Till Café oasen är alla välkomna, oavsett vad man tror eller hur ens livsberättelse ser ut. Här får man möta omtanke och ta del av vad den kristna tron har att erbjuda. ett brustet människovärde kan börja läkas när man får möta ett evangelium som levs ut i handling.
Kaffekoppar, kakor och mackor står framdukade på serveringsdisken i missionshuset i Ängelholm. Klockan har precis passerat fyra på eftermiddagen och runt fikaborden sitter några och pratar. Café Oasen är i full gång.
Varje måndag och onsdag öppnas dörrarna till missionshuset upp för människor som är extra utsatta i samhället. Här samlas personer som kämpar med olika sorters problematik, allt ifrån missbruk och hemlöshet till ensamhet. Man kan komma precis som man är för att få en varm kopp kaffe, lite gratis fi ka och ett välkomnande leende. Här finns även tillgång till dusch och ett stort förråd med kläder som man delar ut av till den som behöver.
Allt började med att Birgitta Palm såg ett behov och fick en vision som hon delade med sig av till Katarina Nilsson. Tillsammans drog de igång Café Oasen år 2010. Nu driver de caféet med hjälp av Eva Engström och några andra medlemmar ur missionsföreningen i Ängelholm. I dagsläget har antalet gäster sjunkit lite. Men de jag träffar kring fikaborden tycker inte att det är så konstigt att det skiftar hur många som kommer till caféet. Många faktorer väger in; det kan vara bra väder, vissa kan vara inne på behandling, i fängelse, man flyttar runt lite mellan olika städer eller så har man fallit tillbaka i missbruk.
Värmande gemenskap
Varför kommer man då till Café Oasen? ”Det är socialt”, svarar en av stamgästerna. ”Och så får du gratis mat”, fyller en i personalen i. Alla småskrattar lite. Det verkar vara just denna gemenskap som får betyda något. Att oavsett vem man är, hur man ser ut eller vad man har gjort så är man välkommen. ”Allt det där jobbiga får man lämna utanför dörren”, säger en annan gäst. ”Det är guld värt att två dagar i veckan kunna få komma in under tak, få en varm kopp kaffe, en dusch och lite rena kläder. Café Oasen ställer upp otroligt mycket, det räcker långt”, säger en tredje gäst.
Många av gästerna på Café Oasen bär på en ganska trasig historia: en svår barndom, en tidig debut med alkohol och droger, frånvarande föräldrar. Det är enskilda människor med unika livsöden. Det får man aldrig glömma. Genom samtalen med några av cafégästerna förstår jag att det kan krävas ganska mycket för att man ska gå över tröskeln till ett ställe som Café Oasen för första gången. Ofta finns det mycket rädsla för hur man ska bli bemött. Man kan uppleva att ens utseende står i vägen. Man kan också känna skam över att man misslyckats, svikit människor i sin närhet och kanske fallit tillbaka i missbruk flera gånger om så att man har hamnat där man är. Många har tappat sitt människovärde för länge sedan. Därför är det ofta i detta man får börja möta de människor som kommer till caféet. Bara kärlek och äkta omtanke kan upprätta de människovärden som är bortglömda.
Kramar och viktiga samtal
När jag frågar Katarina Nilsson hur hon har förändrats genom att vara med och driva caféet berättar hon om hur gästerna blir personer som hon lär sig att tycka om. Till slut bär hon ständigt med sig dem i både tanke och bön. ”Jag har fått många missbrukarkramar”, säger hon och ler. Hon har också fått en helt ny inblick i en värld som hon inte visste så mycket om tidigare.
Caféet är en plats där människor med olika uppfattningar om tro får mötas och där man får säga vad man tycker. Samtidigt får man ta del av vad den kristna tron har att erbjuda. De som är värdar för caféet bjuder med gästerna till gudstjänster och bibelstudium. Det finns också en bönekruka att lägga böneämnen i. Ofta handlar också samtalen kring fikaborden om tro och livets mening. Dock kan det hända att vissa går ut när det blir för närgånget.
Endast Jesus befriar helt
En av cafégästerna menar att det inte räcker att en kristen säger: ”Gud tar hand om dig.” Kärleken och omsorgen från Gud måste levas ut till människor som behöver den. En annan av gästerna berättar om Café Oasen och säger att: ”Det har fått betyda mycket. Jag har ju fått träffa Gud och lära känna honom och så. Jag är ju inte uppväxt kristen. Det är häftigt, inte som mitt missbrukarliv. Det är något nytt. Med Oasen har jag kommit in i ett familjeliv.” Det bästa sättet att bli fri från ett missbruk är genom ett personligt möte med Jesus – det vet de som arbetar med caféet. Droger är så starka. Det är bara Jesus som räcker i längden.
Man kan undra hur många som har kommit till tro eller kommit ur sitt missbruk genom Café Oasen. Katarina vet att caféet haft stor betydelse för en del men säger att man inte kan se resultaten på det sättet. Drivkraften kan inte hämtas i de resultat som man kan se. Då skulle man inte orka särskilt länge. Det kan hända något hos människor även då det inte syns utåt. Drivkraften måste ligga i något annat. Den går bara att finna i Gud själv.
Jag lämnar Café Oasen för den här gången och inser vilket otroligt viktigt arbete som görs där. Genom en uthållig kärlek och nöd för cafégästerna kan människovärdet få upprättelse. Genom vardagliga saker som att servera kaffe, erbjuda möjligheter att få rena kläder och att samtala om livet får evangeliet levas ut till cafégästerna.
Gunnel Jonsson, volontär ELU, Ängelholm