Du människobarn, säg till Israels hus: ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva? svara dem: så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? Men du människobarn, säg till dina landsmän: den rättfärdiges rättfärdighet skall inte rädda honom när han syndar. den ogudaktige skall inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. den rättfärdige skall inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort. om jag säger till den ogudaktige: du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt, så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö. Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva. Hes. 33:10–16
Prästen Hesekiel var med bland de som fördes bort till Babylonien i fångenskap. Där fick han kallelse att vara Herrens profet och blev insatt att vara en väktare för sina landsmän. Väktaren varnade invånarna i en stad för en plötsligt uppdykande fiende. Hesekiel var en väktare i andlig mening som varnade för ett ogudaktigt eller gudlöst liv (Hes. 33:7–10). Genom de väckande orden från Gud skulle människorna räddas från evig död.
Hesekiel berättade först mycket om Guds dom över Israel och folken runt omkring dem. Det blev en sträng predikan. Men sedan Jerusalem ödelagts förändras hans budskap till tröst och upprättelse. Hans undervisning är själavårdande. Se på följande bekännelse: Våra överträdelser och synder tynger oss, vi förgås genom dem. Tydligen har Hesekiels domspredikan haft en viss verkan, men inte helt som Herren ville. Det är en bekännelse som slutar i missmod, ungefär som i psalmen: Min synd mig till förtvivlan drev, mitt samvets dom ohygglig blev.1 Syndabekännelsen ledde inte fram till ett mottagande av förlåtelsen. I stället för förlåtelseglädje finns det bara hopplöshet och livsleda. Hur kan vi då leva? klagar man.
Guds svar genom profeten är mycket starkt: Så sant jag lever säger Herren, HERREN: Jag har inte lust till den ogudaktiges död; jag vill inte hans död; jag gläder mig inte över hans död. Gud svär vid sitt liv och använder det heliga gudsnamnet för att framhäva hur viktigt det han säger är. Har du någon gång tvivlat på Guds kärlek till dig och på hans omsorg och goda vilja om dig, hör då och tag detta till dig: Han älskar dig och vill att du ska leva!
Gud vill låta dig upptäcka nya viktiga dimensioner i livet. Det första är att gudlöshet och ett liv i otro leder till tomhet och meningslöshet. Det andra är att du är inbjuden till ett liv i förlåtelse för Jesu skull. Det nya livet följer av omvändelse och en tro som föds in i ditt hjärta. Vänder du om till Herren Jesus kommer ditt liv att vändas från hopplöshet till tröst och hopp. Du får en glädje på djupet, som räcker för tid och evighet.
Ett gammalt predikoämne jag använt träffar mitt i prick: ”Somliga som tror att de är mycket nära Gud är i själva verket långt borta, andra som tror att de är långt borta är i själva verket mycket nära.” Det avgörande blir till sist blir om vi tar emot Guds ja till oss och låter det bli ett ja som får bära oss hela vägen.
Alve Svensson, präst, Kristianstad
- Sv.Ps. 345:2, reviderad av artikelförfattaren.