”Vill du åka motorcykel tillsammans med oss den 28‒29 augusti? Ny eller gammal MC spelar ingen roll…” Ja, så stod det i en annons i juninumret av Till Liv.
Arrangörerna Göran Johansson och Arne Engström hade nog inte väntat sig ett så stort intresse. Det var nämligen många som hade nappat, letat upp skinnstället och dammat av motorcykeln.
– Undrar just hur många som kommer? När Göran och Arne prickat av de anmälda, kunde vi räkna till ett tjugotal motorcyklar. Det var mer än en morgontrött åstorpsbo som höjde på ögonbrynen inför åsynen av alla dessa maskiner.
Det roliga med denna helg var, att vem som ville fick följa med, vana mc-förare, nybörjare och passagerare. Därför blev sammansättningen också mycket varierad, både i fråga om deltagare och motorcyklar – allifrån ”glidare” som Harley Davidson till japanska sportmotorcyklar.
För någon var det första långturen på MC. Andra hade kört så länge de kunde minnas. Två verkliga entusiaster kom ända från Jönköping för att få vara med.
Det var alltså mycket som skilde oss i fråga om både utrustning och personlig erfarenhet, men det viktigaste förenad oss: Jesus är vår Frälsare och vi ville samlas i hans gemenskap.
Göran informerade lite om rutten och så var det dags att ge sig iväg. Första mål blev Trönninge utanför Halmstad och dit körde vi i samlad trupp. Ett helt pärlband av motorcyklar nedför Hallandsåsen. Vilken syn!
Utanför Trönninge kyrka blev vi mottagna av Ola Johansson, som arbetar som präst i församlingen. Under gudstjänsten där anknöt Ola till det hjulburna sällskapet genom att läsa berättelsen i Apg. 8 om när den etiopiske hovmannen oväntat fick sällskap med Filippus. Mannen var på hemresa från ett besök i Jerusalem och hade väl inga särskilda förväntningar på sin resa. Kanske är det så också för oss på vår livsresa, att vi är så inne i våra rutiner, att vi har svårt för att vara öppna för oväntade besök eller händelser. Den egyptiske mannen hade kunnat reagera så som vi nog oftast gör och artigt men bestämt avvisat den okände mannen för att sedan ensam fortsätta sin färd. Men nu bjöd han i stället upp Filippus i vagnen, och de båda männens samtal under resan kom att förändra hovmannens liv. Han fick veta vem det är profeten Jesaja talar om, när han säger: ”Liksom ett får som förs bort till att slaktas… öppnade han inte sin mun” och detta ledde till att han blev döpt och glad kunde fortsätta sin resa.
Ola uppmanade oss att ta dagens utfärd som en bild av vårt livs resa; att inte bara se mot målet utan också nyfiket ta oss an varje kurva, motlut och t.o.m. regnskur. Kanske har Gud något särskilt berett för oss en bit fram på vår väg genom livet. Gud kallar oss på olika sätt, väntade och oväntade, för att vi ska lära känna honom och föra budskapet om Frälsaren vidare.
Efteråt bjöd Ola och Kristina hem oss på härlig fika. Dottern Ida tittade förundrat på alla motorcyklar som körde in på gården. Kanske en blivande entusiast? Efter att ha fått både andlig och kroppslig spis var vi redo för en långtur upp i Småland. Vi delade in oss i grupper, från ”bromsklossar” till ”fortkörare”, beroende på vilken hastighet var och en föredrog. Det blev småvägar mot Hinneryd, Torpa och så småningom Össjöahult, där vi blev varmt mottagna med kaffe och bullar av Kjell Persson och hans fru.
Sen fortsatte vi genom de småländska skogarna, över stock och sten och närapå över en alltför nyfiken tjur också.
Molnen började spricka upp och solen tittade fram. Jag satt och beundrade landskapet och den femte versen i Ps. 23 kom för mig, där det står: ”Du låter min bägare flöda över.” Vi var många som hade bett om vackert väder denna helg. Gud visade att han hör bön genom att inte bara låta oss slippa regn. Han lät också solens strålar flöda över oss. Färden gick vidare och det var bara att konstatera: Sverige är fantastiskt vackert! Hur stor måste då inte Skaparen av all denna skönhet vara…
Fram mot kvällen drog vi oss mot Breanäs Missionsgård, som var dagens slutmål. När alla kommit fram och delat intryck och upplevelser, fick vi njuta av nygrillade kotletter och potatissallad.
Söndag morgon vaknade vi upp till ännu vackrare väder. Alla såg fram emot att få komma iväg. De cirka 40 milen under lördagen hade bara gett mersmak. Jag undrar om det kan vara så, att ju mer man kört MC, desto mer vill man köra.
Dagens första mål var Sibbhults kapell, där Alve Svensson höll gudstjänst och förrättade dop av tvillingar – en bonusupplevelse den dagen! Kapellet har nog aldrig haft besök av så många knuttar på en gång. I Sibbhult anslöt sig ytterligare några deltagare, bland andra Kerstin och Martin Hellström, som villigt och glatt erbjöd sig att bjuda hela gänget på fika i Yngsjö. Vi tackade och tog emot.
När vi fortsatte färden längs kusten vid Åhus och sen inåt landet mot Vinslöv, värmde solen så gott i ryggen. Våra olika grupper stämde träff på olika mackar längs vägen, och så småningom avslutades MC-helgen mitt i Skåne, närmare bestämt på Lisas Café i Hurva.
Vi deltagare vill gärna tacka Göran och Arne för deras initiativ. Vi fick vara med om en mycket lyckad helg under Guds beskydd och i Jesu sällskap, med sol, härlig gemenskap med glada entusiaster och den frihet man bara kan uppleva på en motorcykel.
Kristina Henriksson barnskötare, Ängelholm