Det kan omöjligen ske utan skada, skriver Martin Luther, ”om man med kallt förstånd och orena fötter liksom kliver in i Skriften som om den vore ett slags människoverk och härjar i den utan varje omdöme och utan vördnad”. Vad bör vi då särskilt tänka på när vi läser?
Det kan omöjligen ske utan skada, skriver Martin Luther, ”om man med kallt förstånd och orena fötter liksom kliver in i Skriften som om den vore ett slags människoverk och härjar i den utan varje omdöme och utan vördnad”. Vad bör vi då särskilt tänka på när vi läser?
Bibeln kom inte färdigskriven till oss från himlen. Dess tillkomst är en lång process från det att Mose skrev på Sinai berg till dess att Johannes präntade ned sina märkliga syner på ön Patmos ungefär 1 500 år senare. De som skrev var människor från olika miljöer och samhällsskikt, i skiftande levnadsomständigheter och åldrar. Där fanns kung David och boskapsherden Amos, den unge Jeremia och den gamle Johannes, förre tullmannen Matteus och rabbinen Paulus, för att nu nämna några. Var och en använde de sin av Gud givna personlighet, sin kunskap och förmåga. Det de skrev var präglat av deras värld och erfarenheter. Bibelns böcker svävar inte ovanför historien i något tidlöst vacuum.
Läser man ett stycke ur Paulus’ brev och jämför det med det som Johannes skriver i sina brev, märker man att det ligger två helt olika personer bakom. Stil, ton och ordval skiljer sig åt. De har var och en satt sin prägel på sitt verk.
Allt i Bibeln är präglat av människor och samtidigt är allt inspirerat av Gud. Hur detta gått till i detalj undandrar sig vår förmåga att utforska – inspirationen är ett under.
”Hela Skriften är Gud-andad”, som Paulus ordagrant uttrycker det i 2 Tim. 3:16. Guds Ande var med när författarna skrev, när de gjorde sitt urval, strukturerade sitt stoff och formade sina ord och uttryck. Därför blev Bibeln Guds tilltal till oss – helig Skrift. Eftersom Anden är de heliga Skrifternas inspiratör är han också deras bäste uttolkare. Han är Hjälparen som leder oss fram till hela sanningen och hjälper oss att förstå och ta emot budskapet. Därför hör bön om Anden till när vi läser.
TVÅ HUVUDDELAR – ETT CENTRUM
Den kristna Bibeln har två huvuddelar. Gamla Testamentet, som är ofullbordat och pekar utöver sig självt. Genom dess böcker går en tråd av löften och profetior om vad Gud ska göra i framtiden. Jesus och Nya Testamentet gör anspråk på att vara uppfyllelsen av dessa löften, 2 Kor. 1:20.
Centrum i hela Bibeln är Jesus Kristus, hans frälsningsgärning och det nya liv han kommer med. I ljuset av det ska allt nu läsas och förstås. Han uppfyller Skrifterna. Allt strålar samman i honom. Vi kan inte läsa GT som om han ännu inte kommit.
En viktig sak att tänka på är att Bibeln har ett frälsningshistoriskt perspektiv. Gud träder in i mänsklighetens historia, han gör sig känd för oss. Han handlar för och med oss. En relation byggs så upp och fördjupas. Det betyder att en jude i babylonsk exil på 500-talet f. Kr. kunde veta mer om Gud och livet med honom än en ur ökengenerationen tusen år tidigare. Detta av den enkla anledningen att Gud då uppenbarat mer om sig själv och sin vilja.
I frälsningshistorien finns ett antal viktiga hållpunkter: skapelsen, syndafallet, frälsningsverkets förberedande, dess genomförande och till sist dess fulländning vid tidens slut.
När Jesus ger sin missionsorder efter segern på korset, då är en ny tid kommen. Perspektivet är universellt, Guds Ande given och det är Jesus och hans bud som ska prägla Guds folk, inte Mose lag. Denna brytningstid är bakgrunden till Galaterbrevet och den häftiga diskussionen på apostlamötet i Jerusalem år 49. De judekristna hade problem med att ha nära gemenskap med hednakristna, som enligt Mose lag var orena. Av hänsyn till de judekristnas svårighet att frigöra sig från traditionens makt, beslöt man att kristna med hednisk härkomst skulle undvika bl. a. blodmat. Om detta kan man läsa i Apg. 15. Är man inte medveten om det frälsningshistoriska perspektivet, riskerar man att ta dessa tillfälliga bud som giltiga för alla tider.
SAMMANHANG
Detta för oss över till vikten av att läsa Bibeln i sammanhang. Felaktiga läror byggs ofta på lösryckta bibelord. Man måste förstå det som skrivs utifrån dess sammanhang. Det är f.ö. en regel som gäller vid läsning av all litteratur.
Ps. 82:6 ”Jag har väl sagt att ni är gudar…” som Jesus också citerar tas ibland som intäkt för en lära om människans gudomlighet. Ett studium av sammanhanget visar att orden riktar sig till domare i Israel och påminner om att de har ett uppdrag där de representerar Gud och därför inte får handla efter eget godtycke. Det understryker uppdragets höghet och ansvar och ska förstås bildligt och alls inte som en utsaga om människans gudomlighet, vilket skulle strida mot Bibelns klara undervisning.
Rycker man loss Jesu liknelse om den barmhärtige samariten i Luk. 10 från dess sammanhang, samtalet mellan Jesus och en lagkunnig jude, riskerar man att tappa bort en så viktig poäng som att samariten är en bild av Jesus.
Bibelns helhet är viktig för kristen tro och lära. ”Skrift ska med Skrift förklaras”, lyder regeln. Läser man 1 Kor. 7, kan man rent av få intrycket att Paulus nedvärderar äktenskapet. Anledningen är att Paulus svarar på konkreta frågor han fått från församlingen i Korint. Vi vet apostelns svar men inte församlingens frågor och därför får vi vissa svårigheter. Dessutom är det så, att utrymmet i brevet inte tillåter en heltäckande behandling av ämnet. Det Paulus skriver måste kompletteras med vad Bibeln i övrigt säger om äktenskapet. Bibeln motsäger aldrig sig själv.
MÅNGA STILARTER
Det hör till Bibelns rikedom att den innehåller så varierande stilarter. Där finns spännande berättelser, historia, lagsamlingar, vacker poesi, visa ordspråk, starka bilder, liknelser, profetiska visioner m.m. Alla språkets uttrycksmedel används. Denna stora spännvidd är ett erkännande åt litteraturen som konstart. Det betyder också att man måste använda sitt språksinne och läsa med känsla för ordens valör och nyanser.
HISTORIA
Mycket i Bibeln har med historia att göra, en historia som rör sig mot ett mål. Utgångspunkten är att det finns en Gud och att han griper in i historien. Han leder vår historia mot målet, som är Guds rikes upprättande. Därför är historien fylld av unika och underbara händelser och hela det kristna budskapet är väl förankrat i verkligheten.
Historieberättaren måste alltid göra ett urval när han berättar. Urvalet görs utifrån vilka faktorer berättaren anser viktigast för den historiska utvecklingen. GT:s historieskrivare utgår från att det är förhållandet till Gud som är avgörande och inte ekonomiska eller politiska faktorer. Detta lyser igenom överallt i t. ex. Kungaoch Krönikeböckerna. Detta urval betyder också att många frågor lämnas därhän och inte får något svar i texten.
Moseböckerna har grundläggande betydelse. Där finns berättelser som var för sig har stort värde, men som tillsammans utgör en större övergripande berättelse. Man har liknat den vid pärlor trädda till ett halsband. Tråden är de centrala ämnena: utkorelsen, löftet, befrielsen, förbundet, lagen och landet.
LAGTEXTER
I detta sammanhang finns lagtexterna. De gäller Israel som folk och är av olika slag. Bakgrunden är det förbund som Gud i sin kärlek ingått med Israel. Förbundet är inte något affärskontrakt utan en gemenskap, som bygger på Guds nåd och kärlek. Tro och lydnad utgör Israels gensvar, och lagen ska forma dem efter Guds vilja och göra dem användbara som Guds redskap i frälsningshistorien. Det är viktigt att observera att nåden kommer före kraven. Detta blir tydligt i 2 Mos. 20, där buden ges. Då är befrielsen redan ett faktum och Israel Guds folk. Det är inget som de förtjänat utan det är nåd.
