I Guds ords tjänst

Fride Månsson, Ängelholm, avslutar sitt ordförandeskap i Åhus Missionsgårds
styrelse med att intervjua det nya föreståndarpar som tillträder tjänsten i sommar.

Ge Herren ära, förkunna hans lov i havsländerna. Jes. 42:12.

När profeten talar om ”havsländerna” menar han nog främst andra områden än landet vid Åhus. Men också där vill Herren att hans lov skall sjungas. På Åhus Missionsgård i havslandet vill vi ge Herren äran och sjunga hans lov.

Det vill vi, därför att hans rike finns också där, och vi får predika Guds ord och sjunga hans lov till liv och salighet för alla som kommer dit. Och det är rätt många som hör undervisningen där – mer än 3 000 personer under c:a 200 verksamhetsdagar årligen. Missionsgården firade tioårsjubileum 1998, och Arthur och Ingrid Einarsson har sedan 1989 varit gårdens föreståndarpar. Nu är det så att åren går. Vi behöver inte göra det minsta för att hjälpa till – endast följa med. Och detta gör att Arthur går i pension i sommar. Ingrid stannar kvar som husmor och har en bra bit kvar till pension. Tack för det! Tack, Ingrid och Arthur, för all er omsorg!

Styrelsen har fått söka en ny föreståndare, som är lämplig att fortsätta arbetet. Det har skett under ihärdig bön om Guds ledning. I full förtröstan härom har styrelsen fått svar, som gör dess ledamöter trygga och vissa. Och svaret heter Thomas Nilsson, Stockholm. Hans fru heter Kristina, och paret har tre barn. Hur skall nu detta bli? Jo, det blir nog bra!

För att Till Livs läsekrets och alla som kommer till Åhus Missionsgård ska vara lite bekanta med dem innan de tillträder tjänsten den 1 augusti, har vi – Thomas, Kristina och jag – talats vid om de nya uppgifter som väntar.

 

TILLBAKA TILL SKÅNE

Thomas säger sig vara stolt över att vara född skåning. Det kan jag förstå! Han är född i Lund 1962 och kom till Stockholm 1976. Föräldrarna är de inte helt obekanta Sam-Arne och Inga-Lill Nilsson.

– Det var svårt att slå rot i Stockholm, berättar Thomas, och tankarna har ofta gått söderut. Jag har nu varit lärare på högstadie- och gymnasienivå i två år, och det blir lite band att slita bland kolleger och elever.

Kristina är sedan några månader husmor på Betlehemskyrkans Café Utsikten. Tidigare har hon i flera år arbetat som barnskötare på dagis.

– Jag är född i Höganäs och har bott på Missionsgården Strandhem i fem år, säger hon.

– Det måste vara en merit att vara missionsgårdsbarn, inflikar jag. Kristina håller med om det och berättar att hennes föräldrar Olle L. och Kerstin Nilsson efter de fem åren flyttade till Boalt några kilometer nordväst om Örkelljunga.

Thomas och Kristina träffades på Strandhems Bibelskola. Den har välsignelse med sig på många sätt.

 

INFÖR NYA UPPGIFTER

–Hur går era tankar nu? –Vi har bett till Gud och väntat på hans ledning. Kallelsen till Åhus ligger i linje med vår önskan att få komma till Skåne igen. Vi vill gärna plantera våra barn, Joel och Alfred, snart sju, och Edvin, nästan tre år, där det finns god verksamhet och gemenskap med andra barn och ungdomar. Thomas är predikant sedan 1989, kallad av MBV och ELMsv och har varit KUS:s ungdomssekreterare i Mellansverige. Han tror sig ha fått fylla en uppgift i Stockholm och känner ansvar för verksamheten där.

– Men Gud får bestämma och nu har han visat en ny väg. Kristina instämmer:

– Vi har pratat mycket om att flytta söderut, kanske mest Thomas. Visserligen har jag tänkt att vi nog inte skulle kunna bo öster om Hässleholm, men detta har känts så tillrättalagt att vi vill flytta nu. Jag har många vänner i Stockholm och dem vill jag gärna behålla kontakten med, tillägger hon med övertygelse och fortsätter:

– Jag tycker om att baka och laga mat och vill gärna arbeta tillsammans med andra. Jag gillar att arbeta!

