Varför var Jesus tvungen att lida och dö? Kunde inte Gud i sin kärlek ha överseende med våra felsteg ändå?
Denna tankegång är inte ny. På 1500-talet företräddes den av teologen Faustus Sozzini.
Strömningen efter Sozzini (socianismen) förnekade att det hos Gud skulle finnas någon rättfärdighet som kräver försoning för synden. Därmed förnekade man också det ställföreträdande och tillfyllestgörande värde som ligger i Jesu liv och död. För socinianerna var korsdöden bara ett bevis på Jesu lydnad. Gud kunde, menade de, av ”absolut godhet” Kristus förutan förlåta och skänka evigt liv åt den som tror.
Vid mitten av 1800-talet möter vi en liknande tankegång fast i annan tappning hos lektor P. P. Waldenström. Han förnekade att Gud skulle vara så vred över synden, att den kräver gottgörelse. Guds nåd var för Waldenström inte beroende av korset; den kunde Gud skänka ändå.
Mot sådana tankegångar har luthersk dogmatik haft kraftiga invändningar (här Pieper-Mueller):
- Det finns i Gud en evig, oföränderlig rättfärdighet, som kräver en fullkomlig uppfyllelse av Guds vilja. Den människa som inte uppfyller den är föremål för Guds vrede. En evig förbannelsedom! (Matt. 22:39–40, Gal. 3:10; jmf. Matt. 25:46).
- Gud har satt Kristus (och Kristus har själv trätt in) i människornas ställe, under både lagens förpliktelser och dess straff (Gal. 4:4-5, 3:13, 2 Kor. 5:14, 1 Petr. 3:18).
- Skriften uttrycker tydligt, att Guds vrede genom Kristi ställföreträdande handlande och lidande helt har upphävts (Rom. 5:10,18).
Gud kan inte utan vidare ha överseende med våra felsteg (synder) utan att därmed också ge upp sin egen rättvisa/rättfärdighet. En rättvis /rättfärdig Gud måste reagera mot allt ont, annars vore han inte kärleksfull!
Att Jesus var tvungen (han gjorde det frivilligt) att lida denna hemska död för att ge gottgörelse för synden visar oss syndens oerhörda allvar, men också Guds oändliga kärlek och barmhärtighet. Gud sände sin Son att dö i just syndarens ställe! (Joh. 3:16–17). När Bibeln ibland talar om Guds överseende (Apg. 18:30), så har detta alltid sin grund i Jesu fullbordade verk för oss.
Så centralt är verkligen korset i den kristna tron. Utanför korset ingen nåd från Gud. Men nu har korset rests på Golgata. Jesus har hängt där. Han har lidit, dött och uppstått. Vi har en nådig Gud. Halleluja! Tror du detta?
Jan-Ulrik Smetana, predikant, Göteborg