–Att vara kristen i dag är att vara oliktänkande. Vi lever i något som liknar en invandrartillvaro. Människorna omkring oss har svårt att förstå det som vi helst vill tala om och våra värderingar skiljer sig i mycket från flertalets. Vi är främlingar, det är den ena sidan. Å andra sidan är vi av Gud satta just här med ett ansvar att älska och ta vara på detta folk och detta land. Båda sidorna måste vara med.
Så vill Christian Braw, teol. dr, präst och författare, beskriva de kristnas villkor i Sverige i dag.
–Att vara kristen i dag är att vara oliktänkande. Vi lever i något som liknar en invandrartillvaro. Människorna omkring oss har svårt att förstå det som vi helst vill tala om och våra värderingar skiljer sig i mycket från flertalets. Vi är främlingar, det är den ena sidan. Å andra sidan är vi av Gud satta just här med ett ansvar att älska och ta vara på detta folk och detta land. Båda sidorna måste vara med.
Så vill Christian Braw, teol. dr, präst och författare, beskriva de kristnas villkor i Sverige i dag.
Christian Braw bor och arbetar i Slätthög, mitt i Småland. Det är också där, i en stor, röd prästgård med vita knutar, som Petter Johansson och jag träffar honom för en intervju en vårvinterdag.
Det blir ett intressant och tänkvärt samtal om vår tid, vad det är att vara kristen i dag, om Svenska kyrkan och lågkyrkligheten.
FAROR I TIDEN
Vilka är vår tids största faror för den kristna kyrkan och enskilda kristna?
– Sekulariseringen har gått mycket långt i Sverige. Det märks tyvärr också i kyrkorna. Man räknar inte på allvar med Gud, även om man bejakar hans existens.
–Många kristna människor och sammanhang präglas i dag av rädsla eller pessimism. Det är ett utslag av sekulariseringen. Vi behöver på nytt bli medvetna om att Jesus är Herre. Hans fiender kan inte gå ett steg längre än han tillåter. Vi har all orsak till framåtanda och optimism!
– Ett annat problem är att också kristna i vår tid ofta lever med ett inskränkt och trångt tidsperspektiv. Man lever inte med evigheten för ögonen, utan alltför mycket handlar om att leva och lyckas här och nu.
Petter och jag förstår att Christian nu talar om något som han tycker är mycket viktigt. Vad blir följden av ett inskränkt tidsperspektiv?
–Utan ett evighetsperspektiv gifter vi oss snart med tidsandan, menar han. Tvärtemot Paulus förmaning (Rom. 12:2) blir vi samstämda med tiden. Vi förstår inte verkligheten sådan den verkligen är och löper stor risk att gå miste om himlen. Och har vi inte evigheten för ögonen blir drivkraften i kristet liv och arbete svag.
– Detta stora perspektiv är ofta borttappat, även där man tror sig äga det. Det är viktigt att det åter blir
levande.
KOM TILL TRO SOM UNG
Christian Braw är född 1948 och uppvuxen i Malmö, i ett hem där man aldrig talade om Gud och kyrkan.
–Mitt första betydelsefulla möte med kristen tro fick jag som ung i England, när jag hälsade på goda vänner där. Mannen i huset var kväkare och han tog mig med på en gudstjänst i detta märkliga samfund.
En kväkargudstjänst går ju till så att alla sitter och väntar på att någon ska få något av Gud att säga. Och just denna väntan gjorde ett oerhört intryck på mig. Det var ju ändå människor som tog Gud på allvar.
–Hemma i skolan kom jag sen med i den kristna skolrörelsen KGF (Kristna Gymnasist Förbundet), som i dag nog närmast motsvaras av SESG. I KGF fanns vid den tiden en ungdomsväckelse, som var högkyrkligt präglad och betydde mycket för mig.
Med tiden har Christian Braw tagit intryck från flera olika kristna traditioner. Under sin studietid var Christian och hans fru Karin medlemmar i Kristna Föreningen Filippi i Lund, som står nära de organisationer som Till Liv representerar.
– Det var en mycket öppen och positiv gemenskap. I lekmannaförkunnelsen där mötte vi en god och central kristen förkunnelse, som är sällsynt på många håll.
PRODUKTIV FÖRFATTARE
Som författare har Christian Braw skrivit en mängd böcker av vitt skilda slag. Från hans hand har det kommit skönlitteratur, psalmer, essäer, böcker som ger uppbyggelse, undervisning och reflektioner kring kristen tro och vår omvärld, böcker om ledarskap och vetenskapliga arbeten inom forskningsområdet teologins historia.
– Jag ser det som en viktig uppgift att dela med sig av det som man själv har fått se och upptäcka.
Närmast kommer en bok om mystiken hos Martin Luther, ett resultat av hans forskning.
ETT HOTAT HEM
Christian Braw arbetar som komminister i Slätthögs och Mistelås församlingar i Växjö stift. Han medger att bekännelsetrogna, både lekmän och präster, som är aktiva inom Svenska kyrkan i dag stöter på många problem.
– Men Svenska kyrkan är mitt andliga hem, även om det är ett hem som är hotat. Där har Gud gett mig en uppgift och ett ansvar. Gud vill att jag skall vara där. Många krafter skadar och bryter ner mitt hem, men det finns också krafter som gör det motsatta, reparerar och bygger upp. För detta senare skulle jag välkomna ett starkare och närmre engagemang från ert håll, både organisationer, missionsföreningar och enskilda.
