Vet du om att du skall dö ? Kanske inte i dag eller i morgon. Men den stund som du upplever nu, din stund på jorden, den är en mycket kort stund.
Vet du om att du skall dö ? Kanske inte i dag eller i morgon. Men den stund som du upplever nu, din stund på jorden, den är en mycket kort stund.
Att vara människa är att ha en evighet framför sig. Därför kan frågan skärpas. Vet du om att du snart skall dö? Du är på alla håll omgiven av döden. David upptäckte det. ”Det är inte mer än ett steg mellan mig och döden”. (1 Sam. 20:3)
DÖDEN KOMMER INGEN IFRÅN
Många flyr från sådana tankar. Nöjes-håll-igång är ett sätt. I ett hektiskt tempo kastar man sig från den ena underhållningen till den andra. Ett annat sätt är att gå helt upp i sina sysslor. Att dag efter dag vara i farten med plikter och ”nyttigheter” som gör att man aldrig får tillfälle att varva ner, bli stilla och se sig själv i ett vidare perspektiv.
Någon säger kanske: ”Det är väl ingen mening med att tänka på döden. Då blir man bara deppig. För resten har jag inte tid. Jag är ung och har massor av annat att göra.” Du får vara väldigt mäktig om du ska kunna säga så till döden när den kommer: ”Jag har inte tid.”
Inte ens de oerhört mäktiga gamla romerska kejsarna kunde det. Fastän de var hedningar var de medvetna om sin dödlighet. När de erövrade en ny provins åt imperiet, kunde senaten bevilja dem en triumf. Hela Rom hyllade kejsaren när han kom med sitt segertåg. Men bakom honom på vagnen skulle det alltid stå en slav och viska i hans öra för att han inte skulle gripas av hybris (övermod): ”Memento mori. Kom ihåg att du är dödlig!”
Även jag kan drabbas av en verklighetsflykt som hindrar mig från att se tillvaron sådan den är. Tanken på döden skapar en mer realistisk livsstil och ger ett sannare perspektiv på de dagar en liten människa får. ”Den korta stund jag vandrar här.” (Lova Herren 54 1:1)
DIN DÖDSDAG
En del människor lyckas väl få in i huvudet att de är dödliga. Men det är ett längre steg att även få in det i hjärtat. Mose behövde be till Gud för sig och sitt folk: ”Lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må få visa hjärtan.” (Ps. 90:12)
Äldre tiders kristna var noga med sin dödsförberedelse, och tänkte ofta på sin egen död. Även jag borde träna min inre blick i att se mig själv i sjuksängen, den sista dagen av mitt jordeliv. Vilken evighetsviktig dag!
Vilka bibelord vill jag då ha med mig? De orden måste jag i dag lära mig utantill, eller rättare sagt, jag måste kunna dem inom mig. De måste sitta så säkert i min ryggrad att jag kan ta fram dem även om jag har väldigt ont. Det är inte säkert att jag orkar hålla i min bibel. Andra kanske läser för mig. Men om jag är dimmig i huvudet kan jag bara ta till mig välbekanta ord, som jag memorerat tidigare. Jag behöver Guds ord för att ha andlig klarsyn när döden kommer. Då om någonsin måste jag ha upptäckt att jag är en stor syndare som behöver mycket förlåtelse. Då om någonsin måste jag inse att Jesus är min store Frälsare, så att jag kan se honom för min inre blick, hur han är slagen för min skull och korsfäst för mina synders skull.
Jag behöver böner som jag memorerat, t. ex. verserna ur ”O huvud, blodigt, sårat…När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När vånda trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram. Ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, han dör väl!” (Lova Herren 161:5-6)
Dödsstunden har blivit kallad den viktigaste av alla stunder. ”Ett saligt slut är en skatt över alla skatter.” (Martin Luther) ”Den högsta visheten är dödens dagliga betraktande.” (Basilius Den Store)
Du kanske inte får någon sjuksäng. Döden kommer hastigt och överraskande. Blir det en hemsk eller en glad överraskning? Vänta inte med dödsberedelsen. Ju tidigare den får börja, desto djupare och hållbarare hinner den bli. Påskynda inte heller döden genom att missköta din kropp. Många gräver sin grav med kniv och gaffel, d. v. s. göder sig till döds. Cigaretter liknas ibland vid spikarna i kistan. Livsföringsfel kan förkorta din dyrbara förberedelsetid.
Man kan förkorta sitt liv, men inte förlänga det. ”Vem av er kan med allt sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?” (Matt. 6:27) ”Det är människans lott att en gång dö och sedan dömas.” (Hebr. 9:27)
Att med inlevelse deltaga i en begravningsgudstjänst är mycket uppbyggligt. Man får hjälp att inse dödens allvar och evighetens hopp. Aftonbönen är ett ypperligt förberedelsetillfälle.
Dagens slut kan påminna oss om livets slut. ”Vaka över oss, Herre… och när omsider vår sista afton kommer…”
Den som på ett rätt sätt börjar tänka på sin död, upptäcker att mycket som förr verkade stort blir litet och mycket som verkade litet blir stort. Det hjälper mig att inte grunda mina framtidsförhoppningar på mitt eget liv, min hälsa eller kraft, utan på Jesus. Hans vänner har alltid ljusa framtidsutsikter.
Jesus, Dig lever jag,och Dig dörjag.
Din är jag, och Din skall jag evigt vara.
Christian Papke
DET VERKLIGA LIVET FINNS HOS JESUS
Liv som tar slut förtjänar inte att kallas verkligt liv. Jordelivet är ju inte bestående. Det har ett slut, en utgång. I kristet språkbruk talas om en dubbel utgång d. v. s. två olika sorters fortsättning.
Det finns inget tredje alternativ utan endast två existensformer. Liv i gemenskap med Gud i evighet eller en evig tillvaro utan Gud. Det eviga, verkliga livet finns endast hos Jesus och inte på något annat ställe. ”I ingen annan finns det frälsning. Inte heller finns det något annat namn under himlen, som givits åt oss människor, genom vilket vi kan bli frälsta.” (Apg. 4:12)
Redan här och nu kan en människa hos Jesus ta emot det verkliga livet. Det eviga livet bor då hos den människan på ett begynnande sätt, i det fördolda. Hon bär på detta liv som en hemlighet, likt en knopp som slår ut i full blom först i evigheten.
Många helgon har i almanackan fått sin namnsdag på den dagen då de dog. Deras dödsdag kallas för deras himmelska födelsedag därför att deras Jesus-liv då slog ut i full blom. Deras dödsdag blev deras avslutning i jordelivets skola, alltså deras examen då alla svåra prov var avklarade och det underbara sommarlovet började. De sista ord som hördes från en biskop i Lund på 1600-talet på hans dödsdag var: ”Herre Jesus, Dig lever jag, och Dig dör jag. Din är jag, och Din skall jag evigt vara.” (Christian Papke)
Lars Artman