Evangelium talar inte alls om gärningar, påbjudna i Guds lag eller av människor, utan predikar och undervisar endast om den obegripliga och outsägliga Guds barmhärtighet och kärlek som han bevisat oss ovärdiga och fördömda syndare.
Då den milde och barmhärtige Fadern såg oss så nedtyngda och så fast kvarhållna under lagens förbannelse att det var omöjligt för oss att genom egna krafter befria oss därifrån, sände han sin enfödde Son i världen, kastade alla människors synder på honom och sade till honom: Du skall vara Petrus, som förnekade, Paulus, som var en förföljare, försmädare och våldsverkare, David som bedrev hor. Du skall vara den syndare som åt äpplet i paradiset. Du skall vara rövaren som hängde på korset. Kort sagt, du skall vara vad alla människor är, som om du ensam hade begått alla människors synder. Tänk därför på hur du må betala och bered dig att göra tillfyllest för dem!
Då kommer genast lagen, anklagar honom och säger: Här finner jag denne bland syndarna, ja, jag ser i honom den som tagit på sig och bär alla människors synder, och jag ser inte i hela världen någon synd utom på honom allena. Därför skall han stanna här och dö på korset. Så tränger sig lagen, anklagande och förskräckande, med all kraft på honom och dödar honom.
Genom denna Kristi oskyldiga död är hela världen renad och försonad från alla synder och följaktligen också befriad från döden och allt ont. Må var och en lära sig att förstå och stadigt i tron fasthålla att Kristus utgivit sig själv, inte för inbillade och målade synder utan för verkliga, inte för små och obetydliga synder utan för mycket stora och grova, inte för en eller annan synd utan för alla, inte för övervunna och utplånade synder utan för oövervunna, ännu härskande, starka och mäktiga synder. För så är det verkligen.
Ingen människa, inte ens någon ängel, kan utplåna en enda synd, vore det också den allra minsta. Och såvida du inte befinner dig bland dem som säger ”Jesus Kristus har givit sig själv för våra synder” och som har denna trons lära, hör, lär, älskar och tror den, så må du bereda dig på att det är förbi med din salighet och alldeles ute med dig.
Martin Luther