Årets sista nummer… Måste nog be att få bli lite personlig!
Först och främst vill jag då önska alla en God Jul och ett Gott Nytt År i Jesu namn!
Sen känner jag ett starkt behov att få säga tack – till många, till alla våra prenumeranter. Tack, alla trogna läsare, för förbön och för all uppmuntran! (Dit räknar jag också positiv kritik.) Tack, alla skribenter, fotografer och illustratörer, som med artiklar av skiftande slag och bilder i svart-vitt och färg bidragit till att ge tidningen den bredd den har (Dess värre får ni nöja er med läsarnas och redaktionens tacksamhet)! Tack, Norra Skåne Offset, för ett utmärkt samarbete!
För det tredje: Går det för sig att komma med en egen önskelista? Jag har ett stort önskemål – att det blir massor av gåvoprenumerationer till jul!
Slutligen: Gärna hade jag nu hälsat en efterträdare välkommen men tidningsstyrelsen vill att den nuvarande redaktionen fortsätter in i nästa årtusende. Om Gud också vill det, får det bli så. Vi trivs bra ihop och vågar räkna med fortsatt stöd och förbön, så därför har vi frimodigt börjat planera för kommande nummer.
Något utpräglat julnummer är inte detta; ber att få hänvisa till och rekommendera Fridsbudskapet och Julens Gåva (=nr 35 och 36 av Droppen, som barn i alla åldrar har stor glädje av).
En del av detta nummer upptas av ”kyrkofrågan” – lågkyrklighetens ständiga följeslagare ända sen mitten av förra århundradet. Någon slutgiltig lösning har vi inte; vi bara presenterar en rad olika synsätt och redovisar dessutom något av de samtal som pågår och glädjande nog tycks intensifieras. – Att vi som bibel- och bekännelsetrogna blir alltmer trängda bör ingen sörja över. Det är normalt! Samtidigt ett sundhetstecken. Mycket värre vore, om liberalerna med den övriga världen prisade oss.
Och så är jag till sist lite barnsligt nyfiken: Undrar hur det kommer att gå med min önskelista? Hur många exemplar ska vi få öka januariupplagan med?
Sam-Arne Nilsson