Stiftelsen Svenska Folkbibelns översättning av Nya Testamentet har varit tillgänglig sedan 1996. I dagarna kommer en ny utgåva av hela Bibeln. 1917 års översättning av Gamla Testamentet har delvis reviderats och delvis nyöversatts. Till Liv har intervjuat den huvudansvarige för detta arbete, Seth Erlandsson, teol dr i Gamla Testamentets exegetik och lektor på Rudbeckianska Gymnasiet i Västerås.
Stiftelsen Svenska Folkbibelns översättning av Nya Testamentet har varit tillgänglig sedan 1996. I dagarna kommer en ny utgåva av hela Bibeln. 1917 års översättning av Gamla Testamentet har delvis reviderats och delvis nyöversatts. Till Liv har intervjuat den huvudansvarige för detta arbete, Seth Erlandsson, teol dr i Gamla Testamentets exegetik och lektor på Rudbeckianska Gymnasiet i Västerås.
Det är alltså inte hela GT som är nyöversatt. Varför inte?
– Resurser att börja från noll fanns inte. Man fick nöja sig med att revidera 1917 års översättning, som – i likhet med 1903 års provöversättning – härrör från den kommission som haft uppdraget i mer än hundra år. Man såg det som en fördel att behålla en viss anknytning till den äldre översättningen och inte ändra i onödan. Efter hand insåg man emellertid att en del avsnitt, där en – låt vara igenhållen – bibelkritik smugit sig in, måste nyöversättas. Profetiorna om Messias är t.ex. i 1917 års översättning genomgående nedtonade.
Seth Erlandsson berättar att bibelkommissionens översättare betraktade det som självklart att Mose inte kunde vara författare till Moseböckerna, utan att dessa i stället redigerats utifrån fyra yngre källskrifter. Man menade sig finna motsägelser och spänningar i grundtexten, vilka hänfördes till en ”klumpig redigering”, något man såg sig kallad att också synliggöra vid översättningen.
Många av bibelkritikens argument är i dag söndersmulade men själva grundinställningen utgör fortfarande en seg teori, som även den nuvarande bibelkommissionen (bk) omhuldar.
Får vi be om exempel?
– Fortfarande påstås det att 1 Mos. innehåller två motsägande skapelseberättelser, varav den andra skulle vara den äldre, mera naiva. Vi menar att detta är att missförstå grundtexten och blunda för hur enhetlig den är. Det finns inte mer än en skapelseberättelse. Den s.k. andra ”zoomar in” människan. Därför behövdes här en nyöversättning, som lyfter fram grundtextens enhetlighet. För att visa textens mönster har vi f.ö. också satt in nya mellanrubriker. (Grundtexten saknar kapitelindelning.)
Vi förstår att Seth Erlandsson skulle kunna ge åtskilliga exempel på textavsnitt i vilka bibelkritiken satt sina spår redan i 1917 års översättning. Han hämtar ytterligare ett ur Ords.8. Där beskrivs den evige Sonen som Guds sanna vishet. (Texten har f.ö. haft betydelse för den Nicenska trosbekännelsen.) Men 1917 bortser från den messianska beskrivningen och ansluter sig till en ariansk uppfattning genom att översätta med ”skapad”, trots att grundtexten säger att Visheten är ”född” och fanns till vid begynnelsen, före skapelsen.
– 1917 är i allmänhet onödigt ordrik. Vi har haft ambitionen att göra den nya översättningen mera kortfattad och därmed komma närmare grundtexten.
Jobs bok, får vi veta, är svåröversatt. Enskilda ord kan ha många olika innebörder beroende på sammanhanget. Det går inte bara att översätta ”som det står” utan det blir nödvändigt att låta tydliga ställen (i Skriftens helhet) kasta ljus över de dunkla. Denna princip kan inte bk följa, eftersom tanken på Skriftens enhetlighet är à priori avvisad. Att låta andra bibelböcker styra översättningen av svåra passager i t.ex. Jobs bok vore – enligt bk:s synsätt – som att låta Ferlin kasta ljus över Strindberg. – I Job 19:25 har vi översatt Goel med Återlösare. Motsvarande verb betyder återlösa, köpa tillbaka och betonar betalningen, vilket ju Skriften i dess helhet gör när det gäller Kristi återlösningsverk.
Att låta klara ställen sprida ljus över de dunkla låter som en luthersk princip. Har ni följt andra, liknande principer vid översättningen?
– Det är en luthersk övertygelse att Bibeln innehåller lag och evangelium och att det är en stor konst att upprätthålla en rätt skillnad. Förstår man inte att GT innehåller evangelium, kommer man att fördunkla och översätta oklart. Detta gäller inte minst Psaltaren med dess stora djup.
