Han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. Luk. 24:25–27.
Två män vandrar modfällda och bedrövade från Jerusalem mot Emmaus uppståndelsedagens eftermiddag. Det som hänt den senaste veckan är för dem helt ofattbart. De hade följt och satt sitt hopp till Mästaren från Nasaret, ”en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket”. Han hade botat sjuka, uppväckt döda och mättat stora folkskaror med endast några få fiskar och några bröd. När han några dagar tidigare ridit in i Jerusalem hade han blivit hyllad som kung av en stor folkskara, som brett ut mantlar på vägen och i sin glädje högljutt prisat Gud för alla de kraftgärningar de fått se.
Men allt hade blivit så fruktansvärt förbytt. Översteprästerna och rådsherrarna hade utlämnat Mästaren till att dömas till döden och korsfästas. Nu var han död, som de hade trott på, fäst sitt hopp vid och litat på. Allt var slut. Inte undra på att de går nedtryckta av sorg.
En tredje man, som de inte känner igen, slår följe med dem, ivrigt lyssnande till deras samtal. När han frågar vad de samtalar om, stannar de upp och säger bedrövade: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” ”Vad då?” undrar främlingen och erbjuder dem därmed att tala ut och lasta av sig alla sina bekymmer.
Nu sker något märkligt. Jesus säger inte till dem: ”Vad är det med er? Ser ni inte? Det är ju jag!” I stället påminner han dem om Skrifternas ord och förebrår dem för att vara oförståndiga och tröga till att tro allt som profeterna sagt. Det som hänt med Jesus är förutsagt och beskrivet i alla Gamla testamentets skrifter. Mästaren håller nu ett sådant bibelstudium att deras hjärtan blir brinnande i dem. Han ger deras tro en grund som är fast, även då de inte kan se honom med sina fysiska ögon. Det är i Ordet Jesus ger också oss brinnande hjärtan, levande tro.
När Jesus sedan, innan han försvann ur deras åsyn, bröt brödet och räckte det åt dem, öppnades deras ögon och då kände de igen honom. Nu förbyttes all ängslan och oro i stor glädje. De fick nytt mod och nya krafter. Nu måste de omedelbart meddela de andra lärjungarna den stora nyheten: Jesus lever! Trots natt och mörker skyndar de tillbaka till Jerusalem, där de finner de elva och de andra lärjungarna samlade och får höra dem säga att Herren verkligen är uppstånden och har visat sig för Simon. En liten stund med Jesus, o, vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt. När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus, och allt förändrar sig.
Harald Waldemarson, predikant, Vikbolandet