Mycket i livet är svårt, rörigt och oklart. Men Jesus vill öppna våra sinnen. Vi får ha förväntningar på hur han kommer att överraska oss detta nya år.
MAN RÄCKTE HONOM PROFETEN Jesajas bokrulle. Så berättas det från synagogan i Nasaret.1 I denna vanliga yttre handling finns en djupare innebörd som anger vilken uppgift Jesus kommit för att utföra.
Jesus öppnade bokrullen och började läsa. Han öppnade boken. Så berättas det också i en syn som Johannes hade. En ängel ropar: Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen?2 Ingen finns som kan öppna boken och se i den. Då faller Johannes i gråt, men en av de äldste säger till honom: Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill.
ATT HAN, LEJONET AV JUDA STAM, skottet från Davids rot, var mäktig till detta visade han redan här i tiden. Efter sin uppståndelse sade Jesus till sina lärjungar: Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.3 Johannes berättar hur han, efter att ha sagt det, öppnade lärjungarnas sinnen så att de kunde förstå skrifterna.
Jesus förkunnar alltså i Nasarets synagoga och gör samtidigt en profetisk symbolhandling när han öppnar boken. Det är i detta sammanhang Martin Luther talar om Kristus som Skriftens stjärna och kärna. Jesus Kristus är Skriftens egentliga ärende, det är djupast sett om honom som alla texterna handlar. Men han är också nyckeln som öppnar Skriften för oss. Han är både nyckeln och ärendet.
MEN DET ÄR INTE BARA SKRIFTEN Jesus öppnar för oss, han öppnar något mera. I Sångpostillan skriver Bengt Pleijel: ”I Nasaret lämnar man till Jesus det dyrbaraste man ägde: bokrullen. Vi kan lämna det dyrbaraste vi har till Jesus: våra liv. Vi vill att han ska hjälpa oss att öppna dem, läsa i dem, tolka dem, ge oss mening.”4
Mycket i våra liv är svårt. Det vi får uppleva som människor är många gånger rörigt och oklart och det är mycket som behöver förklaras och tolkas. Men i Bibeln och hos Jesus finns ljuset som hjälper oss att förstå livet. Och nu, detta nya år, kommer han till oss på nytt och förkunnar för oss som han förkunnade i Nasaret en gång: Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Nu som då säger han: Idag har detta Skriftens ord gått i uppfyllelse inför er som hör mig!
MÄNNISKORNA I JERUSALEM och människorna i Nasaret hade en sak gemensamt: de var nyfikna på Jesus. Ryktet hade gått före honom, de hade hört förunderliga ting om honom, nu ville de själva se!
Denna nyfikenhet på Jesus får vi också ha. Ständigt och jämt. På nytt och på nytt. Också vi får ha stora förväntningar på honom och det han vill göra. Han vill komma till oss och överraska oss också under detta nådens år. Så som Skriften berättar att han handlar gör han också med oss i dag. Han visar sig inte alltid på det sätt människor begär och gör sällan något på människors befallning. Men han uppenbarar sig, han talar. Därför får vi be: Herre, öppna mina ögon så att jag kan se dig. Öppna mina öron så att jag kan höra dig. I dag och varje dag under detta år!
ROLF PETTERSSON, präst i S:t Pauli församling, Göteborg
- Luk. 4
- Upp. 5
- Luk. 24
- Bengt Pleijel, Sångpostillan, 3:e årgångens läsningar, s. 11