– Det kommer säkert att uppskattas av styrelsen, vågar jag påstå och undrar: Hur blir mötet med alla nya människor och uppgifter?

 

EN ÖPPEN PLATS FÖR MISSION

– Det räcker inte med tomma artighetsfraser, svarar Thomas. Det är viktigt att människor blir bemötta öppet och ärligt, så att de får förtroende för oss och känner omsorgen. Vi vill se vår uppgift som något av herdevård och leva oss in i (Thomas upprepar det uttrycket) familjers, ungdomars, predikanters, deras fruars och de äldres värld.

– Vi försöker, säger Thomas frimodigt. Vi vill gärna att Åhus Missionsgård även i fortsättningen ska vara en öppen missionsgård. Han lägger betoningen på mission med syftet att nå människor med evangelium om Jesus Kristus, särskilt dem som inte är så vana att höra om honom.

– Hur vill du att budskapet från predikstolen ska vara?

– Ett klart evangelisk-lutherskt budskap, där Guds ord är högsta auktoritet. Jag har själv som ung fått frid med Gud genom det. Jag vill gärna att andra ska få göra samma erfarenhet. Och växa i nåden, tillägger Thomas. Vi ska fortsätta att använda dem som talar i bibeltrohet och bär fram en förkunnelse som Guds Ande kan bekänna sig till. Vi har många predikanter. De är välkomna!

Kristina och Thomas delar samma tro. Vilken stor nåd med ett sådant äktenskap!

 

ATT TA EMOT STAFETTPINNEN

– Hur tror ni det går att komma in i arbetet?

– Jag har lärt känna Arthur i olika sammanhang, betonar Thomas. Vi sitter båda i MBV:s styrelse. Jag är glad att han bosätter sig i närheten (inom Åhus). Bra med en mentor och rådgivare. Arthur kan mer än jag, och jag respekterar hans erfarenhet och vill gärna använda mig av den. Han har lovat att hjälpa mig och ge allt stöd han kan. Det är jag mycket glad för!

I synnerhet nu i övergången, när det blir jag som skall ta ansvar för verksamheten.

Kristina ska enligt överenskommelse och styrelsebeslut ha tjänst på deltid.

– Det passar mig bra med deltid, och Ingrid och jag får gå igenom hur vi ska fördela arbetet. Det blir nog bra, det är Kristina övertygad om.

 

ATT SÅ PÅ EN FÖRHOPPNING

– Hur ser framtiden ut, andligt sett?

– Sverige blir mer och mer avkristnat. Värderingar förändras snabbt. Vad är kristen etik, moral, samlevnad? Det kunde säkert vara bra med studiecirklar i kristen tro, menar Thomas. Vad är kristendom? Det behöver klart definieras. Och vi behöver fråga oss själva t. ex.: Handlar vi rätt i vårt arbete? Är vi sunt självkritiska? Förstår vi hur kristna ungdomar har det i mötet med den sekulariserade ungdomskulturen? Hurdant är vårt språkbruk i verksamheten? Hur förkunnar man stora ting med enkla ord? Här finns ämnen för bön!

Kristina och Thomas säger sig redan ha blivit bemötta på ett sätt som ger frimodighet inför arbetet och det betyder oerhört mycket för dem.

 

FRITIDSINTRESSEN

– Har ni några intressen utöver arbetet?

– Jag tycker mycket om musik och spelar lite emellanåt, svarar Kristina.

– Vi får kanske höra något av det!

– Sen tycker jag om att läsa böcker, seriösa, med innehåll.

– Jag tränar på gym, avslöjar Thomas. Styrketräning. Springer på band (vintertid). Nyttigt att känna motstånd! Dessutom tecknar jag och skulpterar i lera och bränner gärna i keramikugn.

– Keramikugn! Du får så ett frö hos styrelsen! Det kunde kanske bli ett och annat att sälja på auktion… Thomas har gått på konstskolor och har nog det här i blodet.

Varmt tack, kära Kristina och Thomas, för samtalen! Gud välsigne er! Hjärtligt välkomna till Åhus Missionsgård! Vi avslutar med Jes. 42:16: På okända stigar skall jag föra dem fram. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är vad jag skall göra och jag skall inte överge dem.

Be för det nya föreståndarparet!

Fride Månsson predikant, Ängelholm