Att göra laglydnaden till det grundläggande var ett misstag som uppstod senare. I NT blir detta ännu tydligare. Jesu gärning är det centrala. Hans död och uppståndelse har frälsande betydelse och är uttryck för Guds fria och förbehållslösa kärlek. De befallningar Jesus ger sina lärjungar ska forma dem efter Guds vilja och göra dem användbara för Gud, men det nya livet kommer inifrån genom Guds Ande och är en gåva.
POESI
Psalmerna är poesi och ger oss möjlighet att komma åt sidor av verkligheten som inte är åtkomliga genom prosan. Läs herdepsalmen, Ps. 23, och låt den poetiska kraften, de starka bilderna och det sköna språket gripa dig! Psaltaren låter oss få en bild av det inre livet hos Kristus och hos trons människor. Där finns alla stämningslägen representerade, från djup sorg till jublande glädje, från den skakande upplevelsen av gudsövergivenhet till gudsförtröstans stilla ro och frid. – Detta kan poesin förmedla.
VISHET
En del av GT innehåller vishet och ordspråk. Ordspråken handlar om sådant som gäller i allmänhet, att det oftast går väl för den som fruktar Gud, följer samvetets röst och lever ansvarigt. Men det finns undantag från denna generella regel. Detta uppmärksammar Job och Predikaren. Det finns inget sätt för människan att försäkra sig om framgång. ”Allt kan förestå henne. Ja, allt kan hända alla”, har Predikaren lagt märke till, 9:1 f. Livet går inte att sätta på en enkel formel, och likväl finns det en ordning och Gud har allt i sin hand.
EVANGELIER
Evangelielitteraturen saknar motsvarighet i världslitteraturen. Deras författare har var och en gjort ett urval ur Jesu händelserika liv. På så vis ger de var sitt porträtt av hans rika person och gärning. Syftet med det hela är ”att ni skall tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom tron skall äga liv i hans namn” Joh. 20:31. Varje evangeliebok har sin egenart. Matteus framställer Jesus främst som Israels Lärare och Profet, Lukas hans barmhärtiga hjärtelag mot syndare. Johannes låter oss komma nära personen Jesus och samtidigt låter han Jesu gudomliga herrlighet stråla fram på ett sätt som saknar motstycke. Sådana drag framträder för den som gör sig mödan att läsa en hel bok åt gången.
BREV
Breven kan ibland vara svåra att förstå, vilket beror på att vi inte har hela bakgrunden. Det finns omständigheter som författare och mottagare båda vet om och förutsätter, men som inte tydligt framgår av det som skrivs. Människor som är kunniga i Bibeln och har stora kringkunskaper kan hjälpa oss att få dessa nycklar, som öppnar breven för oss.
En bra handbok som på ett intressant sätt ger värdefulla kunskaper till Bibelns böcker är Förstår du vad du läser? av Ivan Hellström.
När det gäller att förstå själva texten och få mer detaljerade kunskaper om historiska och geografiska förhållanden, kultur och miljö, är kommentarer ovärderliga hjälpmedel. Kommentar till NT av Bo Giertz är enastående när det gäller att belysa Nya Testamentets skrifter.
TILL SIST
Man kan stöta på ”motsägelser”, sådant som inte tycks gå ihop. Då kan det vara bra att veta att många sådana löser sig efterhand som man får mer detaljkunskaper om förhållanden på Bibelns tid. Bibeln är en trovärdig bok. Den är realistisk, väjer inte för det svåra och problematiska i tillvaron och berättar öppet om framträdande gestalters misslyckanden, som Davids syndafall och Petrus’ förnekelse.
Bibeln ska läsas med öppet sinne, inlevelse och nyfikenhet. Vi har användning för hela vårt breda begåvningsregister när det gäller att ta emot dess budskap. Den har något att ge åt såväl det största snille som den enklaste människa. Viktigt är dock att nalkas denna heliga bok med en ödmjuk och förtroendefull hållning.
Viktigast av allt är att komma ihåg att i denna bok kommer Gud oss till mötes på ett personligt sätt. Han vill ha en levande relation till oss. Han vill forma våra liv, förvandla oss till sina avbilder och göra oss lika Kristus.
Lars-Åke Nilsson