I vårt kära fosterland Sverige upplever vi just nu att industrin går på högvarv. Aktiekurserna stiger. Nya löneavtal sluts med flera procents löneökningar, och folket hoppas på bättre tider materiellt sett.
Har vi då rätt att leva så egoistiskt, att hoppas på nya rikedomar i tiden och att försöka öka på vårt välstånd på bekostnad av andra människor i vår omvärld? Svaret måste bli nej.
Egentligen blir vi som folk fattigare för varje dag som går. Det vilar en allt större skuld över oss. Låt mig nämna ett par exempel.Varje dag dödas 50-100 barn i vårt land för att de är oönskade. Detta sker t.o.m. i skydd av Sveriges rikes lag. Det påstås att det är varje kvinnas rätt att bestämma över om det barn som börjat växa inom henne ska få leva. Det är ett fattigt land vi lever i!
Många barn mår mycket dåligt i vårt samhälle. Stora delar av den yngre generationen får växa upp i splittrade hem, pojkar utan far och flickor utan mor. Barnen saknar goda förebilder och många gånger också någon som verkligen bryr sig om dem och älskar dem. Är inte detta delvis en följd av att det saknas undervisning som slår fast vad som är rätt eller fel enligt Guds ord?
Vi har ett rikt andligt arv, beprövat och färdigt att tas tillvara, men få människor bryr sig om att ta emot det – vårt evangelisk-lutherska arv, som Lilla katekesen ger grundläggande undervisning i. För många år sen togs katekesen bort från skolundervisningen. I dag är arvet för gammalt också för ledningen i Svenska kyrkan. De som fortfarande vill hålla fast vid Guds ord och den evangelisk-lutherska bekännelsen får räkna med att bli trakasserade och förföljda från olika håll.
Det är ett fattigt land vi lever i, men ännu finns det människor som är rika för att de lever i tron på världens Frälsare, födda på nytt genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt dem i himlen (1 Petr. 1:3‒4).
Jag har ett arv, som kan förspillas,
o, låt mig ej förspilla det!
Nils-Göran Nilsson, ordförande i MBV