På lördagseftermiddagen den 24 maj hissade vi flaggan vid Falketorp Missionsgård. Vi bryggde kaffe och väntade in gästerna från Stockholm, Västervik och andra trevliga ställen i Mellansverige. Hans Jonsson inledde, och redan på eftermiddagen fick vi lyssna till härlig sång från Grundton, ungdomskören från Stockholm, vars medlemmar talade tveksam stockholmska.
På lördagseftermiddagen den 24 maj hissade vi flaggan vid Falketorp Missionsgård. Vi bryggde kaffe och väntade in gästerna från Stockholm, Västervik och andra trevliga ställen i Mellansverige. Hans Jonsson inledde, och redan på eftermiddagen fick vi lyssna till härlig sång från Grundton, ungdomskören från Stockholm, vars medlemmar talade tveksam stockholmska.
Rubriken till det första föredraget var ”Hjärttransplantationen och det nya hjärtat”. Ingvar Göth talade med utgångspunkt från Hes. 11:19–20, där Herren säger att han skall ”ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött”. Ingvar började med historia, kronologi och geografi kring Hesekiel och gick så över till avancerad hjärtmedicin på det andliga planet.
Det är Herren själv som utför transplantationen. Patienten är helt i händerna på läkaren. Hjärtfelet består i att ”från hjärtat utgår onda tankar…” Matt. 15:19. ”Hela hjärtat är sjukt”, Jes.1:4–5. Vi bör vända orden mot oss själva, mot vårt eget hjärta. Vad läser vi? Vad hör vi? Vad ser vi på TV? Hur går operationen till? Katekesen svarar på frågan: Gud ger oss sin Helige Ande, så att vi genom hans nåd sätter tro till Guds ord.
Efter en hjärttransplantation är det nödvändigt med rätt, näringsrik kost, motion och ständig medicinering. Medicinen finns i 1 Petr. 1:5 och ett bra motionsprogram hittar vi i 1 Tess. 5:16–22. ”Var alltid glada. Bed utan uppehåll. Tacka Gud…” Har du ett nytt hjärta? Lämna aldrig den frågan förrän du kan svara ja!
Efter pastasallad och sås med currysmak och därefter rast började kvällsmötet. Deltagarantalet ökade, sedan en rallytävling i grannskapet avslutats och alla vägar åter var öppna. Grundton sjöng med glädje och inspiration, och särskilt minns vi ”Det blod som Jesus göt för mig” och ”I go to the Rock”. Vi som också sjunger i kör blev imponerade av Grundtons säkerhet utan ett enda notblad och av solisterna, som trädde fram en efter annan. Att budskapet om Jesus var det centrala i sångerna var ändå det allra bästa.
Kvällsföredraget hölls av Thomas Nilsson över ämnet ”Treenigheten” med utgångspunkt från Matt. 3:13–17, där det handlar om Jesu dop. Vi fick höra om det logiska och unika i treenigheten. Vår Gud är en enda Gud i tre personer – Fadern och Sonen och den Helige Ande – utan inbördes rangordning. Vi sammanblandar inte de tre personerna och söndrar dem inte heller från varandra – de är ett gudsväsen.
Försoningen förutsätter treenigheten. Enligt kristen tro bär Sonen mänsklighetens skuld, samtidigt som Fadern på det starkaste sätt tar avstånd från all orättfärdighet. I de ”strängt monoteistiska” religionerna islam och judendomen finns ingen försoning. Treenigheten bryts, då Jesus lider för människornas synder. När verket är fullbordat blir dock treenigheten åter hel – Jesus säger: ”Fader, i dina händer befaller jag min ande.” Så får vi som tror del i den gemenskap som finns mellan Fader, Son och Ande.
Vid kvällskaffet berättade en av lägerdeltagarna om sitt arbete bland föräldralösa barn. Mannen, som tidigare varit missbrukare och suttit i fängelse, har blivit omvänd och ser nu som sin uppgift att öppna och driva ett barnhem i Kenya för barn som flytt kriget i Rwanda. En kollekt till hans arbete togs upp och vi hoppas den blir till välsignelse.
Heliga Trefaldighets dag inleddes med sången ”Helig, helig, helig” och flera uppfriskande sånger av Grundton, bl. a. ”I denna ljuva sommartid” med dalastuk.
Ingvar höll sedan föredraget ”Utvald” och utgick från texten i Joh. 15:1–19. Vi utvaldes till evig salighet i Kristus före världens grundläggning. Vi är utvalda till ett liv med honom och får i tro ta emot honom. Utvalda till ett liv i kärlek, lydnad och förvaltande – en fantastisk uppgift att växa i! Och underbart är det att Jesus just nu sitter på Guds högra sida och manar gott för oss.
Den apostoliska trosbekännelsen var nästa ämne denna sköna söndagsförmiddag. ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig…, på Jesus Kristus…, på den Helige Ande…” Vi stod upp och bekände gemensamt vår kristna tro.
Thomas tog oss tillbaka till apostlarnas tid, då många människor kom till tro på Jesus. De hade med egna ögon sett honom och följt händelserna i hans liv. Fler och fler blev övertygade och lät döpa sig till den kristna tron. Budskapet måste ut till alla! Trosbekännelsen kom till som en sammanfattning av det glada budskapet och en gränsdragning mot allt som inte hör dit. Tron på Kristus medför syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv. Detta är en verklighet som ingen människa kan ändra på. Vi behöver inte skämmas för denna tro. Var i stället stolt och glad över din Herre och Gud, så som apostlarna var!
Vi njöt sedan av en härlig sommarmiddag med lax och rabarberpaj som huvudingredienser. Med viss försening var vi sedan framme vid lägeravslutningen. Då sjöng barnen frimodigt och medryckande flera sånger, som de övat in under förmiddagen. (Mycket ”spring i bena” fanns det också hos barnen och ”efterlysningarna” blev ibland lite väl långvariga. Men roligt var det ju!) Under avslutningen sjöng vi tillsammans många lovsånger till Herren. Några av deltagarna påminde oss om hans stora kärlek och nåd. Harald Waldemarson läste missionsbefallningen och sammanfattade budskapet om den treenige Guden.
Efter kaffe med morsdagstårta skildes vi åt och tackade Gud för den rika gemenskap vi haft kring hans ord.
Birgitta Andersson, Karin Andersson och Marie Johansson