En ny spalt, i vilken teologer – präster och predikanter – ger kortfattad undervisning i trosläran.
Fråga: Hur mycket behöver jag ångra mig?
Svar: Ånger och lag hör ihop. Enligt Bibeln behöver vi en ”övervakare” (tuktomästare), som fostrar oss till Kristus – Guds heliga lag med dess ”Du skall…” och ”Du skall icke…” Övervakaren var en slav i ett finare hem. Han såg till att sönerna i hemmet uppförde sig väl. De fick inte gå ut utan övervakaren.
Vi lever i en relativistisk tid. Man kan vara ”kristen” – utan lag och utan fungerande samvete. ”Ingen har ju rätt eller fel; alla har vi lika rätt!” Relativisten har ingen övervakare. Han gör som han vill och anar ingen fara. Han har inget att ångra utan går visslande genom livet ner i sin grav. Där tystnar melodin. Nästa ton är domsbasunen.
Det finns äkta och oäkta ånger. Sauls ånger var falsk. Han försvarade olydnaden. Inte förrän han insåg vad hans handlande förde med sig ångrade han sig – för att slippa obehag.
Davids ånger däremot var äkta. Han hade burit sig sämre åt än Saul, och han försökte tiga ihjäl sin synd. Det var inte förrän Herren fick tala med honom genom profeten Natan som David ångrade sig. Men då såg han sitt hjärtas ondska och bad: ”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta!”
Den som har en äkta ånger försöker inte försvara sig utan längtar i stället efter att vara sådan som Gud vill att vi ska vara. Finns ingen sådan längtan saknas tron.
Ett uttryck för den äkta ångern har vi i Jesu ord om att hungra och törsta. ”Saliga är de” (och bara de) ”som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.”
Hur mycket behöver jag ångra mig? – Du behöver så mycket ånger att du inte kan undvara Jesus utan ständigt hungrar och törstar efter honom – Frälsaren, som gör den ogudaktige rättfärdig.
Mats Giselsson präst, Eket