… sa Mirjam Johansson en eftermiddag i slutet av hösten när jag träffade henne, hennes mamma Kerstin Johansson och mormor Birgit Hjort, för ett samtal – för att dela vår erfarenhet, längtan och våra bekymmer kring bibelläsningen.
Vi börjar vårt samtal vid ett gott kaffebord hemma hos Birgit i hennes trevliga lägenhet – präglad av många års tjänst i missionen. Strax dukas kopparna bort och vi kommer in på bibelläsningen – och en del annat.
… sa Mirjam Johansson en eftermiddag i slutet av hösten när jag träffade henne, hennes mamma Kerstin Johansson och mormor Birgit Hjort, för ett samtal – för att dela vår erfarenhet, längtan och våra bekymmer kring bibelläsningen.
Vi börjar vårt samtal vid ett gott kaffebord hemma hos Birgit i hennes trevliga lägenhet – präglad av många års tjänst i missionen. Strax dukas kopparna bort och vi kommer in på bibelläsningen – och en del annat.
Är ni alla tre uppvuxna med att läsa Bibeln?
BIRGIT: Far läste alltid på kvällen högt för oss, både ur Gamlaoch Nya testamentet och Psaltaren – han höll på länge och vi barn låg i sängarna och lyssnade.
KERSTIN: Jag kommer mest ihåg stunderna i Addis Abeba, Etiopien, med missionärsbarnen Nilsson. Det var ingen stress och farbror Gunnar läste i följd ur Bibeln. Man förstod inte allt, och det var rätt långt, men det var en stor trygghet. BIRGIT: Vi läste även i vår familj, Martin gjorde det. Det var mest ur Bibeln men även Rosenius’ dagbetraktelser. KERSTIN: När våra barn var små läste Lasse och jag ur Barnens Bibel, det fanns bilder i den och så var den på barnens nivå. När de blev större läste de högt och deltog. Sen är det viktigt med samtal om det man läser. Det hade vi också när jag var barn – man fick ställa sina frågor.
Hur har ni det med bibelläsningen?
BIRGIT: Ja, ibland får jag dåligt samvete. Det är när jag läser mycket i andra böcker, och när jag sen ska läsa Guds Ord är jag så trött att jag får säga: ”Gode Gud, förlåt mig! Det blev inte så mycket i kväll.” Ja, sån är jag…
KERSTIN: Men det känner nog många igen sig i … Ofta har man tänkt: ”Nu ska jag få ordning på det här med bibelläsningen.” Så sätter man igång men ger upp efter en tid, och det tycker man är förargligt. Men varför är det så? Det är ju en förmån att få läsa – men det blir lätt prestige även med min bibelläsning.
MIRJAM: Det kan nog lätt bli det – och så läser man för att man har dåligt samvete. Men vad är värdefullt i Guds ögon? Gud är ju vår Far och han vill att vi ska vara glada för att vi får vara med honom, och tappar vi det, för att vi inte hinner läsa ett kapitel om dagen, då blir det lite absurt. Sen får man ändå vissa perioder kämpa med det.
På vägen hit tänkte jag på en rad ur en lovsång: ”This is my daily bread.” För mig är det min utgångspunkt, mitt dagliga bröd – då lever man av det.
KERSTIN: Ja, för mig är det som ett manna, jag behöver verkligen ett Guds ord. Jag har många favoritställen i Bibeln och det är gott. Ibland ’studsar det upp mot mig’ vissa ord. Då tar jag emot dem från Gud och låter dem sjunka in. Så kan de bära mig igenom hela veckan. Det andra sättet att läsa är att först läsa en bibeltext, sen fundera över den och så läsa förklaringen, jag följer Bibeln i dag.
MIRJAM: Jag har något som heter Segerplanen. Det låter pretentiöst, men då läser man tre avsnitt – i Psaltaren, NT och GT. Varje dag ska man egentligen hinna med allt men det har jag lämnat. Jag väljer Psaltaren på morgonen och sen på eftermiddagen försöker jag läsa något av det andra.
Jag har lärt mig att det finns Guds ’logos’. Man läser och blir uppbyggd för att man läser. Så finns Guds ’rhema’, Guds tilltal, en vers som drabbar. Då slår jag ofta upp parallellställen. Så har jag en bok där jag skriver upp sådana verser – och sen kan jag gå tillbaka till dem.
BIRGIT: Det är också givande att börja från början och läsa igenom Bibeln. Det har jag gjort några gånger. Och så jag läser mycket i Psaltaren och ber med den.