– Problemen och svårigheterna löser vi inte genom att bryta oss ur, genom att byta eller skapa nya organisationer. Grundproblemet är synden. Den bär vi alla inom oss och vi blir inte av med den så lätt. Synden, som ställer mig själv i centrum – kretsar kring jag, mig och mitt – kommer snart att skapa problem och svårigheter också i en ny kyrkoliknande organisation.
Då synden är en realitet är idén om den rena församlingen en utopi.
– Mycket av svårigheterna som möter oss i kyrkan är nog prövningar som skulle leda oss till andlig mognad. Att lämna den hotade kyrkan, för att rädda sig själv, kan då i stället bädda för ett andligt nederlag, samtidigt som kyrkan lider en svår förlust. Det är nog så, att det är de svåra och jobbiga relationerna – där vi får offra något och arbeta med oss själva – som allra mest leder till andlig mognad och fördjupning.
–Vi är många som längtar efter en väckelse i kyrkan. Men för att den ska kunna få fotfäste i de breda lagren av människor som Svenska kyrkan kommer i kontakt med, så behövs där kristna som kan ta emot och vägleda väckelsen och de som väcks. Svårigheterna bör få fostra människor som kan bära väckelsen när den kommer.
RÄTT I HUVUDSAKEN
Vi lämnade så de svåra frågorna kring Svenska kyrkan och frågade Christian Braw om hur han, från sin horisont – utifrån, men ändå med viss inblick – ser på de sammanhang som står bakom Till Liv.
– Jag saknar tillräcklig insyn men tycker mig ändå ha förstått att det finns en del unga som är besvikna över ett trångt perspektiv, kanske främst hos den äldre generationen. Till de som upplever det så, vill jag därför peka på något mycket viktigt: Den äldre generationen har haft rätt i huvudsaken; man sätter Jesus Kristus i centrum och ger Skriften oinskränkt auktoritet!
– Detta är den styrka som era sammanhang bär på och som värdemässigt vida överväger det negativa som framhålles ibland.
– Förmår nu den yngre generationen göra detta rika arv till sitt och samtidigt komma ur det delvis trånga perspektivet, kan BV och dess närstående rörelser få en viktig och bestående betydelse för Kristi kyrka i Sverige och i missionsländerna.
– Och missa inte att hålla engagemanget för missionen vid liv! Först och främst för syftet att nå nya människogrupper med evangeliet, men också för att det vitaliserar på hemmaplan.
Missionsengagemanget öppnar upp och skyddar mot osund konservatism. Vilka menar du då är våra svaga sidor?
– Parallellt med missionsengagemanget skulle jag gärna se ett diakonalt engagemang. Sök exempelvis sätt att bemöta ensamheten, som är ett stort problem i dag. Missionsföreningarna i städerna skulle kunna göra mycket för de bostadslösa. Det skulle säkert bära med sig mycket positivt. Lev utgivande och tänk på att livet får sin mening i den mån det är ett liv för andra.
– Förkunnelsen är med rätta central, men ofta för smal. Första och tredje trosartikeln kommer i skymundan. Risken är att ”korset hänger i luften”. Och vad jag förstår blir inte heller andra trosartikeln allsidigt belyst, där koncentrationen nog ligger för mycket på Kristi död, medan Kristi människoblivande, himmelsfärd och återkomst sällan berörs.
FRIGÖR KRAFTER
Vi berörde också den trötthet inför engagemang som i dag märks i alla ideella folkrörelsesammanhang, också i vårt:
– Man riskerar att hamna i en verksamhetshets, i en aktivitetskristendom. Jag tror att det är viktigt att ni har mod att lägga ner en del aktiviteter för att frigöra krafter till annat sunt engagemang. Våga pröva nya vägar, men låt nya verksamheter ersätta andra. Lägg inte till för mycket nytt utöver det gamla. Så har det nog blivit ibland. Risken är då att bärarlaget blir alltför betungat.
– Det är viktigt att vi hinner med varandra och andra, att ge vänskap och själavård.
TROTSA TIDSANDAN
Till slut kommer vi in på vad de som bär kristen tro i vårt land i dag särskilt bör tänka på inför framtiden. Utifrån det vi tidigare samtalat om dröjer Christian inte med svaret:
–Våga trotsa det som ligger i tiden! Friheten gentemot tidsandan och dess värderingar är av stor vikt för att överleva nutiden. Anpassningen till tidsandan, ett alltmer försvagat evighetsperspektiv och den insmygande sekulariseringen – att man inte på allvar räknar med Gud och hans möjligheter – är de största hoten mot alla kristna rörelser i vår tid.
Efter ett par timmars intervju över en kopp kaffe med generöst tilltugg, var det så dags för mig och Petter att säga adjö till Christian Braw och tacka för ett samtal som givit oss många tankar och mycket att fundera över.
Det var med stor försiktighet som han ville delge oss sina tankar på de sammanhang som Till Liv representerar.
– Kanske en del synpunkter är lite orättvisa, eftersom jag, som sagt, saknar full inblick. Ni får pröva allt och behålla det som är gott.
Fredrik Carlsson,
teol. stud.