Målet i sikte – eller hur ser ditt framtidshopp ut?

Den kristna gruppen verkar sammansvetsad och förväntansfull. Man seglar över tidens hav. Fartygets namn är Evangelium och det tillhör Frälsarens kungliga linje. Destinationsort: Det nya Jerusalem. Kapten ombord: Jesus Kristus. Passagerarna, som utgörs av frälsta syndare, har fri tillgång till allt som behövs under resans gång. Tidvis blåser det full storm, men fartyget kan aldrig lida skeppsbrott. Målet är i sikte. Alla står på övre däck med förväntan i blicken.

Matbordet i hemmet står dukat efter mötet i missionshuset. Hos gästerna märks lite efterdyningar från dagens predikningar. Något har tydligen fastnat.

De närvarande är rörande eniga: Jo, Jesus kommer snart tillbaka. Målet är snart i sikte. En summering av 1998 års händelser i världen får tidstecknen att framträda tydligare. Naturkatastroferna har krävt 32 000 människoliv och vållat skador för 720 miljarder kronor. Miljoner har blivit hemlösa. Bara i Mellanamerika dödade orkanen Mitch 11 000. I Kina svämmade Yangtze- floden över. Många omkom och 223 miljoner kineser tvingades lämna sina hem. 240 miljarder blev notan efter den förstörelsen. I Bangladesh sattes två tredjedelar av landet under vatten och 30 miljoner människor blev tillfälligt hemlösa.

Och sen – ondskan i världen! Håller den på att krypa innanför skinnet på de kristna också? Klarar vi av att inte påverkas av miljön? Frågorna runt matbordet fortsätter.

Vad händer i kristenheten? Får man behandla Gudsordet hur som helst? Håller vi på att mer och mer trubbas av och ge upp den ena posteringen efter den andra?

Så kommer slutklämmen i samtalet: Vi vet att Jesus snart kommer tillbaka. Är det ett glatt budskap för oss? Väntar vi honom? Sjunger vi hemlandssånger? Någon inskjuter ärligt och uppriktigt: Min hemlängtan är det inte mycket bevänt med. En annan tillägger: Jo, när sjukdom och prövningar tillstöter, blir jorden ett främlingsland. En tredje tycker att det ska bli en befrielse att slippa synden. Vakna en morgon utan synd.

Så leds samtalet in i självprövning och rannsakan. Det kan man tacka Guds gode Helige Ande för. Han är oumbärlig.

Det var han även för Paulus när denne skrev: ”Inte som om jag redan ägde det eller redan vore färdig. Jag jagar efter det och försöker gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus. Bröder, jag menar inte att jag själv redan har gripit det. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och jagar mot målet, mot segerlönen, som Gud kallat mig till däruppe, i Kristus Jesus” Fil. 3:12‒14.

Låt oss stanna upp för två aspekter i dessa apostelns ord: rörelse och målmedvetenhet.

”Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och jagar mot målet, mot segerlönen, som Gud kallat mig till däruppe, i Kristus Jesus.”

RÖRELSE MOT MÅLET

Den unga flickans vittnesbörd var mycket kort, men det gjorde likväl ett starkt intryck på hennes kamrater: ”Jesus har frälst mig. Amen.” Livet med stort L hade börjat under det löfte som lyder: ”Han som börjat sitt goda verk i er, han skall också föra det till fullbordan, fram till den dag då Kristus Jesus kommer” Fil. 1:6.

En sann kristendom är i rörelse mot målet – himlen. Det betyder att vi inte kan slå oss till ro under resans gång utan med Paulus måste sträcka oss efter det som ligger framför oss.

Är du i rörelse mot himlen? Aposteln liknar i 1 Kor. 9:24‒25 sig själv vid en idrottsman: ”Vet ni inte att fast de som löper på banan allasammans löper, så är det bara en som vinner priset? På det viset ska ni löpa, så att ni vinner. Men var och en som tävlar, han får leva återhållsamt på alla vis – idrottsmannen för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att få en oförvissnelig.”

Paulus vill ingjuta en hälsosam fruktan och vaksamhet. Tänk, om jag missar målet – himlens salighet! Ägnar vi som kristna samma iver åt löpandet som en tävlande som vill vinna? Lika litet som en idrottsman kan leva hur som helst, kan en kristen göra det. Det fordras återhållsamhet. Man är tvungen att avstå från en hel del här i världen. Återhållsamhet är en Andens frukt – en viktig påminnelse i vår tid, när människor ägnar sig åt frigörelse och ohämmad njutningslystnad. Avhåller vi oss från allt som är tvivelaktigt eller syndigt, allt som vill hindra det kristna livets rörelse framåt? Får Jesus en allt större plats i våra liv?

Trons riktning är framåt i Jesu namn. Vi får glömma det som ligger bakom, säger Paulus, för att sträcka oss mot det som ligger framför oss. Se dig inte tillbaka! Det gör bara löparen trött och ängslig. Ha i stället blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare!

MÅLMEDVETENHET

”För min del löper jag inte i blindo /inte utan att ha målet i sikte/”, bekänner Paulus. Han jagar – inte mot något ovisst mål – utan mot Guds stad, det nya Jerusalem och mot segerlönen, ”Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus”.

Guds sanna barn kan säga: ”Vi har inte till ögonmärke det som syns utan det som inte syns. Det som syns, det varar en tid, det som inte syns, det varar i evighet” 2 Kor. 4:18.

När jag var barn brukade vi vintertid gå över en närbelägen sjö. Om det låg snö på isen, kunde vi kolla in hur rakt vi gått. Det blev allt bukter än hit och än dit. Men så kom vi på att ta något ögonmärke, t. ex ett träd på andra sidan sjön, och hela tiden ha blicken fäst vid det. Då blev kursen genast rakare. Vi hade ett mål i sikte.

Låt oss göra som Mose – vandra med den Osynlige liksom för ögonen! Det är så oerhört viktigt att ha det himmelska målet i sikte dessa sista dagar, innan Jesus kommer tillbaka.

Bibelordet är målinriktat och visar oss den rätta kursen. Det ger oss ett trygghetens hopp, som är förankrat i Jesus Kristus. Vi har allt att vinna och ingenting att förlora. ”Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst” 2 Tim. 4:8.

Ove Bengtsson predikant, Örkelljunga