”Allt” är ett ord med stora anspråk. Det handlar inte om ”det mesta” eller ”det stora flertalet”. Inte ens 99% är tillräckligt. Det gäller 100%! Om man kan visa upp ett enda exempel på motsatsen, så gäller inte ordet”allt” längre.
”Allt” är ett ord med stora anspråk. Det handlar inte om ”det mesta” eller ”det stora flertalet”. Inte ens 99% är tillräckligt. Det gäller 100%! Om man kan visa upp ett enda exempel på motsatsen, så gäller inte ordet”allt” längre.
Gud beskrivs ofta med ord som bygger på ordstammen ”all”. I Luthers Lilla katekes omtalas Gud som” allestädes närvarande, allsmäktig, allvetande och allvis”. Det är inga små anspråk utan mycket djärva utsagor. Kan du finna en plats på jorden där Gud inte är, så är han inte allestädes närvarande. Kan du finna någon eller något som är starkare än Gud, så skjuts ordet ”allsmäktig” i sank. Men Bibeln och erfarenheten är full av vittnesbörd om att det är sanning.
David skriver i Ps.139: ”Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? For jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.” – Gud är allestädes närvarande!
Paulus skriver: ”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller väldigheter, varken det som nu är eller det som komma skall, varken någon makt i höjden eller djupet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus vår Herre.” Rom. 8:38‒39. – Gud är allsmäktig!
Och ytterligare från Ps.139: ”Dina ögon såg mig, när jag ännu knappast var formad, alla mina dagar blev uppskrivna i din bok, de var bestämda, förrän någon av dem hade kommit. Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, o Gud, hur stor är inte deras mångfald!” – Gud är allvetande och allvis!
Listan på exempel kunde göras längre, men låt oss i stället se att Gud inte bara är allt, han ger också allt. Paulus skriver till Timoteus om ”Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla”. 1 Tim. 2:5. Här kommer ordstammen ”all” igen. Det var inte bara för judarna, hans egendomsfolk. Det var inte bara för de fromma och lyckade. Nej, det var för alla han gav sig till lösen. Oavsett vilket folk en människa tillhör, vilken gud eller avgud hon dyrkar, vilket rykte eller brottsregister hon är belastad med –Jesus gav sitt liv till lösen för den människan. ”Alla” betyder inte det stora flertalet eller 99%. Det betyder alla, utan undantag.
Och dessa alla vill han inte bara upprätta, så att de precis klarar sig,utan han vill ge dem överflödande gåvor. Han är inte sådan att han säger – vilket vi så ofta gör – att nu får udda vara jämnt, men se till att sköta dig nästa gång. Nej, Gud öppnar sina rika förråd och låter sina gåvor flöda över oss. Paulus skriver: ”Och min Gud skall ge er fullt upp av allt som ni behöver, ur sin härlighets rikedomar, i Kristus Jesus.”Fil. 4:19.
Det är som om alla fördämningar brister. Hans kärlek driver honom och den har ingen gräns. ”Fullt upp”– bägaren fylls till brädden, och så snart du tömt den fyller han i mer.”Han låter min bägare flöda över”,läser vi i den kända herdepsalmen.”Allt som ni behöver” – inte bara våra andliga behov utan också våra behov av mat, bostad, kläder, medmänniskor och annat vi behöver som människor.
Var kommer då allt detta underbara ifrån? Jo, Gud hämtar det ”ur sin härlighets rikedomar”. Hans förråd äro ändliga och outtömliga. Men framförallt, de har sitt centrum ”i Kristus Jesus”. Han är begynnelsen och änden, alpha och omega – allt! Han var med i begynnelsen hos Gud när världen skapades, han kom till jorden för att ge sitt liv till lösen för alla, han ska en gång komma åter och sätta punkt för denna världen och dess härskare. I honom – Jesus Kristus – får vi leva, ta emot hans överflödande gåvor och föra hans evangelium vidare till dem som ännu inte tagit emot det. Honom tillhör all ära och allt lov i evigheters evighet, amen.
Per Runeson, universitetslektor, Lund