Varje gång vi samlas till gudstjänst har sången och musiken en stor betydelse. Fortfarande är Lina Sandells sånger levande inom svensk kristenhet. I MBV:s sångbok Lova Herren är nästan en fjärdedel av sångerna skrivna eller bearbetade av henne. Vem var hon?
Varje gång vi samlas till gudstjänst har sången och musiken en stor betydelse. Fortfarande är Lina Sandells sånger levande inom svensk kristenhet. I MBV:s sångbok Lova Herren är nästan en fjärdedel av sångerna skrivna eller bearbetade av henne. Vem var hon?
”Det kära Fröderyd”, eller ”Fröjderyd”, som Lina Sandell ofta benämnde sitt hem och sin uppväxtmiljö, ligger i Småland, c:a sju mil norr om Växjö. Det är ett naturområde med åker- och skogsbruk. Under förra seklet hade socknen 1 500 invånare mot i dag drygt 300. Då var Fröderyd en metropol och prästgården centrum för kulturlivet.
OMGIVEN AV VÄRME OCH LIVFULLHET
Fadern, Jonas Sandell, kom från Lenhovda, uppvuxen i fosterhem i Karlskrona. Han fick möjlighet att studera i Växjö och Lund och prästvigdes 1813. Under inflytande av Arndts och Speners skrifter erfor han en sann omvändelse och blev sedan själv, inspirerad av herrnhutismen, en andlig vägledare. 1818 gifte han sig med prästdottern Fredrica Engstrand, och makarna flyttade 1831 till Fröderyd, där Jonas var verksam som kyrkoherde och där Carolina Wilhelmina föddes den 3 oktober 1832 och växte upp tillsammans med fyra syskon.
Prästgårdsmiljön präglades av intensitet och livfullhet. Gård med tjänstefolk, pigor och drängar, boskap i mängd. Besökande sockenbor i varjehanda ärenden. Kulturliv med gäster som Växjö-biskopen Esaias Tegnér, missionsledaren Peter Fjellstedt, tidigare verksam i Indien och Turkiet, domprosten i Göteborg Peter Wieselgren och häradshövding Th. H. Odencrantz från Torpa.
HELAD FRÅN SJUKDOM
Lina själv betecknades som klen under sin barndom. Därför slapp hon att vara med i hushållsarbetet och tillbringade i stället den mesta tiden med fadern. Rikt begåvad lärde hon sig tidigt att läsa. Katekesen kunde hon vid åtta års ålder utantill. Engelska, tyska, franska, latin och grekiska var språk som hon tillägnade sig. Fadern och pastorsadjunkten var hennes lärare. Hon kom också att avlyssna många intellektuella och andliga samtal som fördes i det hus som var inrett för arbete och representation.
En kulmen i barndomsupplevelserna var hennes långa sjukdom. Hon var sängliggande under ett och ett halvt år. Men den söndag då Jonas Sandell predikade över texten om Jairi dotter, läste Lina i sin ensamhet texten i hemmet där hon låg. Genom att ta emot Guds helande kunde hon själv resa sig och klä sig och var uppe när familjen med följe kom hem från kyrkan. Detta Guds ingripande blev en stor och helig händelse för Lina, som då var tolv år gammal.
BÖRJADE SKRIVA REDAN I UNGA ÅR
När Lina var sexton år konfirmerades hon. Brev vittnar om hur tron mejslas fram bland djup och mörker till konfirmationsdagens fulla mognad, då hon ger uttryck för sin totala överlåtelse till Kristus. Redan som barn började Lina Sandell uttrycka sig i diktens form. Födelsedagshyllningar till familj och släkt, naturlyrik. Ofta satt hon uppe i ”Yggdrasil”, den redan då 150-åriga almen på Fröderyds prästgårdsplan. Här infann sig inspirationen. Från hennes unga år finns åtskilliga dikter, som visar vad som redan då var hennes huvudteman. Här ett exempel ur dikten ”Tröst i lidandet”, som hon skrev en tid efter konfirmationen:
När livets kval vill trycka själen neder
och mödor och bekymmer möta här,
med hopp till Gud, om kraft jag honom beder,
och lindring i min smärta han beskär.
Så god, så kärleksfull är Herren,
om än han prövar oss i sorg och nöd,
så är han likväl aldrig från oss fjärran.
