Människor reagerar väldigt olika på den sjukdom som drabbar dem. Någon finner mening i motgången, en annan gör det inte. Så får det vara, resonerar överläkaren Inga Svensson, vi ska inte tvinga på människor en mening som de själva inte ser.
I Edens Lustgård var allt friskt. Där fanns inget lidande. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott, läser vi. Sjukdom och död kom in världen efter syndafallet. Gud sa till kvinnan: Med smärta skall du föda dina barn och till mannen: I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd.
Ibland kan vi se ett direkt orsakssamband mellan synd, sjukdom och lidande. Jag tänker på vårdslöshet, våld, missbruk och ansvarslös sexualitet. Den drabbade kan vara ansvarig eller medskyldig. Men i de flesta fall finns absolut ingen koppling till konkret synd. Sjukdom drabbar oss mycket olika från tidig barndom till hög ålder.
Gemensam kamp mot sjukdom
Jag tänker att det är vår skyldighet att kämpa mot sjukdom. Kampen ska föras både på samhälls- och individnivå och i förebyggande, behandlande och rehabiliterande syfte. Politiska reformer har medfört att sjukvård kan ges åt var och en efter medicinska behov oberoende av inkomst. Som individ har vi skyldighet att ta ansvar för kropp och själ. Hälsan påverkas av mat och dryck, vila och aktivitet, gemenskap och avskildhet, god hygien med mera. En aldrig så hälsosam livsstil är dock ingen garanti för hälsa. Vid symtom som kan tyda på sjukdom har vi ansvar för såväl egenvård som för att söka sjukvård när det behövs. En medicinsk eller kirurgisk behandling förutsätter oftast den sjukes medverkan för att nå resultat. När gipset tas bort efter ett benbrott behövs träning för att återfå muskelstyrka och koordinationsförmåga. Personligt ansvar och vilja kan ha stor betydelse.
Sjukdom på gott och ont
Under den mörka och kyliga årstiden är det kanske mer än jag som vid enstaka tillfällen har känt en viss tillfredsställelse över en virusinfektion som gett möjlighet till några dagars vila i avskildhet. För en del känns tanken omöjlig. Man bekymrar sig över hur det skall gå för företaget eller hur arbetskamraterna belastas om man stannar hemma. Då skall man komma ihåg att en infektion som regel läker snabbare och bättre om man vilar och smittorisken minskar. Några dagars sjukdom kan ge möjlighet till eftertanke, bearbetning av själsliga sår, bön och bibelläsning. Efteråt kan man lättad och återställd återgå till sina sysslor.
När man drabbas av svårare sjukdom, kanske av kronisk karaktär och osäker prognos, är det mer komplicerat att uttala sig om huruvida det finns något positivt med den. Förutom lidande till kropp och själ får sjukdom konsekvenser i våra liv. Det medför försämrad ekonomi, förlust av sociala kontakter och aktiviteter samt minskade möjligheter till meningsfull sysselsättning.
Hur människor värderar sitt lidande ser väldigt olika ut. Många kan vittna om att de under sin sjukdomstid lärt sig att se annorlunda på livet och fått en djupare relation till både Gud och människor. De har blivit mer uppriktiga i sitt böneliv och fördjupats i sin tro till följd av den kris som sjukdomen medför. För andra sker det motsatta. Sjukdom och smärta leder till bitterhet och avståndstagande från både Gud och människor. De finns också som klarat sig bra igenom svår sjukdom och smärtsamma upplevelser men som inte kan eller vill se någon mening med det som inträffat.
Hur ska vi tänka om detta? Vi får glädja oss över att människor får möta Gud i sitt lidande och vi får be för och själavårda dem som blir bittra och avståndstagande. Däremot ska vi vara försiktiga med att utkräva människor på att se en mening med det som inträffat i deras liv, det blir bara en belastning för dem. För den enskilde kan det säkert underlätta om man kan se en mening i det som hänt men vi ska vara lite försiktiga med att tala om meningen med andra människors sjukdom.
Inga Svensson
överläkare, Kristianstad