EN MÄNNISKA, som blivit rättfärdiggjord inför Gud och ett Guds barn genom tron på Jesus Kristus, får nådens och bönens Ande (Sak. 12:10), så att hon börjar be till Gud. Bön är hjärtats samtal med Gud. Mitt hjärta tänker på ditt ord: ’Sök mitt ansikte.’ Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag (Ps. 27:8). Vi får tala till Gud i bönen och samtidigt lyssna till vad Gud har att säga till oss.
Det vanligaste är att man ber högt, det visar Psaltaren och det förutsatte Jesus då han lärde lärjungarna att be bönen Fader vår (Matt. 6:9–12, Joh. 17, Apg. 16:25). Vi får också be tyst i hjärtat: Innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra (Jes. 65:24; Jes. 26:16).
Bönen är en följd av tron på syndernas förlåtelse genom Kristus. Den är hjärtats ständiga längtan, riktad mot Gud. Barnaskapets Ande hos en kristen är aktiv och verkar bönen i hjärtat. Guds Ande ber med och för honom (Rom. 8:14–15, 26–27). Därför ber en kristen, även när han inte är medveten om det, t.ex. medan han arbetar, ja, t.o.m. när han på grund av lidande och smärta menar sig inte kunna be. Bönen hos en kristen är som det naturliga livets pulsslag. Luther säger: ”Där en kristen är, är den helige Ande, som inget annat gör, än att han alltid ber.” (Se även Lova Herren nr 490)
Paulus förmanar i 1 Tess. 5:17: Be oavbrutet. Då kan man be ”Jesusbönen”: Herre Jesus Kristus, Guds Son, världens Frälsare, förbarma dig över mig, arme syndare! Be den medvetet och oavbrutet en tid! Herren hör bön.
I bönen får vi tacka och lova Herren för all hans nåd mot oss i vardagslivet – för Guds ord, Herren Jesus, syndernas förlåtelse, barnaskap hos Gud, evigt liv och salighet. Tacksägelseämnena tar aldrig slut.
Bönen Fader vår är den mest fullkomliga av alla böner. I ljuset av Guds ord och goda kommentarer, t.ex. Luthers katekeser och C O Rosenius utläggning, kan bönens dyrbara innehåll öppnas för oss. Be den sakta, be över varje bönepunkt med olika ord och tankar!
Vi ska be i Jesu namn, dvs. i Jesu gemenskap, efter hans vilja och i förtröstan på honom (Joh. 14:13–14). Vi får också låta Gud i allt veta alla våra önskningar, genom åkallan, bön och tacksägelse (Fil. 4:6).
JOHN-ERIK EKSTRÖM
Predikant, Örkelljunga