Här förhåller sig bk oerhört fri till grundtexten. Man har funnit fina for muleringar men om nu dessa saknar täckning… Psaltaren predikar om Kristi verk!
Hur har revidering respektive nyöversättning fördelats?
– De berättande texterna i t. ex. de historiska böckerna och Esters bok har kunnat revideras, medan ”teologiska tungviktare” som Psaltaren och Jesaja har krävt mera nyöversättning än bearbetning.
Erlandsson tillägger att man på flera ställen överbryggat motsägelser som tidigare översättare byggt upp. Det står t.ex. inte i 1 Mos. 27 att Jakob först välsignade Isak och sedan undrade om denne verkligen var hans son Esau. Han stod i begrepp att välsigna men sade: ”Är du…?”
I 1 Mos. 49:10 (Jakob välsignar Juda) står det att spiran icke skall vika från Juda… till dess Silo (=Messias, den rättmätige ägaren) kommer. Luther översätter: till dess hjälten kommer, medan 1917 har: till dess han (d.v.s. Juda) kommer till Silo.
Blir det många noter i den nya översättningen?
–Vi har varit ganska sparsamma med noter men varje bok förses med en inledande not med upplysningar om författaren, bokens huvudbudskap och karaktär m.m. Eftersom vi inte har någon anledning att ifrågasätta Bibelns dateringar, har rubriker och årtal satts in för att underlätta bibelstudiet.
Vidare kommer en särskild avslutande artikel om Kristus i GT. Skälet är att det handlar om kristendomens grundval. Kristus i NT är uppfyllelsen av löftena i GT. NT ligger dolt i GT. GT blir klart i NT (något som bibelkritiker förnekar och kallar för ”inläsning” eller ”övertolkning”).
– Men Kristus har rätt. Vi skäms inte för att läsa GT som Kristus och Paulus.
Eftersom alla levande språk förändras behövs givetvis nya översättningar. Görs det också språkvetenskapliga framsteg, som kan motivera fortsatt översättningsarbete?
– Det finns ställen om vilka språkvetenskapen tack vare förbättrade insikter i den hebreiska syntaxen i dag kan säga mera än tidigare. De hebreiska verbens tempus utgör en svårighet. Bk vill inte erkänna förekomsten av profetiskt perfektum. Jesaja kan inte, anser man, ha talat om framtiden med tempus för förfluten tid. Men när det står att det folk som vandrar i mörkret ”har sett”ett sort ljus, måste man skriva ”skall se”, eftersom profeten talar om den framtid som han genom Guds uppenbarelse redan ”har sett”.
Hur kommer det sig att även bibeltrogna översättare väljer olika formuleringar?
– Det är innehållet som skall översättas. Alla nyanser bör om möjligt komma med. Det är nödvändigt att översätta hela meningar (ord för ord går inte). Men ingen översättning kan bli till fullo likvärdig med grundtexten. – Därför är det också nyttigt för bibelläsare att använda flera olika översättningar. – Översättaren ställs inför olika val och gör olika bedömningar. Även läsare som kan sammanhangen ser ofta ”hur det bör vara” utan kunskaper i grundtexten. – Luther översätter oerhört fritt men har hela tiden Bibelns helhetssyn som korrektiv.
Vad tillför en personlig tro i översättningsarbetet?
– Om någon översätter en person som talar är det ju en fördel om tolken är väl bekant med talaren. Den som är förtrogen med Strindberg översätter honom bäst till franska. Vi översätter ju inte teologiska brottstycken utan Bibeln, och det är en klar fördel om översättaren brukar och lever i Ordet och vandrar med Herren, villig att lyssna och respektera att det rör sig om Herrens ord. Bk menar tvärtom att man måste hålla distans för att inte förlora i vetenskaplighet.
”Vi har den gamla översättningen och behöver ingen ny” – vad skulle du vilja svara den som till äventyrs säger så?
– Förväxla inte någon översättning med grundtexten! Det sker lätt. Kom ihåg Paulus’ ord om att signalen måste vara tydlig. Vi är befallda att gå ut i hela världen; då kan vi inte använda ett språk som bara vissa är tränade i. Våra formuleringar får inte fördunkla budskapet.
Seth Erlandsson understryker på nytt att ingen översättning – inte ens Svenska Folkbibeln – är fullkomlig.
Personligen har jag emellertid under vårt samtal blivit alldeles övertygad om att den nya översättningen är värd det största förtroende, och jag delar Seth Erlandssons förhoppning att denna bibel skall komma att läsas av många unga människor och bli till välsignelse för dem.
Intervju: Sam-Arne Nilsson