Om Gud inte finns …

Vi människor talar om saker som rätt eller fel. Vi upplever moral. Men vad grundar sig moralen egentligen i? Vi söker spåren som leder till existensen av en Gud.

 Det finns flera bra argument för existensen av en Gud. Här vill jag lyfta fram ett av argumenten. Det tar avstamp i ett argument mot Guds existens, nämligen det som kallas teodicéproblemet. Det lyder:

1. Gud är allsmäktig.
2. Gud är helt igenom god.
3. Det onda finns.

Slutsatsen i teodicéproblemet är att Gud antingen inte är helt igenom god eller inte allsmäktig eller inte existerar överhuvudtaget.

Ondska leder till lidande och lidande kan kategoriseras i dels det lidande som är orsakat av människor, exempelvis våld eller mobbing, och dels i det lidande som är orsakat av naturen, exempelvis tsunami eller sjukdomar.

Lidandet orsakat av människor förklaras med att Gud har gett människan friheten att välja. Människor har valt att fatta dåliga moraliska beslut och det är inget vi kan ställa Gud till ansvar för. En annan sak kan också konstateras, nämligen att vi, om Gud inte finns, inte kan tala om något objektivt och faktiskt gott eller ont. Allt blir subjektivt och vi måste formulera moralen utifrån våra personliga ’gillanden’: ”För min del gillar jag inte att vissa människor gör så eller så mot andra människor.” Om vi ska kunna tala om moral i objektiva termer måste det existera en Gud. Ondska existerar nämligen bara om det finns en övergripande norm som gäller för alla människor.

Vad gäller lidande orsakat av naturen är svaret något liknande. När ett barn ligger inför döden med en obotlig sjukdom känner vi som människor olika känslor. Vi säger: ”Jag gillar inte det här”, ”Det är orättvist” eller: ”Det borde inte hända”. Men vilken är grunden för dessa utlåtanden? Om vi inte tror på någon Gud är det vi tycker är fel endast uttryck för våra subjektiva känslor. Det är fel för just oss men inte i ett större perspektiv.

Finns inte Gud så finns varken ondska eller godhet. Allt som finns är naturen som gör vad naturen gör. Det finns ingen anledning att förklara varför en person lider och en annan blomstrar.

Oskyldigt lidande är ett problem eftersom vi har en känsla för vad som är skyldigt och oskyldigt. Men varifrån kommer den känslan? Kommer den från evolutionen? Tittar vi i naturen ser vi snart att det inte finns så mycket rättvisa att hitta där. Evolutionen handlar om överlevnad. Vi kan alltså endast tala meningsfullt om moraliskt gott och ont om vi har en övertygelse om att objektiv moral finns.

Om den objektiva moralen finns pekar den på att det finns en Gud som uppehåller de övergripande moraliska värdena. Om Gud existerar kan han också bringa rättvisa till dem som behandlats orättvist, om inte i detta livet så i livet efter detta. För den som inte tror på en Gud så finns det inte heller någon rättvisa. Vi upplever det som orättvist och att tsunami och sjukdom dödar människor men det är ytterst inga kategorier som existerar för en ateist. Naturen saknar sådana värden.

Joel Havsljung, studerande, Helsingborg