Som kristna vill vi gärna dela vår tro och glädje över Jesus med andra. Men många av oss tycker det kan vara svårt att förklara varför vi tror som vi gör eller svara på andras frågor. Serien ”Hur förklarar man för en vän” vill vara en hjälp till att hitta ord och tankar att lyfta fram i ett samtal.
Som kristna vill vi gärna dela vår tro och glädje över Jesus med andra. Men många av oss tycker det kan vara svårt att förklara varför vi tror som vi gör eller svara på andras frågor. Serien ”Hur förklarar man för en vän” vill vara en hjälp till att hitta ord och tankar att lyfta fram i ett samtal.
FRÅGA: Hur förklarar man för en vän hur Gud kan vara god när det finns ondska i världen?
SVAR: Om Gud skulle utrota ondskan skulle han tvingas att utrota människan också. Ingen av oss är helt igenom god.
Reflektion: Frågan om hur en god och allsmäktig Gud kan existera samtidigt som världen är full av ondska har sysselsatt tänkare i alla tider. Själv har jag många gånger funderat på detta som brukar benämnas ondskans problem.
Något som särskilt slår mig när jag betraktar den ondska som finns i världen är att en stor del av den faktiskt är skapad av oss människor och framvuxen ur den själviskhet som bor inom oss. Gud har inte skapat oss som marionettdockor utan som fria varelser med förmåga att älska. Att Gud i sin kärlek respekterar vår fria vilja gör att våra gärningar får faktiska konsekvenser.
Bibeln beskriver hur människan valde att gå bort ifrån Gud. Sedan syndafallet är inte bara människan, utan hela skapelsen, fallen. Det är något som kommer till uttryck i bland annat naturkatastrofer och sjukdomar. Dessutom talar Bibeln om att ondskans herre, Satan, har världen i sitt våld.1
Två gånger har Gud på ett mycket drastiskt sätt aktivt satt stopp för ondskan. Första tillfället var när han med undantag från Noa och hans familj gjorde slut på all ondska genom att förgöra dess källa, människan.2 Andra gången var när han själv steg ned till jorden som människa och dog på ett kors för att på så sätt försona världen med sig själv. Guds frälsningsplan går ut på att förgöra all ondska utan att samtidigt låta dess upphovsman, människan, gå förlorad. Hans helighet och rättfärdighet kräver att människan ställs till svars, men i sin kärlek och nåd väljer han förlåtelsens och försoningens väg. Jag tänker att anledningen till att Gud inte omedelbart sätter stopp för allt ont som sker är att så många som möjligt ska hinna bli frälsta.3
När vi tänker kring den smärta som vi och andra drabbas av behöver vi ha det kristna evighetsperspektivet för ögonen. Då blir det tydligt att huvudsyftet med livet inte är att undvika lidande, utan att lära känna Gud. Faktiskt kan ondska och lidande ibland till och med leda till något gott om det får våra hjärtan, som annars kanske skulle ha förblivit slutna och hårda, att öppna sig för Gud.
Vid närmare eftertanke är det paradoxalt nog så att ondskans problem i slutändan vittnar om Guds existens, snarare än motbevisar den. För att kunna påstå att det onda existerar objektivt, snarare än bara godtyckligt och relativt, förutsätts nämligen en Gud. I en värld utan Gud finns varken gott eller ont och lidandet blir på så sätt irrelevant och meningslöst.
Även om det går att resonera kring ondskans problem är det något helt annat att själv drabbas av ondska och lidande. Men det underbara och unika med kristendomen är att Gud själv har erfarit orättvist lidande, blivit övergiven, hatad och lidit döden på ett kors med hela världens synder på sina axlar. Han vet precis hur det är att känna både psykisk och fysisk smärta. Vi kan därför alltid komma till honom i vår förtvivlan. Tack vare att han valde att dö för vår skull kan vi också se fram emot att en dag för sista gången få våra tårar torkade när han slutgiltigt utplånat världens ondska.4
EMILI GREDENIUS, Lund
- 1 Joh. 5:19
- 1 Mos. 6:5–8, 13
- Matt. 13:24–30
- Upp. 21:4