Tiden är kort

Känslan av vemod förföljer mig fram till skrivbordet. På gången utanför vår radhuslänga har jag just sopat samman drivor av violetta blomblad, som syrénen har fällt. En kortvarig fröjd för ögon och näsa! Nu är det inte längre lönt att gå upp i Apollobacken och leta efter liljekonvaljer, och ingen doft av kaprifolens parfym dröjer sig kvar under förrådshusets vägg. Så kort tid det varade! Redan högsommar och snart kommer hösten, då all fägring möter förgängelsen.

Så fort det går! – Om någon mot förmodan skulle komma och begära att få göra några biografiska anteckningar angående min person, skulle jag svara: Skriv i så fall: Han föddes  1935 och fann sig efter kort tid vara pensionär. Lägg gärna till: Att det skulle gå så fort var inget han kunde föreställa sig i sin ungdom. Livsäventyret är så kortvarigt! ”En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som ett blomster på marken”, skriver David. ”När vinden går över det, då är det inte mer, och dess plats vet inte mer av det.”

Låt mig, medan jag ännu får behålla min plats, ropa ut till mina närmaste, till barn och barnbarn, till hela min omgivning och till denna tidnings läsare: Tiden är kort!

Du som ännu är ung räknar sannolikt med att ha gott om tid. Be om förstånd att inse att den är begränsad! ”Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det blir långt”, skriver gudsmannen Mose, ”och när det är som bäst är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, som om vi flög bort.” Även om din livsväg skulle sträcka sig långt in i framtiden, kommer den av avverkas svindlande snabbt. ”Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid”, manar Predikaren.

Du som hör till dem som planterar och bygger, som man gjorde på Lots tid, och är fylld av drömmar om nya framtidsprojekt – kommer du att få tid med allt? Hur som helst, sök först Guds rike och hans rättfärdighet. Det försämrar inte livskvalitén. ”Han tar inte glansen av livet…”

Du som inte har gjort upp din sak med Gud – det är hög tid att göra det nu! Tiden, din oersättliga nådatid, är kort. Gör inte som prokuratorn Felix! Hans namn betyder ”den lycklige”, men han, ”som mycket väl kände till ’Vägen’”, gjorde ett synnerligen olyckligt val, när han hört Paulus ”tala om tron på Jesus som Messias… om ett rättskaffens liv och om självbehärskning och om den kommande domen” men berörd av kraften i Ordet och ställd inför verkligheten ändå vädjade till aposteln: ”Gå din väg för den här gången. När det blir lägligt för mig skall jag skicka efter dig.” Gör inte likadant! Du får aldrig någon mer läglig tid än ”denna din dag”. Frälsaren säger: ”O, att också du visste, och det i denna din dag, vad din frid tillhör!”

Kanske någon läsare sitter och tänker på åtskilliga förspillda tillfällen och har besök av en som viskar: Nu är det för sent. Tiden är ute. Det lönar sig inte att söka Herren, inte med så många och svåra synder som du har på ditt konto… Det där är lögn! Det behövs inte lång tid för att göra upp med Gud! Det kan ske nu på stunden, i dag, om och när du hör Herrens röst. Att det förhåller sig så beror på att allt det som behövde göras för att Gud skulle kunna ta emot dig i nåd just sådan du är, det är redan utfört – av En annan. Det har Jesus gjort, och han har sagt: ”Det är fullbordat.” Du behöver för din del inte förbruka någon tid alls till att genom egna åtgärder försöka blidka Gud. Han är för Kristi skull redan blidkad, försonad och nöjd. Kasta dig då i hans fadersfamn, medan den står öppen!

Herre, lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må få visa hjärtan. Ps.  90:12.

Sam-Arne Nilsson

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan