När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet. Hebr. 12:1–3
Vi får vila våra ögon på Jesus, tänka på honom som led och dog på ett förnedrande sätt, och inse att han tänkte på oss då! Det är inte bara en allmän och hurtfrisk uppmaning författaren till Hebreerbrevet ger, nej, det är tyngd bakom orden. Det är också en maning till uthållighet, inte med tillrättavisande klang, utan vi känner och förstår att den som skriver vill locka och uppmuntra oss i mildhet.
Bibeln berättar om många vittnen som gått med Jesus i vardagen, vi kan läsa om vem som var med, vad som avhandlades, vem som såg vad. Vi har där en sky av vittnen – och vi har det även i vår tid, inte minst i vår närmsta omgivning. I många år har jag fått lyssna till präster, predikanter, solister, körsångare – och tillsammans med andra fått sjunga många sånger. Allt är vittnesbörd om Guds omsorg om mig, det gör att jag inte tappar modet.
Vi uppmanas att lägga av allt som tynger, särskilt synden! Ja, den ska vi inte älta allt för mycket – vi är syndare men vi ska inte stanna där. Vi är ju friskförklarade, någon annan har gjort oss friska. Jesus har sköljt oss rena med sitt levande vatten. Ibland tänker vi lite för mycket på oss själva, hur vi bör och ska vara som kristna. Det är gott så, men vi ska tänka mer på honom, trons upphovsman och fullkomnare. Annars kämpar vi krampaktig och tappar lätt bort att vi är helt beroende av honom. Han som planterat trons frö i våra hjärtan lovar också att slutföra uppdraget. Vågar vi tro det? Likt en kärleksfull pappa står han hela dagen med uträckta händer, mot ett ont och motsträvigt folk. Han avstod sin härlighet hos sin Far i himlen, han dog och uppstod – till förmån för dig och mig! Det får du och jag fokusera på. Tänk på honom, annars ”tröttnar ni och tappar modet”. ”Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv” – en sådan bön behagar Gud.
Det blir glädje i himlen för varje människa som frågar efter Jesus i sitt liv. Låt det också få märkas i din omgivning att du i din vardag hoppas på Jesus. Guds ord ska ju inte komma tillbaka i outrättat ärende, nej, det ska enligt Bibeln bära frukt och verka så att du inte tappar modet.
När jag sår vete på hösten, eller till våren, ger varje liten kärna nästa höst ett stort veteax fullt med nya kärnor. Den kärna jag lägger i den mörka jorden dör, för att ge många nya kärnor liv! Den beskrivningen ger Jesus om sig själv, han dör för att ge oss liv. ”O, vilken kärlek underbar sann, aldrig har någon älskat som han, frälst genom honom lycklig och fri, vill jag hans egen evigt nu bli!”
Låt oss uppmuntra varandra att hålla ut, att fortsätta hoppas på honom, så ska han slutföra vår resa genom livet så att vi kommer till slutdestinationen hemma hos vår Far i himlen! Så ser våra villkor ut. Vill du vara med på vandringen lovar Jesus att tänka på dig, gå framför dig, bakom dig och på alla sidor. Kan vi få bättre villkor? Gud välsigne dig som läser detta!
BÖN: Jesus, det är så lätt att jag mest ser på mig själv – hjälp mig att alltid se på dig! Amen.
Göran Johansson, Vikbolandet
Predikant och lantbrukare