När vi är svaga så är han vårt stöd.
Melankolin, kampen, hemlängtan blandas med trosvisshet, tillit och innerlig gudsförtröstan. Sången ”Guds barns trygghet” skrev Lina Sandell omkring 1850, i följande första version:
Tryggare kan ingen vara
än de trognas lilla skara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.
Ej så trygg för ondskans pilar
Mose i sin kista vilar,
Noak ej i arken, medan
syndafloden härjar redan.
Sina år som ung kvinna tillbringade Lina i prästgårdshemmet eller hos en syster och hennes man, som också var präst. Korrespondens, resor och sammanträffanden med olika personer var ingredienser i tillvaron i en tid som präglades av fattigdom och strävsamhet men också av en växande rörlighet i samhällsliv och kyrka, något som också familjen Sandell fick uppleva. För Lina var det en produktiv tid. Hennes sånger började publiceras, till att börja med anonymt.
Det var en plötslig och stor tragedi när fadern sommaren 1858 omkom i en drunkningsolycka på Vättern. De var tillsammans på väg att besöka Wieselgren i Göteborg. I brev uttrycker Lina sin sorg i form av både betraktelser och självbekännelse. I detta skede skriver hon:
Ditt namn är en utgjuten salva, som helar
och stillar och läker min sargade själ…
(En första vers är tillagd och återfinns som nr 34 i LH.)
Kontakterna hade blivit allt tätare med väckelserörelsen, dess förgrundstestalter och dem som var publicistiskt verksamma och Linas författarskap växte. Hennes sånger publicerades i Andeliga Sånger, utgiven av B. Wadström och Pilgrimssånger, utgiven av bröderna G. och P. Palmquist. De tonsattes och sjöngs ofta av Oscar Ahnfelt och mötte stort gensvar i folklagren.
Att en kvinna utövade författarskap var under 1800-talet ytterst sällsynt. Emellertid hade Lina tagit intryck av bland andra Fredrika Bremer och hon stod i nära kontakt och korrespondens med vänner som Aurore Storckenfeldt i Jönköping. Vännen och häradshövdingen Th. H. Odencrants blev en biktfader och rådgivare.
Sommaren 1861 blev Lina av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen kallad till att i Stockholm vara verksam som publicist. Första tiden bodde och arbetade hon på Brunkebergs hotell. Senare fick hon hyra ett rum hos en fru Hammarstedt, ett rum ”fyra trappor upp, trevligt, med den härligaste utsikt med bl.a. slottet och fem kyrkor”.
Väckelsefolket brukade efter gudstjänsterna samlas i varandras hem till bibelstudier, bön och samvaro, där även debattens vågor kunde gå höga i fråga om nya teologiska riktningar och betoningar. Livet och arbetet i väckelseerans Stockholm bjöd på rika tillfällen till samvaro med personer som C. O. Rosenius, P. Fjellstedt, P. P. Waldenström och W. Rudin.
En intensiv period av arbete följde. Den första stora uppgiften var slutredigering av Pilgrimsharpan. 1865 påbörjades Korsblomman, en årskalender, som Lina skrev och redigerade alla åren fram till 1902. I denna publicerades många av hennes sånger för första gången, t.ex. de kända:
Bred dina vida vingar,
o Jesu, över mig!
Och låt din lilla kyckling
få gömma sig i dig!
Bliv du mitt allt i alla,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva blott på nåd!
(Denna första version är dock skriven i ett brev fem år tidigare.)
En dag, ett ögonblick i sänder,
vad tröst evad som kommer på!
Allt vilar uti Herrens händer,
vi skulle jag väl ängslas då?
Han, som har mer än modershjärta,
han giver ju åt varje dag
dess lilla del av fröjd och smärta,
av möda eller av behag.
Lina var också en framstående författare för barn. Hennes produktion är stor i tidningar som Berättelser för Söndagsskolan, där b.la. Swarta Sarah publicerades. En kalender för barn, Korn åt små fåglar, utkom årligen 1866‒1902. Barnens Tidning 1877‒91, Barnens Vän, Lilla Esthers Söndagsbok, Missionssånger för Barn – listan kan göras lång.
Stadsmissionären är en av de mer kända publikationerna. Vägmärken är en andaktsbok för året. Vidare skrev Lina flera nya sånger för Sionstoner 1989.
