Orden som ingen kunde glömma

Jesus ord på korset var inte många, men de uttryckte hans förtvivlan och törst såväl som hans omsorg och djupa tillförsikt. Än i dag talar de medkänsla och hopp in i människors liv. 

JESUS VÄNNER, BÅDE DE som såg honom avlida och de som lärde känna honom långt senare, förstod snart att hans död tjänade ett högre syfte. Den var inte meningslös – som döden i vanliga fall är – utan djupt meningsfull. Men Jesus död var inte smärtfri. Det han fick genomgå var ett plågsamt, skamfyllt och utdraget slut på livet.

När Jesus blivit korsfäst var det svårt för honom att tala. Varje andetag var smärtsamt. Men han sa några saker. Man brukar tala om ”Jesus sju ord på korset” men egentligen är det sju meningar eller fraser. Inget av evangelierna har med alla, men tack vare fl era vittnen får vi höra alla sju.

1. Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.1

Runt korset fanns många människor. Där fanns de som hatade Jesus: Medlemmarna i Stora rådet hånade honom.2 Där fanns vännerna: Alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.3 Där fanns också de som skötte sitt jobb och gärna tjänade lite extra: Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.4 Vid korset stod också de andra dömda: Två andra brottslingar fördes också ut.5 Slutligen stod även folkmassan, de nyfikna, där: Allt folket hade samlats för att se på.6

Vem är du vid korset? Vilken grupp tillhör du? Hatarna? Vännerna? Jobbarna? Brottslingarna? Eller de nyfikna? När Jesus säger: ”Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör”, vilka syftar han då på? Antagligen tänker han på dem allesammans – på oss allesammans. För vid Golgata fi nns egentligen bara två kategorier – han som hänger på korset och de som borde göra det. Betoningen hos Jesus ligger på: ”Fader, förlåt dem.”

Det var därför Jesus hade blivit människa och kommit till jorden. Det var därför han hade stått emot frestelsen att välja en lättare väg – i öknen och i Getsemane. Jesus lyssnade till dem som hånade honom och som sa att han kunde hjälpa sig själv. För han kunde inte göra båda och då valde han att hjälpa oss. Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.

2. Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.7

På ett sätt stör det bilden att Jesus inte korsfästs ensam. Inte ens den uppmärksamheten ges honom när han dör. Två andra brottslingar fördes också ut.8 Det blev som profeten Jesaja hade sagt: Han blev räknad bland brottslingar.9

De andra som korsfästes orkade uttala flera meningar från sina kors. Kanske hade de inte utsatts för samma tortyr före korsfästelsen som Jesus. När den ene brottslingen hånar Jesus svarar den andre: Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Så läser vi att han säger: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.”10

”Vår dom är rättvis” – det är syndabekännelse, insikt om hur det ligger till. ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike” – det är omvändelse och tro. Allt som behövs för att förändra allt. Det är långfredagens ljusaste stund när Jesus hör den bönen och svarar: Amen säger jag dig. I dag skall du vara med mig i paradiset.

3. Kvinna, se din son. Se din mor.11

En del av dem som följde Jesus var också hans vänner. Bland dessa fanns Maria, Marta och Lasarus i Betania. De var Jesus kompisar, sådana han gillade att sitta och prata med en kväll över en skål oliver eller en kaka bröd. Några av Jesus efterföljare stod honom alltså närmare som bekanta.

Det gäller också den sista dagen. Många stod på avstånd, men några nära.12 Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala.13Alltså mamma, moster och så Maria från Magdala. Vi korset stod också Johannes, eller som han beskriver sig själv, ”den lärjunge som [Jesus] älskade”.14

Familj och vänner. Jesus ser dem. Han ser sin mamma som ser sin son dö. Jesus säger det enda han kan säga till sina närmaste: ”Ta hand om varandra.” Man kan göra massa teologi av Jesus ord till Maria respektive Johannes. Men främst är det Jesus avsked av dem som varit hans närmaste. Till villkoren för livet på jorden hör avskeden, att ta farväl, att säga hej då.

Under mina år som missionär formades min tanke om himlen som den plats där det inte finns avsked. Ingen ska dö, men ingen ska heller vara borta så länge att det blir anledning till gråt eller osäkerhet om vi ses igen.

”Ta hand om varandra.” Det säger Jesus till sina vänner i dag också. Älska varandra – inte abstrakt på avstånd och i teorin, utan praktiskt, på riktigt och allra mest när någon gråter.

4. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?15

Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Eloi. Eloi, lema sabaktani?16 Det är omkring klockan tre på eftermiddagen. Det hade blivit märkligt mörkt under några timmar och nu ropar Jesus – det måste varit en ansträngning av den plågade kroppen: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Kanske hade han svårt att uttala orden, några som står intill hör fel och tror att han ropar på Elia.17

Men vi förstår att ropet fastnade i minnet på dem som hörde det eftersom både Markus och Lukas återger det på arameiska/hebreiska. En förtvivlad, plågad röst hörs genom mörkret. Jesus citerar Psaltaren 22 – en psalm som beskriver övergivenheten hos en människa som blir föraktad och hånad. Läs den i kväll i din aftonbön: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Varför upplevde sig Jesus så övergiven? För att han bar allt det som skiljer oss från Gud och varandra, det som splittrar. Det är ju så vi ofta beskriver det som hände vid syndafallet – när ondskan kom in i världen – relationen mellan Gud och människa, mellan människa och människa och mellan människa och natur/skapelse förstördes.

Nu skulle det bort som orsakat splittringen och Jesus var den som bar bort det. Han personifierade anti-relation, ofrid, icke-gemenskap. Hans rop kommer från den punkt i universum som befinner sig längst ifrån Guds ansikte – dit hade synden tagit honom.

5. Jag törstar.18

Jesus var Gud och människa. Hans mänsklighet visar sig många gånger i evangeliernas berättelse. Jesus blev hungrig och han blev trött. Han behövde vara själv för att be ibland och trivdes andra gånger i vänners gemenskap.

Nu kommer det femte ordet på korset. Det är Johannes som fångat upp det och berättar det för oss. Han skriver: Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.”19 Människan Jesus var på väg bort, törstande, döende. Men det han säger är också en skriftuppfyllelse. I Psaltaren 22:6 läser vi: Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft. Och i Psaltaren 60:22 står det: De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst.20

6. Det är fullbordat.21

Det är fullbordat. Så lyder Jesus sjätte ord från korset. Vad är fullbordat? Allt är fullbordat. Allting är klart. Jesus konstaterar att den plan som han tillsammans med Fadern och Anden i den heliga treenighetens gemenskap lagt fast för att rädda världen, rädda mänskligheten, är fullbordad. Vad betyder det för dig och mig? Att ingenting du gör, ingenting du inte gör, kan förändra det Jesus gjorde. För det är fullbordat. Det var en räddningsplan han fullbordade, en plan som innebär att du kan få dina synder förlåtna, att du kan få leva utan skuld och skam, att du kan få leva ett helt liv inför Guds ansikte och i hans gemenskap. Vad behöver du göra för att få leva det livet? Ingenting. Du får bara ta emot det.

Guds räddningsplan är fullbordad – inte bara för dig och mig och för oss som läser Till Liv – utan för hela världen, för alla människor. För hela världen är Jesus verk fullbordat.

7. Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.22

Vad betydde det då för Jesus själv att det var fullbordat? Jo, att han kunde återvända hem efter utfört uppdrag. Han säger: Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.

Jesus citerar ännu en psalm, den trettioförsta. 23 Bo Giertz noterar att den trettioförsta psalmen var en del av varje judes aftonbön: ”Så hade han bett sedan barndomen […] och så slutade han sitt liv.”24 Så kan vi också be.

Jag tackar dig Far i himlen för att du i nåd tagit hand om mig i dag. Och jag ber dig om förlåtelse för alla mina synder, allt jag gjort fel, och om ditt beskydd under natten. Jag lägger mig med kropp och sinne och allt jag är i dina händer. Låt dina änglar skydda mig och låt inte den onde fi enden få makt över mig. Jag ber i Jesus, din Sons, min Frälsares, namn. Amen25

”Fader, i dina händer…” Jesus är framme. Han har gjort det han skulle och säger: ”Pappa, du kan komma och hämta mig nu.”

ERIK J. ANDERSSON,

missionsledare, Örkelljunga

1. Luk. 23:34
2. Luk. 23:35
3. Luk. 23:49
4. Luk. 23:34
5. Luk. 23:32
6. Luk. 23:48
7. Luk. 23:43
8. Luk. 23:32
9. Jes. 53:12
10. Luk. 23:40-42
11. Joh. 19:26, 27
12. Luk. 23:49
13. Joh. 19:25
14. Joh. 19:26
15. Mark. 15:34. jfr Matt. 27:46 Eli, Eli, lema sabaktani.
16. Mark. 15:34
17. Mark. 15:35
18. Joh. 19:28. Det femte ordet på korset är på grekiska bara ett enda ord.
19. Joh. 19:28
20. Ps. 60:22
21. Joh. 18:30
22. Luk. 23:46
23. Ps. 31:6
24. Giertz, Bo, Evangelium enligt Lukas, Skeab, Stockholm 1979, s 250
25. Luthers aftonbön i reviderad form.