KERSTIN: Ja, det gör jag också. Sen är det bra att ha en bestämd plats. Jag har min hörna vid mitt nattduksbord och jag gör det gärna till en skön stund. Då får jag slappna av och vila, det är ingen kravfylld stund.
Ibland är det svårt att få tid att läsa – och ibland blir det väl inte av?
KERSTIN: Det är så lätt att ens självförtroende sjunker när man jämför sig med andra eller om man blir orolig inför framtiden. Guds ord är ett skydd då. Jag läste i Junia, en kristen kvinnotidning, en artikel av Anita Barker om vad Guds ord betyder: Jag är vad Guds ord säger att jag är. Jag har vad Guds ord säger att jag har. Och jag kan göra vad Guds ord säger att jag kan göra. Och alla Guds löften de tillhör mig, ja, de tillhör mig.
MIRJAM: Vissa perioder blir det verkligen ett dagligt bröd, man äter och så föds det en hunger. Jag blir beroende – och då klarar jag mig inte utan det. Men så är det inte alltid. Om det går några dagar som jag inte läser, blir jag nedstämd och vilsen. Så kommer jag till en punkt: ”Vad håller jag på med?” Jag måste ha en korrigering av mitt liv – för mig är Bibeln det.
KERSTIN: Men det är bättre att läsa även om det är torrt – Israels barn tyckte inte alltid om mannat, men de åt av det – så kan det vara för oss också. Sen inspirerar det ju mycket om man åker på läger och möten och får god undervisning.
Bibelläsning och bön hör ihop…
KERSTIN: Det är viktigt att veta att man inte tar till sig Ordet själv. Och det hänger inte på hur lång min bön är innan, men man får be: ”Gode Helige Ande, var med mig!” Sen är det ju så att Gud ser ens tankar och motiv, man kan ju inte lura vare sig honom eller sig själv med ett fromt yttre.
MIRJAM: Man kan inte bygga upp någon stämning. Det räcker att Gud är levande – jag får be att det jag läser blir betydelsefullt mig.
KERSTIN: Jag tycker att det ibland är svårt att samla tankarna när jag ber tyst. Plötsligt förbereder jag en lektion i stället. Då brukar jag be högt.
Kan man i en gemenskap fråga varandra: ’Hur har du det med din bibelläsning?’
MIRJAM: Ja, jag skulle ta det som verklig kärlek. Man får prata med sina vänner om när det är svårt – men också berätta det som är positivt.
KERSTIN: Det är kanske mer naturligt i en studentmiljö. Ibland tycker jag det kan vara svårt om man vill samtala, alla vill inte…
MIRJAM: Men ibland tänker vi att andra inte vill prata om det och så har vi det som förevändning.
BIRGIT: Ja, vi har våra egna föreställningar om vad människor ska tänka… Det kan jag uppleva när jag är i missionshuset. Om man vill kan man gå fram och få förbön. Det har jag inte haft mod till. För då tänker jag att andra tänker: ”Men vad är det nu med Birgit?” Jag är inte så modig nu som när jag var ung. Jag önskar att jag vore det och jag ber om det. Vad folk tänker borde ju inte hindra en.
MIRJAM: Nej, som tiden är har man inte råd att bry sig för mycket om vad folk tycker. Det behövs modiga personer, i alla generationer, som tycker att Gud är viktig och vågar gå hans väg. Vi behöver andliga fäder och mödrar som kan inspirera och vara föredömen.
KERSTIN: Sen är det viktigt att läsa Bibeln tillsammans med andra, i en bibelstudiegrupp, det ger så mycket. Man undervisar och uppbygger varandra.
Vad mer är viktigt när det gäller bibelläsningen?
MIRJAM: Vi behöver också ta emot bibelordet och praktisera det, det känns som nästa steg. T.ex. orden om att man ska skydda främlingen och änkan och den faderlöse – det får jag ta till mig. Känner jag några sådana? BIRGIT: Ja, här är en änka …
MIRJAM: Gör bibelordet konkret och låt det leda till handling. Då tror jag Bibeln blir mer levande och landar i vardagen. Man testar och det händer något.
KERSTIN: Ja, jag läser gärna i Apostlagärningarna. Det händer mycket där, och det blir en längtan att få se mer av detta också i min egen vardag. Allt som händer där kan hända i dag också! Andra böcker man läser lägger man undan, men vad spännande att man inte blir färdig med Bibeln, det finns alltid mer att få!
MIRJAM: Det är viktigt att man håller Ordet högt, inte lägger till eller tar bort något. Man får ställa sina frågor men får någonstans ändå, när det är svåra frågor, falla ner inför Gud…
EVA ANDERSSON, Redaktör, Lund