Lina var också betydelsefull som översättare av sånger och litteratur från både engelskan och tyskan. Dessa texter blev ofta även inspirationskällor till egna alster.
GIFTERMÅL MED OSCAR BERG
Under sin första tid i Stockholm levde Lina ogift men så småningom kom hon att träffa grosshandlare Oscar Berg. Denne var sju år yngre än hon, och till att börja med var det omsorg om hans andliga väl som förde dem samman. När intresset stod klart från Oscar Bergs sida blev det en andlig kamp för Lina att närma sig äktenskapet. I maj 1867, när hon var 35 år, stod emellertid bröllopet. I en närmare krets av släkt och vänner firades högtiden i Hökabergs prästgård i Småland. Så mycket om makarnas förhållanden har man inte kunnat se i hittills känd korrespondens. Men av det som finns framgår det att Lina trivdes väl med att nu ha ett eget hem i centrala Stockholm.
Oscar Berg var handelsman, dessutom en flitigt anlitad talare och predikant. Han var även verksam i nykterhetsrörelsen och var Svenska Nykterhetssällskapets direktör under tio år. Även han publicerade ett flertal skrifter. Under ett par perioder var han riksdagsledamot, både i första och andra kammaren. En tid var han generalkonsul. I detta societetsliv hade Lina och Oscar Berg också nära kontakt med kungahuset.
Prinsessan Eugénie var Linas förtrogna och gemensamt var de involverade i mycken välgörenhet i Stockholms stad.
Lina och Oscar hade själva inga barn. Men i början av 70-talet, när Linas syster Thilda hade dött, tog paret hand om tre av hennes tretton barn och lät dem växa upp i det bergska hemmet.
Intresset för mission var under alla åren stort. I slutet av 1860-talet blev Oscar Berg kallad att för ett missionsprojekt fara med handelskepp till Östafrika. Till Linas lättnad lades dock projektet ned.
Det välbeställda hemmet genomgick en förändring i början på 1890- talet, då lågkonjunktur drabbade staden och riket. I sina handelsförbindelser hade Oscar Berg i välgörenhetsnit skrivit på alltför många borgenskontrakt och gick i konkurs t.o.m. med fängelsestraff. Det var en svår och tragisk tid för familjen Berg, även om den inte satte märkbara spår i Linas författarskap.
Sången Jag är en gäst och främling började för Linas egen del aktualiseras alltmer. Vintern 1899 besvärades hon av en långvarig influensa, som bröt ned hennes krafter. Krafterna avtog successivt och den 27 juli 1903 dog hon. Knappt tre månader senare avled Oscar Berg, som hade både cancer och diabetes. Deras liv kom till ett jordiskt slut men Linas sånger – de lever i mångas hjärtan, de sjungs i gudstjänster av många slag i vårt land och utomlands, översatta till många andra språk.
Förlora ej korset ur sikte,
så ljuder det varnande ord
bland bruset av tusende röster
och stormarnas dån på vår jord.
Var dag du begynner din vandring,
tag med dig det ordet på nytt:
”Förlora ej korset ur sikte”,
tills natten för evigt har flytt.
Ann-Mari Wiberg journalist, Vetlanda
Källor: Intervjuer med teol. kand. Sofie Walter i Ramkvilla, som bedriver forskning kring Lina Sandells liv och författarskap och Nils Liedholm, Intendent vid Lina Sandell-gården i Fröderyd.
Litteraturhänvisning: Lina Sandell av Oscar Lövgren, Gummessons Bokförlag 1965. Lina Sandell, levnadsteckning av Sigrid Storckenfeldt, Evangeliska Fosterlandsstiftelsens Bokförlag, 1948. Sandells i Fröderyd av kh Josef Imberg, BV:s Julkalender 1964. Blott en dag av Nils Sundgren, Moderna Läsare, 1974. Flickan i trädet av Anne Nilsson, LT:s förlag 1985. Vägmärken av Lina Sandell, Evangeliska Fosterlandsstiftelsens Bokförlag, 18:e uppl 1968. Lina Sandell – Et dikterliv til Herrens ære av Astri Valen-Sendstad, Lohses Forlag, Danmark, Lunde Forlag, Oslo 1995.