När människans värde beror på om du är önskad av andra eller om du kan tänka klart, får det svåra följder för skyddet av livet. Kristen tro säger att människans värde är oföränderligt och grundat i att Gud önskat varje människa, och att han tänker gott om henne.
”Vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?” (Ps. 8:5.) Vad är en människa? Vad består hon av? Vad är hennes djupaste väsen och identitet? Frågan har fascinerat tänkare i alla tider.
Människovärdets grund
I grunden finns det bara två möjliga svar. Antingen relaterar människan ’nedåt’ eller ’uppåt’. Antingen är hon något som i princip kan reduceras till något opersonligt, eller så har hon sitt djupaste väsen i kraft av något ’högre’, något personligt. Med ’opersonligt’ menas något som inte tänker, känner eller vill. I västvärlden är materia och fysisk energi det opersonliga som många menar att människan ytterst sett är. I kontrast till detta säger den kristna människosynen att människan är Guds avbild och därför inneboende värdefull (1 Mos. 1:27).
Kristen människosyn
– alla lika lika Gud
Teologer har funderat länge och hårt på vad det innebär att människan är Guds avbild. Bibeln svarar inte direkt på frågan, men utifrån relevanta bibeltexter kan vi dra några indirekta slutsatser:
• Syndafallet innebar inte att likheten med Gud försvann. Efter syndafallet förbjuds mord med hänvisning till att ”Gud har gjort människan till sin avbild” (1 Mos. 9:6–7) och i Nya testamentet förbjuds vi att förbanna människor då de är ”skapade till Guds avbild” (Jak. 3:9–10).
• Gudslikheten får moraliska följder då den är grunden för förbuden mot mord och förbannelse av människor.
• Alla människor verkar ha denna gudslikhet i samma grad. Det kristna helgonet och den mest avtrubbade brottslingen är i samma grad Guds avbilder eftersom Guds avsikt med dem båda är densamma. Mer intelligens, mer viljekraft, eller större fromhet gör ingen till mer Guds avbild än någon annan.
Att vara Guds avbild är en konstituerande del av att vara människa och den är grundad i Guds avsikt med människan.
Västerländsk naturalism
– människan är endast fysik och kemi
I Sverige utgör alternativet till den kristna människosynen främst västerländsk naturalism. Som vi redan sett säger den att människan i grund och botten består av fysik och kemi. Hennes unikt mänskliga egenskaper är egentligen inget annat än komplexa kombinationer av fysiska partiklar. Vad innebär det för synen på människovärdet?
• Människans värde kan aldrig finnas i vad hon är. Lika lite som materia i sig är särskilt värdefullt, kan människan ha ett inneboende värde. Hennes värde måste i stället komma från någon funktion eller förmåga som hennes komplexa struktur ger upphov till.
• En naturalistisk människosyn innebär att männi-skans värde endast kan komma från det hon själv, eller andra människor, vill och önskar. Om du önskar att leva tillskriver du dig själv värde. Om
andra önskar att du ska leva så har du därmed också fått ett värde.
Filosofer som Peter Singer och Michel Tooley menar att människor inte har något värde enbart i kraft av att de är människor. I stället är det personer som har värde, och personer definieras som levande varel-ser som har vissa förmågor såsom självmedvetande och rationellt tänkande. Med en sådan definition blir foster, spädbarn, vissa mentalt sjuka och handikappade icke-personer. Dessa saknar inneboende rättigheter och kan endast tillskrivas rättigheter om andra människor så önskar. Ett spädbarn som ingen vill ska leva har därmed inte heller rätt till liv och kan, ja, kanske till och med bör, avlivas. Båda dessa filosofer försvarar spädbarnsdråp i någon form.
• Detta relativiserande av människovärdet innebär att man i logikens namn bör ha en graderad syn på människans värde. Den människa som har mer av det som gör henne värdefull bör därför betraktas som mer värdefull. Den som har mindre av det bör ses som mindre värdefull. Om rationellt tänkande utgör en grund för värde, betyder det att de intelligenta är mer värdefulla än de ointelligenta (givet att deras övriga egenskaper är relevant lika).
• Det innebär att det inte finns någon robust stopp-kloss för moraliskt förfall. Om min vilja är det enda normerande för mig, varför ska jag då låta andras vilja vara normerande för mig, om jag inte vill det? En människosyn som enbart grundar
moralen på individers vilja och önskningar tycks oförmögen att ge något gott skäl till varför man inte ska bli en etisk egoist som låtsas ta andras önskningar på allvar och sedan i smyg gynnar sig själv.
Dessutom öppnar denna moralsyn upp för gruppegoism. Varför skulle tyskar mellan 1933–1945 bry sig om judars ”människovärde” om de faktiskt inte önskade att denna grupp människor skulle finnas? Judarna fick inget människovärde från nazisterna, och enligt naturalismen saknar de människovärde i kraft av att de var människor. Visst fanns det andra människor som ansåg att Europas judar var värdefulla, men varför borde nazisterna bry sig om det? De tillskrev ju varken judarna eller de judevänliga människors önskningar (om att judarna skulle få leva) något värde. Om naturalismen är sann, verkar det därför som att nazisterna inte gjorde fel när de dödade Europas judar. De ’aborterade’ en oönskad del av mänskligheten – precis som majoriteten av aborter dödar ett påstått oönskat (och därmed värdelöst) foster.
Allt detta illustrerar sekulariseringens skrämmande urholkning av människovärdet. När kulturens värderingar krockar med svaga gruppers människovärde tycks naturalistisk etik inte ge ett tillräckligt skydd.
Stå upp för människans värde!
För Guds och din medmänniskas skull vädjar jag därför till dig som läser detta: Stå upp för varje människas inneboende värde!
Mats Selander, lärare på CredoAkademin, Stockholm