger att det är högst osäkert att Jesus föddes i december. Ibland har dessa artiklar en liten underton av att ”där fick ni allt så ni teg, alla kristna som firar Jesu födelsedag den 25 december!” Men snälla nån, vi har alltid vetat att ingen kan fastställa Jesu födelsedag. Urkyrkans kristna firade inte gärna födelsedagar – den enda födelsedagsfest Bibeln talar om är Herodes och den blev inte särskilt lyckad, om man säger så. I stället firade man sin dopdag, dagen då man fick ta emot det eviga livet hos Gud.
Så det var väl ingen som lade på minnet precis vilken dag jungfru Maria födde Jesusbarnet. När det sedan ändå kändes angeläget att få fira hans födelsedag gjorde man det vid den mörkaste tiden på året. De hedniska religionerna i Rom – och för all del även den här uppe i Norden – hade väldiga fester vid vintersolståndet, så att ljuset skulle återvända. Han, som är världens ljus, kommer till oss när det är som mörkast och kallast. Vi behöver inte anstränga oss för det, bara öppna våra hjärtan. Och i hans ljus ser vi ljus (Ps. 36:10).
Att vi sen här uppe i kalla nord behållit resterna av Särimner i julskinkan må väl gå an. Allt som Gud har skapat är gott och ska tas emot med tacksägelse och det kan helgas genom Guds ord och bön
(1 Tim. 4:4–5). ”Jul” förresten, det svenska ordet lär ju komma från ”hjul” – att man med mänskliga ansträngningar, det vill säga ett våldsamt festande, försökte hjälpa årshjulet att inte stanna i mörkrets och kylans uppförsbacke utan komma över krönet och rulla ner mot vårljuset. Engelskans Christmas, Kristusmässa, tyskans Weinacht, Vaknatt, och spanskans Navidad, Födelse, säger mer vad den kristna julen handlar om.
Mycket pekar faktiskt på att skattskrivningen ägde rum och att Betlehemsstjärnan blev synlig just under vintertiden, så vi kan nog tryggt fira jul när julen brukar firas – men helst inte månader i förväg. Hur som helst stämmer alltid Guds planering. Barnet i Betlehems krubba föddes just när det var dags. I Guds kalender behöver ingenting ändras. Aposteln Paulus skriver i Galaterbrevet, kapitel 4 och vers 4: Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Detta är nu det viktigaste: inte exakt när Jesus har sin födelsedag utan varför han kom till jorden.
Med söners rätt får vi ärva himlens härlighet. Hemma hos Gud kommer det att bli julafton miljoner gånger om – ifall man med julafton menar de mest positiva minnena från barndomen med den starkaste förväntan, den största glädjen och den varmaste gemenskapen. Här på jorden, där synden är med i allt, blir ju jultiden i stället för många kravet att köpa rätt julklappar, stressen att hinna städa och laga mat, ensamhetens svarta hål och de brustna relationernas helg.
Aposteln talar om lagen. Det är de många kraven, utifrån och inifrån: Du måste, du borde … Lagen ligger över oss som ett tungt tak och vi står under den. Vi hukar oss, men det där taket håller ändå på att krossa oss. Människors krav pressar oss, men de tyngsta bjälkarna heter Guds goda vilja. Vi klarar inte av att stå upprätta under det taket. Så kommer Han in i vår trängda tillvaro, Han som är den Starkaste. Han lyfter taket på sina armar. Vi kan räta på ryggen. Han uppfyller kraven och tar oss ut i friheten i Guds rike. Där kan vi andas fritt, där är himlen det höga taket.
Och när arvet fallit ut till dem som fått söners rätt kommer vi i all evighet att sjunga julsånger utan att tröttna och prisa Gud för att Han blev människa för vår skull och låg i Betlehems krubba. Redan nu, i dag, är det rätt tid att tacka Honom för det: ”Oh, come let us adore him…! O, kom låt oss tillbedja…”
Owe Johansson, Kinna